lördag 11 april 2009

Bokar

Ljudböcker is the shit. Nu när jag åker och promenerar en himla massa så har jag lyssnat på timme efter timme efter timme av ljudbok. Excellento.
Jag kan passa på att ge några korta kommentarer om de böcker som jag kan komma ihåg att jag har "läst" under vintern.

Camilla Läckberg - Olycksfågeln
Skitdålig, väldigt fånig och förutsägbar. Tråkig.

John Ajvide Lindqvist - Låt den rätte komma in
Mycket bra faktiskt. Filmen var inte mycket att hänga i julgranen efter att man hade läst boken. Det finns massor med grejer i boken som man saknar i filmen.

Conn Iggulden - Kejsaren Roms portar
Conn Iggulden - Kejsaren Kungars död
Conn Iggulden - Kejsaren Svärdens fält
Conn Iggulden - Kejsaren Krigets gudar
Hela kejsar-serien är lyssningsbar och helt ok men ibland förundras man lite över hur alla svettas om sina svettiga kroppar och spända lårmuskler. Men det finns mycket sämre storys, lite får man nog beskylla översättaren för för det var mycket upprepningar om att folk "tog risken" att snegla åt olika håll eller att de gör grimager för minsta grej.

Conn Iggulden - Erövraren Stäppens krigare
Conn Iggulden - Erövraren Bågens mästare
Samma som kejsar-serien men språket är förbättrat, kanske en annan översättare? Eller så har Conn Iggulden slipat på sitt språk, vad vet jag? Storyn var mycket bra, snäppet bättre än kejsar-serien tycker jag. Längtar till nästa som finns men som inte är översatt än.

Katarina Wennstam - Smuts
Väldigt ingående i de "smutsiga" episoderna som köp av prostituerade och andra övergrepp, ganska mycket väl mycket. Väldigt många karaktärer som gör det lätt för författaren Wennstam att bygga vidare på en av bikaraktärerna i nästa bok.

Katarina Wennstam - Dödergök
Intressant och trots att den innehåller mord och ond bråd död så handlar det inte om att utreda detta mord utan mer psykologiska, moraliska och samhällsreflekterande aspekter.

Stieg Larsson - Män som hatar kvinnor
Stieg Larsson - Flickan som lekte med elden
Stieg Larsson - Luftslottet som sprängdes
Ingen har väl inte läst dessa... de smälter samman så mycket att jag inte minns var en slutar och en annan börjar. Noomi Rapace har någon gång kommenterat att Lisbeth Salander är lite otrolig med sitt "anorektiska" utseende men ändå en förmåga att sparka skiten ur alla som irriterar henne... lite sådana saker ter sig lite fåniga, men helt läsvärda.

Carl-Henning Wijkmark - Stundande natten
Alldeles för kort. Himla bra, allting utspelar sig hos en döende mans funderingar. Väldigt intressant. Var lite störigt med uppläsarens dialekt... kan inte riktigt få ut det ur huvudet.

Elisabet Nemert - Rovfåglarnas tid
Har precis påbörjat. Ter sig hittills riktigt skitdålig. Kan ha att göra med att uppläsaren låter som en försäljerska i en boutique som absolut ska le oavsett vad hon säger, gärna med en pipig röst också. Det hjälpte ju inte till att boken ibland uppehåller sig vid oväsentligheter som att man inte ska ljuga när man är en prästdotter usw, alldeles för länge. Men jag bidar min tid, det kan bli skojigt än.

1 kommentar:

Chaldea sa...

Jag tyckte inte att slutet i "låt de rätte komma in" var bra. Mest för att jag tycker att tanke på att ett barn bara lämnar sin familj så där är löjlig.

Nu fick du mig att bli nyfiken om conn Igguldens böcker. Ska prova läsa dem. Tack för tipset!