lördag 25 juli 2009

F*** you

Jag har suttit nästan en timme här nu på morgonen och läst Jennys blogg. Jag har läst och jag har läst, inägg som jag inte läst förut och inlägg som jag har läst och syftet med detta var att rota reda på vad hon jobbar med. Jag inser att jag inte vet det och att jag har frågat förr utan att se något svar (kanske har hon svarat och jag har varit uppe i det blå och missat?). Nåväl. Nu har jag iaf trakasserat henne med ett gäng kommenterade inlägg som sträcker sig över en månad tillbaka.
Jag läste ett inlägg om kattbajs i barnens sandlåda i ett flerfamiljshus och blev så provocerad. Vi har militanta lappar uppe på vår innergård just nu också men de handlar om människor som lämnar skit ute efter att de har grillat. "Fimpar, där barnen leker nu".
Jag blir så less på "våra-barn-kortet" som spelas ut så fort någon nyser. För bövelen. Se över era barn och där era barn ska leka. Är det inte nog att nio tiondelar av min finfina innergård är ockuperad av en jävla gungställning och sandskit? Får jag heller inte vara på resten av innergården? Ok, nu röker inte jag och tycker att det är lika äckligt som the next guy, men det är principen. Ska man ha sin unge ute på en innergård i ett flerfamiljshus är min starka övertygelse att man får räkna med att andra människor har varit där och inte tänkt på BARNEN. Jag hoppas och tror att de flesta vuxna förväntar sig att föräldrarna ska se till sina ungar.
Sen förstår ju jag också att det är otrevligt med glas som är trasigt, för det kan vem som helst skada sig på, inte bara de kära BARNEN.
Nå, jag vet att jag antagligen kommer att ångra mig en dag när jag själv får barn, men fram till den dagen tror jag på detta: det är föräldrarnas ansvar att se efter sina ungar och de kan inte bara skicka ut dem att frolica i gemensamma utrymmen och förvänta sig att alla andra ska ha tagit hänsyn till deras ungar.
Detta skrev jag till Jenny:

Ok, jag förstår att det inte är kul att se ens unge sitta och gnaga på en
bajskorv från något fyrfotadjur men jag har aldrig riktigt sett det svarta och
vita i den där diskussionen. Om man släpper ut sin unge på sandbete i en låda
som står utomhus så får man väl för bövelen hålla koll om man är rädd för
bakterier. En sandlåda utomhus innehåller helt säkert lite surt regn, måsskit,
en massa nasty insekter (kanske sådana med smittat människoblod i), kiss från
diverse grävlingar och råttor samt bajs från allt möjligt kreti och pleti. Det
är en del av världen att det är (bokstavligt talat) skit i sandlådan, vill man
att barnet ska växa upp kliniskt rent och få alla tänkbara allergier så är en
sandlåda inte lämplig. Jag avskyr "våra barn!"-hysterin som förekommer i alla
flerfamiljshus. Jag skiter i era barn, ha uppsikt och räkna med att världen är
farlig.


Lite rolig låt att nynna på när man är förbannad men inte vill göra sig mer förbannad än man är:


1 kommentar:

Anonym sa...

Well fuck you tillbaka :P

Jag svarar ju aldrig på kommentarer numera. Läser dem, men liksom svarar inte. Någon gång har jag skrivit som ett svar i nästkommande inlägg, men det är sällan. Jag jobbar i alla fall på hemtjänsten i sommar. Har två veckor kvar och sedan blir jag väl timvik då. Det lär ju finnas jobb har jag hört. Trivs ganska bra. Är ej stora drömmen, minsann, men funkar ett tag.

Jo, fast jag får ändå dåligt samvete när jag ser katt genom köksfönstret där han står och skottar sig fördärvad sådär på en fots avstånd från där rutschkanan tar mark. Men jag håller med om föräldraansvaret och att lite skit rensar magen.