Tårarna rinner på mig. Jag är så mesig. Jag gick och la mig kanske halv 4 imorse, upp kl halv 7 och har åkt tåg och haft mig hela dagen. Jag är alltså pisstrött.
När jag kom hem var det finalen i Wimbledon som jag fastnade i. Jag tänkte att jag skulle kolla på den och sen lägga mig kanske kl. 20. Så blev det alltså inte.
Det tog ju aldrig slut. Jag har alltid hejat på Nadal och hejade och hejade men det såg mörkt ut ett tag.
Sen kämpade han, kämpade och kämpade och till slut, efter gud vet hur många matchbollar vann han.
Åh vad glad jag blev. Åh. Tårarna bara sprutar.
Snoret också.
Vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar