måndag 24 september 2007

Avlyssnat på buss

Nu är jag på skolan och har i välsignelsens namn ingen lektion som börjar samma sekund som jag kommer in innanför dörrarna. Idag är det ju som skrivet friluftsdag så då får jag en sekund att andas ut innan eleverna kommer.
Jag satt dock framför elever på bussen som hörde hemma på en annan skola och blev lite fascinerad över en av elevernas resonemang. Hon berättade mycket ingående för sin bussgranne om hur en lärare hade haffat henne igår och frågat var hennes inlämningsuppgift var. Denna elev hade då ljugit och bedyrat att hon minsann hade skickat arbetet för ca två veckor sedan. Läraren hade sagt "jag tror dig" när elevens röst tydligen hade börjat gå upp i falsett av allt bedyrande. Läraren hade då sagt att återigen, hon trodde på henne samt att den bästa lösningen på detta var att eleven skulle skicka arbetet igen, och den här gången i flera olika kanaler. Eleven bakom mig hade gått med på detta fast hon inom sig inte alls var nöjd med denna lösning, hon hade ju räknat med att läraren skulle glömma bort det hela eller ta på sig skulden för att arbetet "försvunnit". Nå. Då är min fråga, varför för guds skull är eleven ibland så himla fräcka och framför allt dumma?
I en sekund kommer de springandes här genom dörren och tjafsar i all evighet om att läraren "aldrig kan vara lite shysst" eller något liknande. "Aldrig" menar eleverna, kan det vara så att läraren är snäll och friar hellre än att fälla.
För det första stämmer inte det (som visat ovan) och för det andra tog det mig inte mer än en halv termins arbetande för att inse att ett lillfinger är lika med en hel arm och elever försöker i åtta fall av tio att lura läraren för (vad de tror är) egen vinnings skull. Varför är det då så? Det var väldigt tydligt i förra årets kull; det är nämligen så att eleverna inte förstår att de uppgifter de får i engelska, matte, samhällskunskap elelr vad det nu månde vara är till för dem och inte för oss. Det är inte så att vi ramar in deras hsitorieprov och sätter upp dem på väggen hemma, det ska krävas en mycket högre nivå för att sådant ska ske.
En av de roliga saker med den här episoden var ju dessutom att eleven bakom mig på bussen var så stolt över att hon hade "lurat" sin lärare, när (jag tror och gissar) hon antagligen struntade i vilket och bara gav eleven en chans till att lämna in sin uppgift för elevens skull, inte för sin egen. Huruvida denna lärare visste precis vad eleven pysslade med i sitt bedyrande kan jag förstås inte veta, men jag vet att jag och många av de jag jobbar med spelar med i många elevers nästan snyftande försäkringar om att det och det ligger hemma på skrivbordet, inte för att vi är dumma utan för att det inte spelar oss någon roll.

Slutklämmen var i alla händelser att alldeles när jag gick av bussen satt samma tjej och beklagade sig över att hon hade så mycket att göra och så lite tid att göra det på. Tänk att lärarna aldrig kan lära sig att planera!

Inga kommentarer: