Så var man hemma igen

Nu är jag hemma. Puh puh. Allt har gått som smort förutom möjligen min resa från föräldrarnas hus i Falkenberg till stationen. De intelligenta krafterna inom Falkenbergs kommun har flyttat stationen utanför staden och som kompensation får man åka buss "gratis" om man har en tågbiljett.

Problemet var bara att det bara gick några få bussar på lördagar och de var inte anpassade till tågen. Det upptäckte jag med hjälp av en kvinna som dessutom berättade om att hon varit på safari i Sydafrika och sett fattigdom, lejon och elefanter.

Nå, jag fick ta en taxi till stationen och denna taxi kostade mig 100 kr. Helt galet. Detta var "tack vare" att jag prutade, för jag hade bara en hundring och tänkte att för gud i himmelen, det kan väl inte kosta mer än 100 spänn att åka några km. Tydligen.



Så jag kom till stationen 40 min för tidigt och satt där ute på en åker och väntade i all evighet amen. Väl på tåget tog jag min fina tidning som man får i 1:a klass och läste om Anders Eklund.

Jag avskyr den där mannen. Jag skojar inte. Det är helt omöjligt för mig att ignorera den där människan. Han är så vidrig. Han är det största avskum som jag någonsin har hört talas om i Sverige. Vidriga, äckliga, futtiga, idiotiska, meninslösa pucko till människa.

Jag gillar inte dödsstraff men den här jäveln gråter jag inte för om han råkar illa ut i fängelset. Jag hoppas att han blir riktigt, riktigt, riktigt illa behandlad i fängelset. Först och främst hoppas jag att han blir dömd till fängelse så klart, det är ju inte färdigt på långa vägar, men sen hoppas jag att han tappar tvålen många, många, många gånger i fängelset. Han är vidrigt vidrig. Han förtjänar ingenting. Han förtjänar inte att sova, han förtjänar inte att äta och om vi ska prata om de grundläggande behoven som en människa har... han ska i mitt tycke omedelbart kastreras med en smutsig kniv och utan bedövning.



Jag vill inte att du ska dö ditt äckel, jag vill att du ska lida alla helvetets kval så länge du lever och det hoppas jag blir länge som fan.

Till sist önskar jag att du ska inse vad du har gjort och att du ska förgås inifrån av din egen ånger och ångest.

Jag önskar dig allt ont. Innerligt.

Vidriga, vidriga människa.