Vården

Tydligen så har Sverige tappat fyra placeringar på någon lista där forskare listat hur länders sjukvård lyckats hjälpa folk som kan få hjälp.
Jag är inte förvånad, jag tror att om denna undersökning görs nästa år så kommer vi att ha rasat tio placeringar till.
Jag har INGET gott att säga om den svenska primärvården. Psykvården, de kontakter jag har haft har varit mycket goda. Folk går på knäna, men de trollar tamigfan med knäna.
Men primärvården, vårdcentraler, det är bara skit. Jag har ännu ej träffat en läkare på en vårdcentral som inte uppenbart och fullt ut betett sig som om denne varit stressad och velat bli av med mig. Så minimalt lite som möjligt ska göras, även om patienten inte besöker läkare för första gången för den aktuella krämpan.
Helst ska man se på alla med misstänksamhet och som någon som stör i ens vackra dag av andra (?) arbetsuppgifter.
Vems felet är låter jag vara osagt, men att det är ett faktum i den värld jag har levt i är inget att ens fundera över.
Jag minns när det var en artikel i Sydsvenskan om att det är närapå omöjligt att nå en läkare i Skåne. Folk skrev i forum med mer eller mindre genomtänkta exempel på hur detta var sant, men så fanns även en kvinna som jobbade i någon form inom vården som rad efter rad spydde galla över patienter som bara slösade tid, som kom för småkrämpor och som borde lära sig egenvård.
Och det var ingen vänligt sinnad insändare detta.
Symptomatiskt för vad som antagligen sägs i fikarummet på vårdcentralerna. "Fy fan, nu kom det en sån här kärring igen med ont i benet, hon har varit inne flera gånger, varför kan hon inte bara sluta gnälla."
Gah.