Den attackerande galningen

Ibland ångrar man att man inte valde att läsa psykologi istället för det här lärartramset. Då hade man fått träffa så många spännande och speciella människor. Inte för att jag inte gör det nu i och för sig... äh, jag vet inte vad jag svamlar om.
Men jag har noterat en intressant persontyp som är just intressant men även en otrolig smärta i bakdelen.
Ett fel har begåtts. Denna person är den som har begått detta fel. Det behöver itne vara allvarligt, eller så är det det, det gör ingen skillnad för den reaktion som sedan kommer.
Personen attackerar. En attack likt en rabiessmittad hund på några mål som personen i fråga listat ut under den korta betänketid som kommer mellan det att felet påpekats till det att en reaktion krävs.
Så attacken äger rum. Den är snabb och träffsäker, den attackerade vet oftast inte vad det är frågan om och ställs försvarslös på grund av graden av överrumpling.
Personen som utförde attacken känner sig nöjd. Fokus är nu flyttad från denne till den som attacken riktades mot. Sällan eller aldrig behöver attacken riktas mot den som påpekar felet, det handlar istället om att just skifta fokus.

Om detta sker lyckat kan personen i fråga dra sig tillbaka, övertygad om att felet inte har begåtts av henne själv utan istället förkovra sig i den orättvisa hon anser har inträffat.

Det hela är en fars och om jag inte själv vore en av mottagarna för sådan galenskap skulle jag roat se på, nu är jag istället allt annat än road.
En vacker dag kanske jag blir road, när jag odlat ett par dm tjockare skinn på näsan och för övrigt också hela kroppen. Jag undrar när det kommer att ske? Vart går man för att få hjälp med sådant? En plantskola eller en psykolog?