Ny bok, nytt besvär

Nu har jag lagt under mig ett antal fler böcker. Jag har läst (lyssnat på) Tre män i en båt av Jerome Klapka Jerome. Underbar. Helt fenomenal. Den var så galet, underbart, fantastiskt rolig och bra och ett underbart tidsfördriv. Jag kan varmt rekommendera den. Rovfåglarnas tid av Elisabeth Nemert läste (lyssnade) jag ju såklart ut, jag hade ju betalat för den, men det var ingen sorg att den tog slut ska gudarna veta. Ytterst fånig från början till slut.
Efter Tre män i en båt lyssnade jag på Ers Majestäts olycklige Kurt av Lena Ebervall och Per Samuelsson. Den var mycket bra. Den har fått mycket skit av recensenterna för att Ebervall och Samuelsson inte tar parti för någon av "karaktärerna". Det menas att de minsann har skrivit en roman och då måste de ta parti.
Jag håller inte med. Jag tycker att den har varit ytterst uppfriskande med sin sakliga redogörelse för vad de gamla dokumenten faktiskt visar. Att Kurt Haijby hade en relation med kung Gustaf V och att han faktiskt fick en hel del pengar och prylar från hovet och kungen personligen. Det var också intressant att se att Haijby faktiskt var en skurk som stal och smidde planer på andras bekostnad. Han till och med sköt en polis en gång, men blev bara dömd för dråp.
Nåväl, jag kan rekommendera den.

Nu till det enda som upptar min hjärna. Min försörjning. Eller egentligen avsaknaden av försörjning. Någons ord ringer i mitt huvud, "man ska inte vara orolig, de bra lärarna får ju jobb, det finns så många dåliga".
Jag får inte jobb. Jag har blivit av med två jobb. Jag har flera kompisar som har utbildat sig till lärare och som inte blir av med sina jobb. De sitter säkert på sina jobb för att de jobbar hårt och kan skörda frukterna av det.
Jag tyckte också att jag jobbade hårt, tills jag insåg att jag ju inte kan ha gjort det. Jag måste justera min självbild lite.
Jag är inte så duktig som jag en gång var i skolan, jag är inte skötsam och ordentlig och förtjänt av ett jobb. Jag ligger inte före någon.
Snarare efter.
Jag är den som har blivit av med alla jobb som jag har haft.
Jag är den som bara har fått jobb av ren tur och inte genom något svar på någon annons på arbetsförmedlingen.
Jag är inte en av de där bra lärarna, jag är en av medelmåttorna, eller kanske en dålig.
Ganska ofta går jag omkring och tänker att "bluffen som är jag" snart borde avslöjas. Men jag är ju dum. Den är ju uppenbarligen avslöjad för länge sen. Jag har gått omkring och trott att jag har kunnat upprätthålla någon slags bild av att jag jobbar hårt och jobbar bra.
Det är ju inte så.
Det är något som fattas när det gäller mig, jag är något typ av skämt som blir av med jobb på löpande band.
Hade jag varit värdefull hade man gjort undantag och försökt behålla mig.
Inte så nej.

Justja... just nu läser jag (lyssnar jag på) Bitterfittan av Maria Sveland.
Märks det?