lördag 29 september 2007

Skämmes

Nyss fick jag sannerligen så jag teg två gånger om. Jag gick och handlade och såg antagligen väldigt butter ut pga att jag var trött för att jag har flyttat åt Nicklas hela dagen + varit ute i regnet massa, har tandont och knappt har sovit samt att jag var allmänt sur över att jag var tvungen att gå och handla. I dörren till det lilla köpcentrat som är min affär satt det en tiggare: "har du några kronor till en hemlös", jag log, tittade ner i marken och skakade på huvudet. Jag vet inte varför jag tittade ner... jag skämdes väl. Jag vet heller inte varför jag inte gav honom pengar. Kanske för att jag inte hade mer än en och femtio i kontanter och det skulle kännas pinsamt och töntigt att ge så lite. Kanske för att en "han ska bara köpa knark eller alkohol ändå"-tanke for genom mitt huvud. Kanske för att jag inte iddes stanna eller kanske för att han skrämde mig. I alla händelser fick han inga pengar. Jag gick in och hittade en klisterrullborste och blev mycket nöjd. Jag har ju tänkt att jag ska köpa en sådan till min nya vita puff som kissar gillar att ligga på. Jag hittade alla mina andra varor och ställde mig i kön. Bakom mig stod en medelålders muslimsk kvinna och stod så nära att hon nuddade vid min rygg, dessutom andades hon så tungt så jag trodde att hon var döende eller något. Några inte så politiskt korrekta tankar for genom mitt huvud, jag tänkte att jag avskydde när folk nuddade mig i kön, jag hatade att hon andades så tungt och verkade sjuk alldeles nära mig och jag hatade att hon stod i vägen för mig när jag skulle lägga korgen i de andra korgarna.

Så betalade jag, packade och gick och när jag var 15 meter från det lilla köpcentrats dörr hörde jag bakom mig "ursäkta, hallå?". På något sätt fattade jag att det var till mig, det är lustigt det där, hur man kan förstå att folk pratar till en även om man inte ens tittar på personen. Men jaja. Jag vände mig om och sa "Va?" "Du glömde" sa kvinnan som stått bakom mig i kön och gjorde en rörelse diagonalt över torson. Jag fattade ingenting, hade jag köpt en serafimerorden eller vad höll hon på med? Men jag gick tillbaka och väntade mig att se något som jag inte alls hade köpt. När jag gick förbi mannen som hade bett mig om pengar sa han "Snälla människor det finns, hade det varit jag hade den varit borta för länge sen" "Jaha" sa jag och gick in och såg att jag ju hade glömt min braiga klisterrulle. "Tusen tack, tusen tack" sa jag till kassören och kvinnan bakom mig i kön och skämdes rejält. Hon hade sprungit ut från affärsområdet och från köpcentrat ut på gatan för att haffa mig. Hon hade ju inte över huvud taget behövt bry sig, bara packat sina varor och gått hem.
Vad menade den hemlösa med att den "hade varit borta"? Var han sur för att han inte fått pengar eller var han bara cynisk över sin egen person?

Jag vet inte, men i alla händelser skämdes jag ganska rejält. Om jag bara hade givit den här mannen mina en och femtio från början hade jag känt mig gladare och mer tillfreds och antagligen inte retat mig så på kvinnan bakom och antagligen inte skyndat mig ut och inte glömt min klisterrulle och inte behövt skämmas.
Där ser man vad man får om man inte ger.

1 kommentar:

Jenny sa...

Jag är som du, jag HATAR när folk står för nära. Så då vet jag inte om jag ska tycka att det är ok eller om vi båda får skämmas. Knepig fråga.