Oreangeriet

Jag har just sett på fotboll. Det var fantamig en av de bästa matcherna som jag någonsin har sett. Helt enormt, fantastiskt. Det var dessutom rent av mysigt att Frankrike förnedrades. Jag har ingenting till övers för fransoserna... Ribery kan jag ibland gilla, men de andra är så exeptionellt dryga.

Holland däremot.

Anamma vad de spelar bra. Inget trams som det som framför allt Italien håller på med, ett mål och sen en mur bakåt. De spelade framåt och de spelade bra. Inte så himla konstigt då att Holland till slut vann med 4-1.

Nästan roligast var när Frankrike satte reduceringsmålet i 71:a minuten och Holland satte 3-1 bollen i 72:a. Förnedrande. I like it.

Den här mannen är tamigfan ett geni. Han har ett gäng stjärnor, men inte så många superstjärnor, som är så samspelta som inget jag förr har sett. Efter målet så springer målgöraren i famnen på van Basten och han håller ut armarna som en stolt pappa efter sonens uppvisning på en skolavslutning. Det är så rart att jag blir alldeles tårögd. Och genialiskt. Mästerligt som min fader sa. I sanning.