-

Duktiga flickan

2009-08-20T05:02:00.000-07:00

Hela min världsbild har rubbats. Det här har jag insett den senaste tiden och det slog till slut ner i mig med full kraft inatt.
Plötsligt kändes allt så förbannat jävla skithopplöst.
Jag har under hela mitt liv försökt att göra precis allting rätt. Jag minns till och med min allra första dag i skolan. Jag och mamma var allra först där och jag fick riva bort almanackebladet för fröken Anna-Lisa.
Den dagen bestämde jag mig för att jag skulle vara duktig och skötsam. Så jag satte mig ordentligt på stolen, rak i ryggen och med armarna på bänklocket. Helt still och tyst satt jag och så har jag mer eller mindre suttit sedan dess. Jag har alltid sett till att få bra poäng och höga betyg. När studenten blev tagen gick jag omedelbart till högre studier och såg alltid till att klara alla tentor på första försöket. Trots att jag gick igenom en massa hemska hemskheter mitt under studietiden med sammanbrott och uppbrott från hem och vänner lyckades jag ändå alltid få färdigt allting godkänt (minst) och i tid. Alltid.
När det har handlat om andra saker som jobbsökeri, bostadsbidrag, bostadsletande och andra vuxenpoängsaker har jag alltid, alltid försökt att vara ute i god tid. Ska jag flytta så bokar jag lastbil eller släp minst tre månader i förväg. Jag börjar packa samma sekund som tanken slår mig och har allting utom toarulle och tandborste färdigt åtminstone en vecka före flyttdagen.
Ska jag resa någonstans så har jag packat färdigt, undersökt om man behöver Visum, växlat pengar, tagit alla nödvändiga och icke nödvändiga vaccinationer minst en månad i förväg.
Sådan är jag (till mångas förtret) och sådan har jag alltid varit.
Anledningen till detta är för att jag har tänkt och trott att om jag är duktig, snäll, redig, ordentlig, organiserad och förberedd så kommer saker och ordna sig.
Det är den här världsbilden som har rasat för mig.
För länge sedan började jag söka hjälp hos läkare. Efter att ha blivit skjutsad mellan ett drygt halvdussin olika läkare, fått en remiss skickad, kollat upp detta själv flera gånger om och personligen lämnat över remissen har jag ändå inte fått någon hjälp.
Trots att jag sökt hundratals och åter hundratals jobb, jobbat flitigt som bara fan när jag har fått jobb, alltid försökt att sköta mig bra och duktigt och anstränga mig det där lilla extra sitter jag ändå här fullständigt och totalt arbetslös. Trots att jag tagit alla tentor med minst G på första försöket. Trots att jag är villig att jobba både en och två timmar bort. Trots att jag har sökt alla möjliga och omöjliga procent och arbetstider. Trots att jag har erfarenhet och strålande referenser.
Trots att jag har varit duktig.
Nothing.
A-kassan. A-kassan började jag att kolla upp redan i slutet på maj. Jag ringde både en, två, tre och fyra gånger för att höra vilka papper och intyg som behövdes. Jag ringde både en, två, tre och fyra gånger till massa olika instanser som skulle ge mig dessa intyg och bad om att få dem. Varje gång jag ringde till a-kassan fick jag nya besked, varje gång jag ringde till arbetsgivare och annat fick jag nya besked. Till slut tyckte jag att jag hade researchat mig fram till vilka papper som skulle skickas. Så jag skickade. Jag skickade och jag skickade och jag skickade och jag drog kopior och jag skickade. I GOD TID. Redan i juni började jag skicka in grejer och bara av den anledningen att man inte får skicka in Anmälan om arbetslöshet förrän man är arbetslös väntade jag till början på juli innan jag skickade in denna blankett och de som bad om att få pengarna utbetalda till mitt konto samt de som anmälte mig till Internetkassan.
Alla papper inne.
Trodde jag.
Jag trodde att jag hade varit duktig. Redig. Ordentlig. I tid. Överdrivet noga.
Nej.
Jag ska skicka in ett intyg som ingen har hört talas om. Frågar man arbetsförmedlarna vet de inget om det, frågar man Försäkringskassan vet de inget om det, frågar man självaste a-kassan vet de inget om det.
Men just den handläggaren som jag har fått verkar ha stenkoll på detta.
Jag SKA skicka in intyg som intygar vilka timmar, minuter och sekunder jag har fått sjuklön. Tack vare detta får jag vänta i ytterligare tre veckor innan mitt ärende handläggs.
Jag tyckte att jag hade varit duktiga flickan, men detta är något helt nytt. Ikraftträtt den 1 juli 2009. Ingen känner till det, det är hemligt och listigt. Det är a-kassans sätt att fördröja utbetalningarna så de räntar av sig.
Jag har alltså att se fram emot ytterligare en nollmånad.
Trots att jag gick direkt från gymnasiet med höga betyg till universitetet. Trots att jag klarat alla mina tentor och uppsatser med flygande färger och god tidsmariginal. Trots att jag alltid jobbat som en galning så fort jag har fått chansen.
Trots detta sitter jag i klistret, både fysiskt men framför allt mentalt.

Det finns en anledning till att jag är som jag är och det är inte för att jag gillar att leva på gränsen. Jag vill ha saker och ting ORDNAT och jag vill kunna ORDNA det själv. Kan jag inte det eller om jag blir förd bakom ljuset av sådana här saker blir jag vansinnig och börjar hyperventilera.

Jag vet att det finns i alla fall en handfull personer som läser den här bloggen. Dock är det nästan aldrig någon som kommenterar. Jag kan berätta om alla möjliga saker som har med remisser som har försvunnit, ledsna eller glada dagar, livsreflektioner eller andra mer eller mindre intressanta saker att göra och ändå får jag INGENTING tillbaka.

Därför blir det här det sista jag skriver här.
Jag är LESS nu.

Remiss...

2009-08-18T01:42:00.001-07:00

Ok.
Nu är jag förbannad.

I förra veckan ledsnade jag till slut på att vänta på att jag skulle få en kallelse från specialisterna som skulle titta på mitt onda och ringde och frågade vad som hände.
Ingenting hände.
De hade inte fått någon journal till den läkare som jag hade fått besked om och jag höll på att bryta ihop. Jag tog mig samman, ringde till vårdcentralen som hade utfärdat remissen och bad att få mina journaler och en kopia på remissen.
Så kommer jag dit, receptionisten ger mig mina journalpapper men kan inte hitta kopian på remissen. Han letar och letar, går in och frågar någon som jobbade med läkaren som jag hade pratat med på telefon den dagen då jag fick löfte om detta.
Till slut kommer han tillbaka och berättar att det tokigaste har hänt: han visste ju inte att jag skulle hämta remissen personligen så han hade ju skickat den på posten.
Jaha, tänker jag. Skitsamma, bara jag får den. Så kommer jag hem, tittar igenom papperna som jag fått och där, längst bak i högen, på ett gult papper, har vi ju remissen. Stämplad med dagens datum av den läkare som jag pratat med på telefon samma vecka.
Jag kan vänta i all onändlighet på en postad remiss eftersom jag har densamma här framför mig. Receptionisten hade således chansat på att han hade postat den, men i verkligheten hade jag den precis i handen.
Nå.
Läkaren informerade mig om att det inte var den läkare som jag först hade fått information om som hade stått som mottagare på remissen utan en helt annan. Jaha, tänkte jag återigen och väntade till idag för att ringa till denne då han inte hade telefontid förrän nu.
Jag pratade med samma kvinna som sist hade givit mig besked om att det inte hade kommit in någon remiss till specialist A. Jag berättade mitt ärende och hon letade i specialists B:s papper. Ingenting där. Kanske hade den skickats inom den senaste veckan och därför inte kommit?
Jag påpekade att den hade skickats den 12 maj och fick då snabbt svaret att då hade den ju kommit till specialist A. "Nej" försökte jag, "för jag ringde i förra veckan och frågade just om specialist A hade fått den och då sa du att han inte hade det". "Nehe" försökte kvinnan, "men då har den gått till specialist B, men han har inte fått den. Du får be vårdcentralen att skicka den igen."
Så efter att ha väntat fyra månader, efter att ha haft ont ända sen november och blivit skickad till höger och vänster och upp och ner och undersökt massor med gånger och fått besked som stått i bjärt kontrast till det förra är jag alltså på ruta ett igen.
Ingenting har hänt.
Jag har verkligen väntat på INGENTING.

När jag var på vårdcentralen i fredags och hämtade ut mina papper så skojade receptionisten lite och sa att de var så tokiga på det där stället, "det händer titt som tätt att papper försvinner där borta".

Så nu sitter jag här. Torkar mina tårar och planerar att ta ett dussin kopior på den här remissen. Jag tänker gå själv och lämna den i receptionen och ta kort på ögonblicket. Sen ska jag be receptionisten att på något sätt ge mig ett papper som bekräftar att jag verkligen har lämnat in skiten till rätt ställe. Om någon lägger asfalt precis utanför kanske jag kan skriva det i asfalten?

Vad ska jag göra? Hur förväntas jag kunna hantera det här?

Hård?

2009-08-18T00:53:00.000-07:00

Nej! Idel dåliga nyheter idag.
Först skulle syster komma och hälsa på, vilket gör detta till en glädjens dag. Men så börjar hennes späde make må illa och plötsligt går det inte längre. Ve!
Sen. Sen inser jag att det inte är en ordentligt sändning från VM i friidrott utan istället smala slipsar, vattenkammade fjantar och size zero på kvinnorna: Tv4.
Då kan man ju skita i VM-sändningarna för dagen.

Jag vill ha Jacob Hård.

Bevisa det

2009-08-18T00:31:00.000-07:00

Jag vaknade upp till den fina nyheten att en kvinna i Tunisien är gravid med 12 barn. Hur är det möjligt, undrar man då. Inte kan det väl vara möjligt? Hon har tänkt sig att föda ut alla 12 barnen vaginalt. Herreminje, när alla dessa Förlossningsakuten-program visar att två barn brukar vara en garant för akut kejsarsnitt.
Nå. Jag läser artikeln och finner följande:
1. Artikeln består av 13 rader av vilka de berörda parterna uttalar sig på två (eller den verkligt berörda parten, kvinnan, uttalar sig inte alls)
2. En gynekolog uttalar sig om det hela utan att det på något sätt anges vad han har för anknytning till det hela.
3. Ingen annan information ges.

Jag tror inte ett smack på detta. Lika lite som jag tror på att jungfru Maria plötsligt fick en bundle of cells instoppad i sig. Mannen i huset har fått en idé och sprider den till medierna. Gynekologen (är det inte förlossningsläkare och barnmorskor som ägnar sig åt sånt här) har väl antagligen svarat tusen gånger att han tror att det är bluff men OM det skulle vara sant skulle de antagligen dö.

Bevisa det!

Ren som gul snö

2009-08-17T13:55:00.000-07:00

Det måste vara skitjobbigt att vara Tito Beltran. Tänk att vara vit som ett spöke, ren som ett vitt papper och oskyldig som ett barn och ändå om och om igen bli utsatt för misshandel både av det psykiska och det fysiska slaget.
Det här är ju bara det senaste i det som han anklagas för. Han är ju trots allt ingen grottmänniska. En sådan hade kastat bordet i ansiktet. Vad han gjorde var ju att snällt välta det åt sidan, för att "make a statement".
Och inte ska han ha sagt något heller när han gick ut ur rummet.

Hela tiden. En konspiration mot herr Beltran. Alla hatar honom. Alla vill honom illa. Han har inte gjort något. Ingenting alls. Nej.

Skriva ut?

2009-08-17T00:58:00.000-07:00

Jag måste skriva ut blanketten som man skickar in till Polisen för att få utdrag ur belastningsregistret... for the life of me kan jag inte komma på något ställe där man kan skriva ut. Biblioteket? Kan man det nuförtiden? Det är ju fånigt. Varför har jag ingen bra tillgång till något som kan skriva ut. Jag har blivit alldeles för arbeteifierad och van vid tillgång till skrivare och kopiator. Nu vet jag inte vart jag ska vända mig.

asskassa

2009-08-17T00:13:00.000-07:00

Välkommen till följetongen med a-kassan. Jag läste i tidningen nu i helgen om en kvinna som hade fått vänta 19 veckor på sin utbetalning och nu såg fram emot ytterligare tio veckor eftersom det var något som saknades i hennes ansökan.
Så är det även för mig. Alltså inte veckorna, men något som saknas.
Jag har varit ytterst noga och lusläst allting. Jag har skickat in precis allt som ska krävas, alla arbetsgivarintyg och andra intyg har jag krävt ut från mina arbetsgivare under de senaste 12 månaderna. Först blev det hela försenat för att Kävlinge kommun bara skickar ut arbetsgivarintyg en månad efter att de som slutar har slutat och därför kunde jag inte skicka det till a-kassan förrän jag fått det. Försenat försenat tänkte jag men sen ringde jag och fick höra att ingen har ens tittat på mitt ärende under denna månad (och sen ytterligare lite tid) så det var ingen fara. Men så i fredags fick jag ett brev som jag inte blir klok på.

"Du har sänt in handlingar till AEA. Jag har börjat utreda ditt ärende och
funnit att det saknas uppgifter för att jag ska kunna fatta beslut.

Från 1 juli 2009 får tid och inkomster under perioder med sjuklön,
sjukpenning, föräldrapenning, rehabiliteringspenning, smittbärandepenning och
ersättning för närståendevård medräknas i underlaget för
arbetslöshetsersättning. Undantaget är karensdagar, månader då man arbetat
mindre än 50 timmar och månader som i första hand är överhoppningsbara. Har du
haft perioder med sådana ersättningar ska du styrka detta med intyg från
arbetsgivare och/eller Försäkringskassan. Av intygen ska framgå omfattningen av
frånvaron och utbetald ersättning (bruttobelopp) specificerat månad för månad.
[...]"

Allrightythen. What? Jag fattar ingenting. Jag har inte varit smittbärare, föräldraledig eller rehabiliterat mig. Självklart kan man inte ringa a-kassan den dagen som detta blev anländer då de har telefontid endast måndag till torsdag någon vettig tid.

Nå. Måndagen kommer, det första jag gör är att ringa till Försäkringskassan för att höra om jag har varit smittbärare utan att veta om det. Nej, får jag veta. Jag kan få ett intyg skickat till mig som intygar att jag inte uppbärit någon ersättning från Föräkringskassan under de senaste 12 månaderna. Jag tackar ja till detta, tänker att det är nog bäst att kunna bevisa att jag inte överhoppat något.
Klockan blir 09.00 och jag ringer till a-kassan och frågar vad det hela avser. Kvinnan jag pratar med tittar på mina inskickade arbetsgivarintyg och meddelar att jag har några sjuktimmar under några månader under den senaste 12-månadersperioden. Kvinnan jag pratar med ger mig information om exakt vilka datum och timmar jag har varit sjukanmäld och meddelar att denna sjuklön ska räknas med.
Alltså: informationen kommer från deras papper och de papper som jag har skickat in, men ändå måste jag rota reda på intyg (lönespecar) som intygar att jag varit sjuk, TROTS att a-kassan har denna information så pass tillgänglig att de kan ge MIG den. Jag frågade lite försiktigt om det inte räckte med arbetsgivarintyget, som ju var det som hon läste på för att informera mig om vilka dagar jag varit sjuk. Men nej.
Nehe.
Så nu har jag fått tag på Lomma kommun och bett att en lönespeckopia skickas till mig. Mindre lycka med Kävlinge. Det fanns ingen på plats för att hjälpa mig och receptionisten lät rätt så besvärad av min besvärliga förfrågan om att tala med löneenheten. Jag är också besvärad. Jag tycker att detta är onödigt besvärligt.
Jag tyckte att jag var ute i så pass god tid när jag började med detta projekt redan i början på juni för att hinna få min första ersättning i slutet på augusti... men det verkar onekligen som om det var en utopi.

Vojvojvoj.

Gay var också sjukt snabb

2009-08-16T12:49:00.001-07:00

Usain Bolt är ju helt jävla galet sjuk.
Min pojkvän är lika lång som Bolt. Jag ska fråga om han är lika snabb.

Livets små glädjestunder

2009-08-16T12:33:00.000-07:00

Jag har stickat färdigt någonting. Det är helt extremt. Alla projekt som jag ger mig på ligger ofärdiga i lådor en tid innan jag slänger dem, men nu, si på fan, har jag faktiskt mäktat med att sticka färdigt min stora, fina, luddiga, av mycket fint garn halsduk. Den är längre än jag och mycket bred och fluffig. Precis som jag ville ha den. Jag övervägde att göra fransar på den men bestämde mig för att inte göra det. Fransar är bara störiga och fastnar i dragkedjor. Jag hade till och med sinnesnärvaro nog att göra detaljer en dm från slutet i varje ände. Jag är sjukt imponerad av mig själv.

Jaja, jag kan säkert tänka mig att det finns ni som läser detta som tycker att jag är jäkligt fånig som är stolt över en halsduk. Det hela beror precis på det jag skrivit ovan, jag har inte tålamod att slutföra något hemmaprojektliknande. Har aldrig haft. Att sy i en knapp, det kan jag eventuellt mäkta med. Eventuellt. Om det är på mina egna kläder.

Men nu har jag fått blodad tand. Kanske ska jag ägna min arbetslöshet åt att sticka grejer? Jag är mycket inspirerad av en fin bok som jag har. I denna bok finns ett mycket stort projekt som skulle ta mig många långa timmer. Men det skulle vara galet om jag orkade sticka färdigt det.

Man kanske skulle gå till Myrorna imorgon och köpa en massa garn.

Kanske.

Om jag orkar.

Eller så gör jag något annat.

Gudarna ska veta att inga jobb ramlar i mitt knä.

Rart

2009-08-16T02:44:00.000-07:00

Jag har annonser på min blogg numer och dessa är knutna till det jag skriver. Så om jag t.ex. skriver om att jag tycker att det tjatas alldeles för mycket om Zlatan så får jag en direktlänk till idolbilder på Zlatan. Nice.
Om jag skriver att det är svårt att få tag på läkare så får jag länkar till specialister som man kan boka tid hos på internet.
Om jag skriver att jag inte mår bra så får jag en länk till en sida som räknar ut min dödsdag.

Allrightythen

2009-08-15T06:54:00.000-07:00

Enligt folket är denna äkta... kan det vara sant? Varför? Varför?!

På sommaren kan man ju inte ha foundation. Det går fetbort.

Sluta

2009-08-12T23:55:00.000-07:00

Jag vet att det finns många som undrar hur det går med mig. Jag kan då komma med denna uppdatering.
Jobb: Det går inte alls. Jag söker alla jobb jag ser och till och med sådana som jag inte ser, men nej. Jag vet inte om det går ett rykte om mig att jag är bärare av svininfluensan eller tbc. Kanske är mina referensbrev (som jag iofs aldrig får visa) egentligen hemligt kodade och menar att jag är hemsk. Kanske har jag något typ av karaktärsfel som ingen upplyst mig om. Faktum är i alla fall att jag är ständigt och obönhörligt arbetslös på obestämd framtid.
Det är fan en bedrift att lyckas med med tanke på all utbildning och ändå erfarenhet som jag har.

Läkare: Det går inte heller alls. Specialisten som hade fått remissen har telefontid en timme i veckan på onsdag eftermiddag. Som tur var satt jag och ringde just då och efter 40 minuters upptaget kom jag fram bara för att få veta att INGEN REMISS HAR SKICKATS. Jag har gått omkring och väntat och väntat på... ingenting. Jag hade kunnat vänta i all evinnerlighet men det finns ingen remiss i mitt namn, deal!
Jag ska göra det. Imorgon ska jag få mina journaler och då ska jag lusläsa igenom det hela och se om det står "Verkar hitta på" eller "Orsak: hypokondri" någonstans och att det är det som är anledningen till att journalen inte skickats. När jag pratade med vårdcentralen igår så frågade kvinnan jag pratade med "du kanske vill ha remissen skickad?". Joråtacksåatte, det vill jag gärna. Jag ska få lov att ringa till en läkare imorgon och han "kanske kan ordna" det åt mig. Jag har aldrig träffat den här nya läkaren. Det blir läkare nummer, vad, sex-sju? Ingen. Vill. Hjälpa. Mig.

Det är roligt när man ibland pratar med folk om detta och jag får rådet att verkligen anstränga mig. "Har du ringt och verkligen legat på hos specialisten?" "Har du ringt andra allmänläkare och bokat tid?" "Har du skickat iväg 20-40 spontanansökningar till olika skolor och företag?" "Har du ringt och följt upp din ansökan sju gånger?" "Har du gått omkring på stan med en trottoarpratare fasttejpad på kroppen som meddelar att du kan arbeta för mat?"
HAR DU DET?

Jag kan meddela att jag har gjort allt och lite till. Till skillnad från många jag vet som har både jobb och pålitliga läkare som INTE HAR BEHÖVT ANSTÄNGA SIG SÅHÄR JÄVLIGT.

Det är inte meningen att man ska behöva göra sådana här grejer, men i mitt fall verkar det onekligen vara verklighet.

Hur kan jag förvänta mig att hitta ett jobb/en läkare om jag inte anstränger ihjäl mig. Varför är jag ledsen för? Tänk på något annat. Sluta att vara ledsen.
Alla andra klarar det ju. Varför inte jag?

Något?

2009-08-06T00:57:00.001-07:00

Igår fick jag en kommentar på ett gammalt inlägg som löd något i stil med "Finns det något som du tycker är bra?". Jag vet inte om det menas "Finns det något som du tycker är bra?" eller om det är "Finns det något som du tycker är bra?". Inlägget handlade om folk som inte brydde sig om stavning och språkriktighet.
Nå. Skitsamma.
Det är i alla fall så att det finns saker som jag tycker är bra och nu ska jag berätta om dem.
Den första saken är att jag har funnit guld. Det är helt fantastiskt bra det här. På sr.se kan man ladda ner en massa podversioner av deras program och jag har hittat till dokumentärerna på P1. De är ju hur bra som helst! Jag har ägnat gårdagen åt flera olika dokumentärer och jag tänker fortsätta med det så länge jag lever. Så känns det i vilket fall just nu. Fasiken vad bra P1 är, jag har lärt mig en massa och det kostar ingenting! Eller jo, det kostar. Nu i dagarna dras licensen från mitt konto men nu känns det verkligen som om jag får valuta för pengarna. Goddamn. Det är bra för min ljudbokskonsumtion har inte varit hållbar, dessutom så finns det i princip bara dåliga kvar hos min leverantör. Hur många deckare kan egentligen försvaras ute på marknaden? Måttet är rågat om ni frågar mig.

Vad finns det mer för saker som jag tycker är bra? Jag tycker att det är bra att bo här där man plötsligt kan överraskas av en dag med över 30 plusgrader i skuggan. Det är härligt. Dessutom finns det tusen och åter tusen valmöjligheter här i Malmö ifall man vill roa sig, äta gott, motionera eller titta på spännande ting. För att inte talas om människorna här.
Det finns saker som jag tycker är bra och det är egentligen inte saker utan människor. Alla människor som jag har runtomkring mig är enastående bra människor. Det är oklart vad jag har gjort för att förtjäna sådant fint folk i min tillvaro. Den ena är klokare, mer omtänksam, vänligare, roligare, smartare och mer lyckad än den andra. Det är helt galet.
Det är inte utan att jag känner att jag inte riktigt passar in.

Det är bra saker.
Sen om jag kanske gnäller ibland så tänker jag inte be om ursäkt. Det här är min lilla ventil, låt mig använda den och om du inte vill vara nära så föreslår jag att du läser något annat. Eller lyssnar, på en ljudbok eller en dokumentär. Dessa kan jag rekommendera.

Toodeloo.

Buse!

2009-08-05T06:50:00.000-07:00

KOLLA PÅ DEN HÄR!

Jag dör tusen gånger om när jag ser den här fånen. Läs artikeln om den också... jag smäller av. Den har morrat hotfullt på poliserna. Infångad av håv. Ojoj!

Tröstlöst

2009-08-02T12:37:00.001-07:00

Jag har varit okry.

Jag är faktiskt lite orolig över det där. I november 2008 började jag först känna av symptomen och jag har lidit av dem sedan dess. Dessa symptom hämmar mig ganska mycket i mitt vardagliga liv. Jag får välja mellan att antingen få ont och strunta i det hela och leva som vanligt eller ge efter och vara ohyggligt försiktig mest hela tiden. Under den största delen av den här tiden har jag varit mycket försiktig, men den senaste tiden har jag struntat i det och bara använt mig av Apotekets receptfria smärt- och symptomlindrande produkter.

När jag idag gick in och tittade på bipackssedeln såg jag att dessa inte får användas under mer än tre veckor, sen måste man uppsöka läkare. Jag har uppsökt läkare. Ikväll när jag räknade efter har jag pratat med inte färre än fem läkare om detta. Alla har mer eller mindre haft olika teorier och de har allihopa inneburit att jag skickas från den läkaren som jag just då besökt till en annan. Med sviktande resultat.
De fem läkare som jag har sökt hjälp hos har varit tre allmänläkare och två specialister. Specialisterna har jag pratat med på uppmaning av allmänläkarna. Alla fem hade olika teorier och ingen ansåg sig själv vara den som är bäst lämpad att hjälpa mig. (Notera att jag hoppar mellan olika tempusformer, detta för att det hela pågår i detta nu.) En av allmänläkarna var lite annorlunda än de andra dock, han lovade att kalla mig igen och utvärdera den behandling som han tyckte skulle vara käck. Detta var i mars, jag väntar fortfarande på den där kallelsen som skulle följa efter två veckor.
Fast jag håller inte andan, sen den läkaren har jag hunnit vara hos flera andra läkare. Buden är många men de verkar allihopa ha det gemensamt att de i hemlighet verkar tycka att jag förtjänar att göra de inskränkningar som jag måste göra i livet för att hålla smärtan stången. Ingen har sagt det, men det känns lång väg.

Den senaste läkaren var också en allmänläkare. En alldeles grön allmänläkare som jag fick komma till pga att jag fick the mother of all UVI:s och bäckenbotteninflammation. Jag ansåg det lämpligt att insistera på att han hjälpte mig med detta också och det gjorde han, i form av att skriva en remiss till en specialist. En riktigt riktig specialist med gott rykte och välkänt namn. Detta var i maj om jag inte missminner mig, ännu har jag inte hört ett pip. Inte ens ett "Du är välkommen om 12 månader" utan verkligen ingenting.
Jag väntar således nu. Folk uppmanar mig att gå till fler läkare, eller tillbaka till samma, eller till akuten för att sätta mig och grina. Inget känns särskilt angeläget. Ibland får jag uppmaningen att ringa till sjukvårdsupplysningen. Hur många gånger jag har gjort det har jag tappat räkningen på, men detta leder oftast till att

1. Jag blir uppmanad att uppsöka läkare
2. Jag blir uppmanad att testa apotekets receptfria mediciner

Inget av detta har lett någonstans. Jag tror inte att de läkare som jag har träffat har något intresse av att hjälpa mig. Jag önskar mig en läkare som vill lyssna på mig i mer än två minuter och verkligen lyssna på min historia och sen verkligen undersöka vad det skulle kunna vara men det verkar vara en utopi. I något program på Tv3 sitter ett helt team med läkare och slår sina kloka huvuden ihop, detta för att det är exceptionella fall. Varför kan inte vanligt folk få tid och kloka huvuden? Räcker inte skatten till det? Vad exakt räcker skatten till? Fem olika läkare med fem olika teorier och fem olika ursprungsländer på deras respektive läkarutbildning?

Ibland är det väldigt tröstlöst alltihopa.

Ojoj

2009-08-01T13:10:00.000-07:00

Tur att jag för en gångs skull inte var hemma. Läskiga saker händer alldeles utanför knuten. Turligt nog hade jag fönstrena stängda så småkissarna inte behövde störas av denna stora händelse.

Arbiggigt

2009-08-01T07:54:00.000-07:00

Om det behövs en hel handlingsplan för att den här personen inte ska upprepa det han gjort så verkar det ju som
1. Han inte har fattat att han har gjort något fel
2. Han kanske inte ska vara lärare med en hjärna där något sådant kan födas
3. Skolledningen måste vara fullt ut desperat

I Ängelholm har folk inom ett bostadsområde hängt ut en "sexdömd" granne med flygblad som delats ut i grannskapet. Personen i fråga tycker att det känns som om han/hon har fått en kniv i ryggen.
Jorå... jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om detta. Det är en sak om man i självförsvar har ihjäl någon, hamnar i fängelse och sen kommer ut. Då tycker jag inte att man förtjänar att ha detta brott i hasorna resten av livet.
Men, om man har en hjärna som faktiskt kan åstakomma någonting som ett sexuellt övergrepp på en annan varelse, ja, då har jag svårt att tro att den människan är helt och fullt ofarlig.
Men vad vet jag? Tendenserna kanske har vårdats bort. Någon gång ska man ju ha sonat sitt brott, så är det ju.
Äh jag vet inte.

Jag har noterat en sak under den här sommaren. Jag vet inte om det är ovanligt tydligt just nu eller så är det bara så att jag är exceptionellt lättirriterad nu, jag vet inte. I alla händelser, företeelsen är denna: ibland när man är ute och går på stan så kommer folk och bara klipper av ens väg. De verkar inte bry sig ett smack om att de tvingar en att tvärnita, för dessa ska ju fram. Jag kan förstå att sådana här situationer ibland uppstår men jag blir irriterad när det sker på gågatan och man själv går i gatans riktning och skärs av av någon som sneddar över. Det som är som allra mest irriterande är detta: de människor som oftast gör detta är män i åldrarna 20-45. Det är som om dessa män verkligen på riktigt tror sig vara universums härskare och att jag i egenskap av att vara liten ung tjej är några pinnhål lägre i rang än dem. Samma fenomen kan för övrigt observeras på bussar och tåg då samma typ av människor gärna vill lufta sina kulor onödigt mycket på bekostnad av alla andra.
Frågan är vem det är som gör fel? Jag eller universums härskare?

TJATA!

2009-07-28T02:45:00.000-07:00

Snälla söta nån då. Ska Zlatan byta? Ska Eto'o gå med på det? Kommer det att kosta många hundra miljoner? Spelar det någon roll vad Eto'o säger? Hatar Mourinho Zlatan nu? Har de aldrig tyckt om varandra? Var Zlatan aldrig älskad? Är Zlatan i Sverige? Skriver Zlatan autografer? Ska Zlatan gå igenom en läkarkontroll? Men har Eto'o verkligen sagt ja? Är Eto'o lika värdefull som Zlatan? Har Zlatan lämnat Inter? Har Zlatan kommit till Spanien? Har Zlatan brutit handen? Ska Zlatan opererera sin hand? Tycker Spanien om Helena Seger? Måste Zlatan fly från sina fans? Kommer Zlatan att missa försäsongen? Är Zlatan lycklig? Vilket nummer kommer Zlatan att få? Säljs det redan Ibrahimovic-tröjor?

Har det aldrig någinsin förut i hela världshistorien skett en transfer?
Man skulle kunna tro det.

Det enda vackra i det här verkar vara att de flesta medier efter x antal år äntligen insett att man inte behöver byta ut alla s i Zlatanrelaterade nyheter mot z. "Zlatans superkvinna" såg jag någon tidning som hade som rubrik. Det måste ha kliat som fan i fingrarna på alla runt omkring, men så var det väl något smartass som kom på att alla rubriker och ingresser som hade med Zlatan att göra under det senaste decenniet hade gjort just det stilistiska tricket.
"Ok då" sa alla på redaktionen med hängande huvud, och ingen ville egentligen se sidan när den kom i tryck. En förlust av fiffighet. En fiffighet slängd i papperskorgen. Fy Fabian!
Allvarligt talat.
Sluta nu.

Aftonbladet
Aftonbladet
Expressen
Expressen
Sydsvenskan
Sydsvenskan
DN
DN

Allvar

2009-07-27T01:21:00.000-07:00

Jag kan nu meddela för den som bryr sig (vilket antagligen inte är någon alls) att jag har frigjort mig från Com Hem och Netonnet. Det senare var inte ett så särskilt plågsamt förhållande, men det är skönt att ha sin lilla pryl avbetald. Min fina Nokia N85 är nu min och bara min, betald och klar.
Com Hem och skilsmässan därifrån ger mig dock betydligt större känslor av eufori, dessutom visade det sig att min uppsägningstid bara är en månad (varför de har tre månader på hemsidan vete jag ej, jag frågade dock inte heller) och jag är av med det hela den sista augusti.
Sen ska jag kolla på sexan, jävlar i min lilla låda vad den ska fungera!

Jag har putsat mina fönster så nu när jag tittar ut blir jag alldeles bländad... herreminje vad jag måste ha haft skitiga sådana innan. Fast jag ser redan nu när jag tittar att det är NYA NOSAVTRYCK på fönstrena. Jag ska prata allvar.

Rosa drink

2009-07-27T01:14:00.000-07:00

Det är inte utan att jag blir lite full i skratt när jag ser detta på aftonbladets hemsida... jag tänker och jag tänker rosa, men trots detta blir inte denna drink som de använder för att illustrera sin fina rosa idé rosa. Snarare gul. Underlägget är rosa... jorå.

Lååånga månader

2009-07-25T14:03:00.000-07:00

Nu har jag fått nog av ComHem. Alla turer som har varit kan man läsa om här och jag orkar verkligen inte återge alla idiotiska händelser som har varit.
Ikväll tänkte jag mig att jag skulle kolla på 6:an. Den fungerar inte. Förut har den fungerat så att man i alla fall har sett en bild som har stått still, nu är det helt svart. ComHems kuntjänst uppmanar mig att stå på kanalplatsen i minst 60 minuter. Jag stod på den i fyra timmar igår, men det är lika svart för det - trots att jag betalar för det.
Nästa projekt var att se på Discovery Science. Också en kanal som jag betalar för och som är en av anledningarna till att jag skaffat digitaltv trots att jag har basutbudet via kabel-tv. Discovery Science fungerade inte heller. Först fungerade den lite, med massa hopp och avbrott men sen blev den också helt svart och bara sökte efter signal. Efter 25 minuter gav jag upp och slog över. Tv4 Fakta, ytterligare en av de kanaler som jag betalar extra för tänkte jag mig att jag skulle se på. Också det gick åt helvete. Den blev svart och tyst ganska snabbt, sen kom den igång, men sen dog den igen.
Helt meningslöst.
Jag bestämde mig för att jag skulle ge upp ComHem en gång för alla nu och säga upp skiten. Då ser jag att uppsägningstiden är TRE (3) månader.
VOJ. Jag måste betala för ingenting i tre månader till, om jag känner företaget tillräckligt väl vid det här laget så kan man ju tro att det handlar om kalendermånader och att jag blir av med skiten först den 1 november. I min enfald trodde jag att det skulle handla om en månad, så dum jag är!

Problemet är nu: vad ska jag ha istället? Jag vill ha följande kanaler och kan inte riktigt se att det finns något klockrent alternativ:
SVT1, SVT2, SVT24, SVT Kunskapskanalen, Tv3, Kanal 5, 6:an, 8:an, 9:an, Eurosport (helst både 1 och 2), Discovery, Discovery Science, Tv 4, Tv 4 Fakta, Tv4+, Tv400.
En Telia-man ringde mig häromdagen och försökte dingla med MTV "som du ju inte har nu" och det var sannerligen fel strategi. Jag vill INTE ha MTV, att slippa den skiten skulle göra mig mycket lycklig rent av. Fast jag vet ju att jag har det nu i kabel-tvnätet. Jag har det mesta som jag faktiskt vill ha där, utom just Discovery-kanalerna och det viktigaste av allt: Eurosport. Hela min jakt på digital-tv började när ComHem tog bort Eurosport och Discovery ur kabeltvutbudet. Ett tv-liv utan snooker går helt enkelt inte men det är också rätt så käckt att kunna ha flera Discoverykanaler.
Oj oj oj, lyxproblem. I alla händelser ska jag säga upp mitt abonnemang imorgondag så de tre månaderna kan börja ticka ner.

underhalning av väg muste ske

2009-07-25T12:27:00.000-07:00

Jag fick en kommentar skrivet av Anonym, som vanligt när det är något som man vill svara på.
Kommentaren löd:

Tyvar att du har inte set Ristafallet, det är vackert.Men tror du att
underhalning av vägen, sophanteringen och toiletten är gratis, eller hur! Man
muste tar lite pengar. Kan du har en företag utan blir betalad?

Ytterst konstigt språk, men jag ska försöka bortse från det och istället ta itu med det som sägs. Jag hoppas att Anonym återvänder och läser mitt svar.
Jorå, jag har sett Ristafallet, massor med gånger, helt gratis. Jag växte upp i Järpen och åkte ofta dit. Under alla mina år som jag bodde där var det aldrig någon som behövde ta betalt för parkeringen. Folk åkte dit, antingen med cykel eller bil, tittade på fallet och åkte igen. Vissa bodde i stugorna som stod (kanske står de kvar, jag vet inte för nu har det dykt upp en bom som blockerar vägen ner) där, och ändå var det aldrig någon soptippsliknande stämning där. Aldrig någonsin såg jag skräp där. Precis som på de flesta ställen ute i naturen har de allra flesta hyfs nog att ta med sig sitt skräp ifall de skulle producera något under tiden de uppehöll sig där.
När det gäller att driva ett företag så har jag full förståelse för att det måste komma in pengar, men mitt förslag är då att den där restaurangen försöker göra sig sin hacka på maten som de serverar istället för parkeringen utanför. Jag har ytterst svårt att tro att restaurangägaren äger hela området inklusive Ristafallet. Dock kan jag ju ha fel, i så fall har restaurangägaren rätt att ta vilka summor hon/han önskar och tycker är rimligt. Att sen få dit kunder under dessa premisser är en annan femma...
Dessutom vill jag gärna påpeka att vägen var i det särklassigt sämsta skick som jag någonsin sett den i och då har jag ju, som skrivet, vuxit upp där.
Om dessa ockerpengar går till att sköta om vägen så undrar jag starkt vad exakt som har gjorts, har det grävts ut fler hål och hällts på mer lera?

Om du som har skrivit denna kommentar är en av de som ligger bakom den här inkasseringen av pengar så tycker jag att du/ni borde skämmas. Man har alltid kunnat ta sig dit och tittat helt gratis utan att behöva lämna pengar till någon näring i närheten.
Logiken i dina argument är lika illa åtgången som ditt språk.
Att ta parkeringsavgift från cyklister? Har någon någonsin hört något så dumt?

-

2009-07-25T01:01:00.001-07:00

Shit, det där må vara det otrevligaste inlägget jag någonsin har skrivit.
Jag har inga ursäkter.

F*** you

2009-07-25T00:48:00.000-07:00

Jag har suttit nästan en timme här nu på morgonen och läst Jennys blogg. Jag har läst och jag har läst, inägg som jag inte läst förut och inlägg som jag har läst och syftet med detta var att rota reda på vad hon jobbar med. Jag inser att jag inte vet det och att jag har frågat förr utan att se något svar (kanske har hon svarat och jag har varit uppe i det blå och missat?). Nåväl. Nu har jag iaf trakasserat henne med ett gäng kommenterade inlägg som sträcker sig över en månad tillbaka.
Jag läste ett inlägg om kattbajs i barnens sandlåda i ett flerfamiljshus och blev så provocerad. Vi har militanta lappar uppe på vår innergård just nu också men de handlar om människor som lämnar skit ute efter att de har grillat. "Fimpar, där barnen leker nu".
Jag blir så less på "våra-barn-kortet" som spelas ut så fort någon nyser. För bövelen. Se över era barn och där era barn ska leka. Är det inte nog att nio tiondelar av min finfina innergård är ockuperad av en jävla gungställning och sandskit? Får jag heller inte vara på resten av innergården? Ok, nu röker inte jag och tycker att det är lika äckligt som the next guy, men det är principen. Ska man ha sin unge ute på en innergård i ett flerfamiljshus är min starka övertygelse att man får räkna med att andra människor har varit där och inte tänkt på BARNEN. Jag hoppas och tror att de flesta vuxna förväntar sig att föräldrarna ska se till sina ungar.
Sen förstår ju jag också att det är otrevligt med glas som är trasigt, för det kan vem som helst skada sig på, inte bara de kära BARNEN.
Nå, jag vet att jag antagligen kommer att ångra mig en dag när jag själv får barn, men fram till den dagen tror jag på detta: det är föräldrarnas ansvar att se efter sina ungar och de kan inte bara skicka ut dem att frolica i gemensamma utrymmen och förvänta sig att alla andra ska ha tagit hänsyn till deras ungar.
Detta skrev jag till Jenny:

Ok, jag förstår att det inte är kul att se ens unge sitta och gnaga på en
bajskorv från något fyrfotadjur men jag har aldrig riktigt sett det svarta och
vita i den där diskussionen. Om man släpper ut sin unge på sandbete i en låda
som står utomhus så får man väl för bövelen hålla koll om man är rädd för
bakterier. En sandlåda utomhus innehåller helt säkert lite surt regn, måsskit,
en massa nasty insekter (kanske sådana med smittat människoblod i), kiss från
diverse grävlingar och råttor samt bajs från allt möjligt kreti och pleti. Det
är en del av världen att det är (bokstavligt talat) skit i sandlådan, vill man
att barnet ska växa upp kliniskt rent och få alla tänkbara allergier så är en
sandlåda inte lämplig. Jag avskyr "våra barn!"-hysterin som förekommer i alla
flerfamiljshus. Jag skiter i era barn, ha uppsikt och räkna med att världen är
farlig.

Lite rolig låt att nynna på när man är förbannad men inte vill göra sig mer förbannad än man är:

BB

2009-07-24T15:13:00.000-07:00

Jag sitter och tittar på Big Brother från 2004 eller kanske 2003, extremt roande. Det var med en deltagare som heter Marika och som på den tidan kallades Marushka och hon verkar vansinnigt rolig.
Hon verkar vara så ursinnigt urblåst att Linda Rosing framstår som professorsmaterial, och då är man fan dum.
Fasiken vad frustrerande att bo med en sådan person, hon verkar dessutom rätt bråkig och jobbig av sig. Käre värld.

Någon som jag helt hade glömt bort från den där säsongen var Mattias, den skånska f.d. knarkaren och kåkfararen. Han verkar ganska rolig, på ett sunt sätt.

Kanske läggdags.

Arbetsmarknad

2009-07-24T02:29:00.000-07:00

Kävlinge kommun räknade 2008 att de hade 28 255 invånare. Antagligen är den siffran större nu. De hade nog tänkt sig att den skulle öka ännu mer eller att fler skulle bli stora och skulle börja betala skatt, men så kom den lilla krisen och skatteintäkterna blev lägre än beräknat. Från början gick representanter ut och menade att skatteintäkterna minskade och att krisen var djup. Lärare och annan kommunal personal måste varslas. Aj aj aj. Sen började någon rota bara ytterst lite (hon ställde en fråga) och det visade sig att skatteintäkterna inte alls minskade, de ökade bara inte i den takt som kommunen hade beräknat. Plötsligt var alla planerade projekt väldigt dyra och för att kunna ha råd med dem så måste man ju ta till åtgärder. D.v.s. varsla fast anställda lärare och annat folk inom kommunen. Om man som jag, hade en tjänst som till viss del var ett vikariat, då kunde man ju inte ens nästan tänka sig att få vara kvar. Det måste jag ju förstå, jag är ju allra lägst i rang.
Hur hade jag då skött mig under mitt vikariat (som alla som jobbat som lärare bara lite vet egentligen är en "provanställning")? Mycket bra om jag får tro alla omdömen, intyg och blommor som jag fick. Det var till och med synd och skam.
Men det fanns andra lärare som var högre i hierarkin, de som hade ett halvår kvar till pensionen, eller kanske ett år, hade såklart förtur framför mig.
Jag vet inte riktigt vad jag känner kring det där. Eller jag vet. Det provocerar mig personligen, eftersom det påverkar mig personligen. Men samtidigt vet jag ju att rätt ska vara rätt och de som har jobbat länge sitter ju säkrare än oss som bara jobbat en liten stund.
Nå.
Min tanke kring detta är den som jag också fått publicerad (utan att veta om det) i gratistidningar här nere: nämligen att kommunen kunde vara lite alerta och erbjuda anställda mycket fördelaktiga förtidspensionserbjudanden i vissa situationer. Exempelvis en sådan situation där de har en lärare som jag som är villig att arbeta i många år framöver, som kan skapa stabilitet på skolan och som ju i praktiken är billigare än en lärare som har 30 arbetsår på nacken. Ibland är det också så att de nya lärarna kommer med den nya utbildningen, den som har berättat om den "nya" läroplanen (från 1994, så den är ju egentligen allt annat än ny). Ibland är det så att flera av de lärare som har jobbat i många herrans år har en helt annan läroplan i huvudet och jobbar efter den.
Detta är ingenting jag hittar på, jag har sett det på nära håll många gånger om.
För någon vecka sedan hörde jag på radio att det faktiskt fanns en kommun som var villig att göra just denna pensionslockelse. Jag tycker att det är strålande och fantastiskt. Mycket mer strålande och fantastiskt än de som har fått för sig att de ska tvinga folk jobba över 67 år. Längre ändå. 40-talistspöket skrämmer skiten ur vissa.
80-talistspöket - tror jag - skrämmer lika mycket.
Vad är då det för spöke? Jo, det är det spöke som kallas för allt möjligt men som har det gemensamt att det målar upp 80-talisterna som lata karriärister som bara gör det som de själva VILL. Till skillnad från alla andra hårt arbetande, fina, rediga generationer.
Om detta skulle jag vilja säga följande: det är inte på något sätt konstigt att många 80-talister har cv:s som sträcker sig över flera A4. Ingen av dem får ju ett fast jobb. Att få ett fast jobb som ung vuxen idag det är att vinna högsta priset på lotto. Visa mig den 80-talist som faktiskt fått förtroendet och ett fast jobb som sen har sagt upp sig och jag kan visa dig dörren till Narnia här i min egen garderob. De finns helt enkelt inte.
Däremot, under högkonjunkturens flagga, finns det många 80-talister som har fått prova på under vikariat eller andra käcka benämningar. Även om det inte finns några spår efter någon som de vikarierar för.
Varför är det så? Därför att min generation målas upp som en mycket opålitlig och värdelös generation. Därför resonerar vissa, på fullt allvar, att det är bättre att ha 75-åriga lärare, läkare, vårdbiträden eller ekonomer än att släppa in denna förgiftade generation på arbetsmarknaden.
Den ter sig ju så icke-ansvarstagande med sina hyresrätter i 3:e hand och inga barn.
Är det så konstigt då? Är det inte mer ansvarstagande att inte skaffa vovve, villa och volvo innan man fått någon slags stabilitet i försörjningen?
Många 80-talister utbildar sig, och det är ju käckt. Eller är det? Det är något påfund som kom för drygt 10 år sedan att det var bra att alla utbildade sig på universitetet. Så plötsligt finns det så många socionomer och journalister att det sprutar ur öronen på moder Svea. Vad ska vi göra med alla dessa? Hade det inte varit bättre att skicka signaler som verkligen speglade arbetsmarknadssituationen istället för signaler som sa "plugga, plugga, plugga det du tycker verkar skoj"?

Nu är jag arbetslös, trots att jag alltid försöker jobba så hårt, rätt och riktigt jag kan när jag får chansen.
Nu ska staten lägga pengar på mig så att jag får lära mig att söka jobb och anna skräp. Jag ber snälla staten att lägg inte dessa pengar på mig, jag vet att jag måste söka, jag vet HUR jag ska söka och jag vet VAR jag ska söka. Jag vet att jag absolut inte kan räkna med en fast tjänst på en fin rik skola tio meter hemifrån utan att jag antagligen får pendla till ett tidsbegränsat vikariat och sedan ge mig ut i karusellen igen. Jag behöver ingen jobbcoach för detta. Men ändå vill pengar slängas på mig för detta. Varför? Ge mig pengarna i handen istället så jag kan köpa hela skor att söka jobb i. Det motsvarar ungefär värdet på era fjantiga åtgärder.

Jaja. Nu ska jag ringa Kävlinge kommun och be om att få två stycken arbetsgivarintyg. Varför har jag inte gjort detta tidigare, trots att jag slutade den 10 juni?
Man kan inte "se" min lön förrän jag fått den utbetald, säger löneenheten.
Tillåt mig fnissa. Den är fantamig uträknad sen just den 10 juni, ligger orörd i datorsystemet sen den 10 juni och betalas bara inte ut till mig förrän nu eftersom "det är så vi gör med sådana som slutar".
Men nu fick jag lönespec och nu kanske den går att se. Jag tittar igen: nej, inget osynligt bläck.

Europaväg 14

2009-07-15T08:13:00.000-07:00

Nu sitter jag i gamla 740:in på E14 mellan Järpen och Juånäs. För ett otränat öga kan det verka otrevligt, men då vet inte detta otränade öga att det är mitt hemman och "somamrstugan" som vi talar om. Alltså idel trevliga ställen. Ett trevligare än det andra men så är det också där jag huserar just nu.
J kör. Jag är inte lat. Jag har kört hela vägen upp, omkring i både Östersund, Duved, Järpen och Åre samt snirklat och snorklat lite här och där. Jag får lov att ta semester från körandet nu.
Restaurangen vid Ristafallet tar 20 spänn för parkering där, hutlöst. Vi åkte därifrån utan att betala och utan att bese fallet. Man kan kolla på Ronja Rövardotter om det nu ska vara så. Till och med cyklar skulle betala, fem spänn! Galet! Ocker!

Det är ascoolt att kunna sitta i bilen och blogga. Mer sånt till folket.

På vägen upp körde vi förbi en olycka. En tankbil hade vält vid sidan av vägen och det blev tvärnit i trafiken. Läskigt. Som tur var hade jag ögonen och fötterna med mig.

Nu: slappa.

Undervisningen i Polen?

2009-07-10T01:09:00.001-07:00

Fan alltså. Jag hade en himla tur på Mallorca... jag tänkte ju inte på det.

Lovely

2009-07-08T05:32:00.000-07:00

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5486560.ab

Lovely.

Comhem ju

2009-07-08T01:37:00.000-07:00

Just ja, jag har ju glömt att rapportera gårdagens knasiga comhem-grej.
Igår när jag kom hem hade jag ett bulligt, fullständigt omärkt kuvert på hallmattan. Sweet, tänkte jag. Mina krämer (eller vad det nu var jag skulle få för att jag gått med på att ha tre nummer av någon kärringtidning som skriver om inkontinens sida upp och sida ner, i min lägenhet), tänkte jag men ack så jag bedrog mig.
I kuvertet låg varken mer eller mindre än en sladd av något slag. Ingen instruktion, ingen illustrerande skiss, inte ens en post-it med "Enligt överenskommelse" på. Ingenting.
Jag vet inte varifrån denna sladd kommer eller vad den ska användas till... men jag kan bara gissa att den har något med min digitaltv-box att göra och att jag förväntas använda den för att få min kanal 6 att fungera.
Antingen det eller så är det något helt annat. Antagligen inte från urintidningen i alla fall, de verkar inte vara så inne på sladdar.

Give

2009-07-08T01:27:00.000-07:00

Jag har registrerat en MASSA uppgifter om mig på af.se nu. Gudars skymning vad jobbigt det var. Inte nog med att man ska registrera det en gång. Man ska registrera det flera gånger. Sista gången struntade jag i att vara grundlig i grundutbildningsangivelsen, dvs jag angav inte att jag hade gått grundskolan. Det borde ju vara underförstått som fan om jag anger att jag utbildat mig på universitet mellan 2001 och 2007. Dessutom var massor med grejer fritext, ingen rullgardin med Lunds universitet här inte, här får man skriva i det själv. Dessutom fanns det så många olika typer av lärarutbildning att jag blev alldeles yr. Lärarutbildning, lärarutbildning allmänna ämnen, lärarutbildning gymnasiet, lärarutbildning grundskolans senare år, allmän lärarutbildning och lärarutbildning gymnasiet kärnämnen var alla kategorier som jag passade in under.
Ytterst märkligt.
Nåväl.
Nu har jag iaf fyllt i att jag jobbat och jobbat och jobbat och hoppas på att få jobba och jobba mer. Nu måste jag bara verifiera allt jag har fyllt i. Voj. Det blir ett dyk i pappershavet där hemma. Jag hoppas att jag har allt mitt shit, annars blir jag ledsen i ögat.

Något som inte gör mig ledsen i ögat är att jag på fredag ÄNTLIGEN har semester. Riktig semester. Ingen himla halvdan jävel på en vecka där man är omgiven av jobb både före och efter utan nu har jag semester... i all oändlighet? Förhoppningsvis inte, men förhoppningsvis iaf i fyra veckor.
Det vore nåt det.
Sen är jag villig att jobba igen.

Ge mig jobb!

Comhem, igen!

2009-07-07T00:03:00.000-07:00

Comhem. Igen. De är ju roliga.
Jag fick ju efter mycket om och men en tidsbokning i förra veckan och då var ju glädjen stor. Jag fick ju också veta att det skulle kosta 500 pix ifall de kom och inget fel fanns att finna. När elen kom tillaka till mig kom också tv-kanalerna med full kraft, så jag ringde lydigt och avbokade tidsbokningen.
Nå.
Igår morse fick jag ett sms som löd något i stil med "Ditt ärende med nummer xxx är nu åtgärdat och allt ska fungera som vanligt igen. Vid frågor kontakta kundtjänst... "
Jättekonstigt var detta. Jag hade ju avbokat tramset och det nya felet som jag hade anmält har ju varit ett fel hos mig sen jag skaffade digital-tv och har aldrig kunnat fixas. Har någon fixat det med en knapp på huvudkontoret? Jag förstod inte vad det hela handlade om, men struntade i det. Så kring ett upptäcker jag att telefonen ringer från okänt nummer. Då jag var på lektion kunde jag inte ta det först men efter fem-sex missade samtal blev jag tvungen att svara. Det var Jonas från Comhem. Han skulle in i min lägenhet och titta till apparaturen. Min avbokning hade alltså inte registrerats hos Comhem, fastän jag hade ringt och just avbokat, fått det bekräftat att "ja, då tar vi bort den tidsbokningen" och trott att allt var friden och fröjden. Förväntas man ringa upp omedelbart efteråt och fråga om det samtalet man just haft med en medarbetare verkligen ägde rum? Det kanske var en fake-medarbetare jag pratade med? Eller hörselhallucinerade jag? Jag kanske fortfarande sitter i telefonkö och väntar på att de ska "ta emot mitt samtal så snart de kan"?
Det är ett mysterium det där företaget. Maken till dålig service har jag aldrig förr upplevt, men jag upplever det med dem, om och om och om igen.
Jag måste verkligen titta över ifall någon annan tvkanalsleverantör kan ge exakt det utbudet av kanaler som Comhem kan, för det ska gudarna veta att det är den enda anledningen till att jag anlitar det där företaget. Discovery och Eurosport. Allt annat kan jag ha och mista, men om jag inte får ha tillgång till Discovery eller snookerturneringarna blir mitt liv en mycket fattig ö. Speciellt nu när jag blir arbetslös.

t-4

2009-07-06T21:31:00.000-07:00

Gott in Himmeln! Jag är fysiskt helt slut. Det har varit jobba, jobba, jobba, jobba, jobba, jobba i all evighet nu känns det som. Inget sommarlov, tiden går och jag fortsätter att jobba. Dock är detta lite kluvet, ty jobbet tar slut (och det är skönt som bara fan) och sen är det slut. Jag längtar mig fördärvad till slutet, men sen är jag en loser.
Eller nåt.
Jag förstår att det är hårda tider och allt sånt, men jag har en milslång utbildning inom ett relativt "säkert" yrke som borde göra att jag får något typ av jobb. Inte jag inte. Nej nej.
Trots detta kan jag inte sluta längta mig fördärvad, FÖRDÄRVAD, till fredag då jag för sista gången hänger upp min hatt i Kävlinge och får åka hem.
Whoha.

Luft och smoothies

2009-07-01T23:54:00.000-07:00

Detta är nu helt enastående fantastiskt. Min oskuld när det gäller kontakt med a-kassa och allt runt omkring är nu ett minne blott och jag börjar redan känna av lite hyperventilation och allmänna magsmärtor.
Det är nämligen så, har jag fått veta, att jag behöver ett arbetsgivarintyg från alla arbetsplatser där jag har jobbat under de senaste 12 månaderna. Frid och fröjd kan man då tänka, det är väl bara en formalitet.
Nej.
Jag har inte fått min semesterersättning (ferielön). Varför är en gåta. Alla andra som jobbar inom kommunen och som kommer att ha kvar sina anställningar fick ut dessa pengar och dessa dagar uträknade redan i juni. Inte jag av någon anledning. Jag får mina i juli, därför att "så gör vi med folk som slutar".
Jaha. Sparka på dem lite mer, när de ändå ligger ner.
Detta har orsakat ett stort hål i min ekonomi, men det är ett problem som jag har löst.
Vad som däremot irriterar mig något alldeles enormt är detta:
Eftersom denna formalitet krånglar med mig just nu hävdar lönekontoret att de omöjligt kan se hur många feriedagar jag har jobbat in och hur mycket ersättning i kronor detta har genererat. Trots att denna uträkning rimligtvis måste ske datoriserat och omedelbart då jag slutade min tjänst (den 10 juni) så är min ferieersättning av någon anledning INTE uträknad och oåtkomlig för mänskligt öga.
Hävdar lönekontoret.
Därför kan jag inte få något arbetsgivarintyg ifyllt förrän tidigast augusti. Dessutom gäller detta: "Det finns 15 andra lärare i din situation, så du ska inte tro att DU kan få snabba svar".
Det är strålande.
Jag kan inte förstå det.

Alla dessa siffror måste ju nu vara uträknade sen länge sedan eftersom det snart var en månad sedan jag slutade. Varför vill de vänta en månad längre med just mig och alla andra som slutat med att betala ut den sista ersättningen? Vill de inte bli av med mig i systemet? Gudarna ska veta att det gick snabbt som bara fan att radera alla mina inlogg här på bygget. Det är ju f.ö. som det ska vara.
För mig är detta en gåta. Men jag får väl finna mig i det och vänta med att kunna sätta hjulen i rullning för a-kassa.
Jag lever ju på luft och smoothies i vanliga fall, det finns inget som säger att jag inte skulle klara det framåt sensommaren heller.

Elaktriskt, Comhem

2009-07-01T00:12:00.001-07:00

Himmel och plättar vilken enastående dag jag hade igår.
Först anländer jag till arbetet och där visar sig hela nätverket vara nere. Under hela dagen igår kunde ingen tekniker få det hela att fungera och mina elever som borde ha arbetat flitigt på med att ta reda på saker om Astrid Lindgren och August Strindberg fick det mycket svårt.
Nå.
Så kommer jag hem och där möter mig flimrande lampor och inga tv-kanaler. Varken i digital- eller kabelform. Så jag ringer till Comhem. Stort misstag. Det är alltid ett stort misstag att ringa kundtjänsten hos Comhem. Big mistake.
Jag kommer fram efter 25 minuter i telefonkö och pratar med en människa som på intet sätt verkar vara tränad i att förstå tekniska saker. För övrigt verkade hon knappt tränad i att förstå svenska språket.
Så jag presenterar mitt ärende och hon uppmanar mig att dra ut sladdar, stänga av och slå på, fråga grannar om diverse saker, klippa mina tånaglar och kontrollera kluvna hårtoppar. När vi har konstaterat att jag inte fått tag i mina närmsta grannar, att allting är av och på och att min ström beter sig ytterst märkligt går hon motvilligt med på att tidsboka mig. Det vill säga att en tekniker ska komma och kolla på mina grejer. "Det är det inte lätt att få tid till" säger hon och suckar. "Nehe" säger jag och tänker att jag skiter i det. Jag vill bara att det jag betalar för ska fungera och att kompetent personal ska felsöka.
Inget av detta verkar vara aktuellt i detta fall.
Den 6 juli kunde jag få en tekniker till mig. Inte förr. Jag hajade till och frågade om hon skämtade, men hon sa bara att det tar så lång tid. Jag frågade om jag måste betala för tjänsten som jag inte kan använda på en vecka, hon svarade att självklart skulle jag det.
När kunde då teknikern komma? Mellan 13-16. Endast. Ville jag så fanns det en tid den 7 juli mellan 08-11. "På kvällen" försökte jag men fick ett snäsigt svar att det finns inga kvällstider. Ingen jobbar på kvällen.
"Men hur gör folk då?" frågade jag, "folk jobbar ju oftast på dagarna och vill kunna njuta av sin tv på kvällarna...". Hon påpekade så att folk oftast hade anhöriga som kunde sitta och vänta och ta emot teknikern.
Jag fick då erkänna mig mycket ensam och meddela att något sådant hade jag inte.
Om jag inte avbokade tiden och de kom dit och det visade sig vara något av det som hon uppmanat mig att göra via telefon (klippa tånaglarna och slå av strömmen) så skulle det kosta 500 kr.
Jag baxnade.
"Om det är ett fel då, vad kostar det då?" frågade jag.
"Självklart ingenting" bröt hon ur sig.
"Det verkar nästan inte självklart" mumlade jag och hon ignorerade det.

Sen gick all ström. Under många timmar var toa och kök strömlöst och jag började frukta för min frys och kyl. Sen dog allt. Jag tror att någon nisse försökte fixa med en säkring och så small den nya också. Det tog rätt många timmar innan strömmen kom tillbaka och då med besked. Tv-kanaler, lyse på toan och is i frysen igen.
Himla störigt må jag säga.
Men det var ganska mysigt att spela 500 i sken av levande ljus. Jag vann. Stort.

Nu har jag bara 7,5 arbetsdagar kvar. Måtte dessa gå så fort som mänskligt möjligt är. Jag vill åka till Juånäs. NU!

Hitta på

2009-06-29T21:23:00.001-07:00

Jahaja. Hej hej.
Mitt förra inlägg var inte skrivet då tidsmarkeringen visar utan det var skrivet typ kvart i 12 på natten mot fredagen förra veckan, alltså innan det hela blev bekräftat.
Därför skrev jag så konstigt.
Nå.
Jag har nu nio arbetsdagar kvar, två kalenderveckor eller nio arbetsdagar.
Jag vädjar till högre makter att låta mig få inspiration att hitta på en massa projekt och grejer som gör att tiden går fort... jag letar och letar i min hjärna men istället bara deppar jag mer och mer över det här med att inte ha något jobb. Det känns ganska bedrövligt, förskräckligt och värdelöst faktiskt.
Nu har jag i alla fall rett ut lite ekonomiska bekymmer, betalat och sagt upp en massa smågrejer som blir en stor flod samt lärt mig hur a-kassan fungerar och vilka tvåtusen blanketter som jag kommer att behöva för att visa att jag är arbetslös.
Vad är meningen med alla dessa blanketter och fåniga frågor? Ska man gallra ut sådana som har koncentrationssvårigheter eller vad är det frågan om? Koncentration brukar vanligtvis vara min grej, men jag höll fantamig på att få kramp lite överallt igår när jag läste igenom listan på allt trams som ska fyllas i.
Men jaja. Jag ska göra det och jag ska göra det i god tid så det bara blir att anmäla sig och sen be done with it.

Imorgon är det verkligen en sommarmånad, högsommar rent av och jag jobbar.... ååååh!

Michael Jackson

2009-06-25T14:53:00.000-07:00

Har Michael Jackson dött? Jag började gråta när jag såg rubriken.
Jag förstår inte riktigt varför... jag har aldrig varit något stort fan så, men jag har alltid känt en sympati med honom och hans situation.
Tragiskt som bara fan.
Och historiskt.
Som bara fan.

FITTA

2009-06-23T07:51:00.001-07:00

I en av Sveriges ganska stora och gulliga bloggar, http://finnjonna.blogspot.com/, har en debatt startat som ställer mig helt och hållet.
Jonna skrev om hur en vän till henne hade ett alternativ till midsommarstången, istället hade denna vän kommit på idén med en midsommarfitta, eller en tremetersfitta. Inlägget kommer man till via länken på ordet "midsommarfitta".
Reaktionerna var de som gjorde mig helt perplex. Folk var som galna. "Fria Jonna med fria sambon" skrev någon och ville skuldbelägga henne och mena att sonen en dag eventuellt kunde läsa detta inlägg som innehöll ordet "fitta".
Det var upprörande säger flera. "Hejdå" sa flera. De vill inte läsa mer, språkbruket var tydligen förskräckligt nog för att aldrig mer läsa skrivna ord från nämnda dam.
Är det verkligen sant att folk blir SÅ UPPRÖRDA, år 2009, över att en kvinna använder ordet "fitta" för att beskriva det kvinnliga könsorganet?
Kan det vara sant?
Det finns inget utrymme för någon att bli upprörd för vad någon annan kvinna kallar det kvinnliga könsorganet eftersom det inte finns något endaste BRA ORD för det. Låt folk få försöka förankra något ord. Slå inte ner på de som försöker. Slå ner på de fega jävlarna som säger "där nere" eller kanske "underlivet".
Folk som vägrar benämna det kvinnliga könsorganet är fega skitar som bygger på förtrycket gentemot detta organ. Det är ett organ precis som levern, mjälten, snoppen och pungen och förtjänar ett ord lika lexikaliserat som någonsin något av de andra organen har fått.
Har någon någonsin hört talas om en del av kroppen som har en så diffus benämning som det kvinnliga könsorganet? Råder det någon tvekan om vad man ska kalla huden, hjärtat eller njurarna? Nej.
Till och med blindtarmen, som är helt meningslös och som plockas bort från var och varannan individ har ett mer förankrat ord i de flesta språk än det kvinnliga könsorganet, eller fittan, har.
Om det här, och vad som ligger bakom det hoppas jag att "Anonym" (som skrev till Jonna att hon skulle sluta läsa för att Jonna var så okunnig) själv kan räkna ut. Huruvida "Anonym" vill bry sig om förtrycket är upp till henne (/honom, men si, jag gissar och lovar att "Anonym" är en kvinna). Låt dock bli oss som faktiskt bryr oss.

Snela.

2009-06-22T21:32:00.000-07:00

Snälla söta människor. Från morgon till eftermiddag sitter jag och undervisar samma ämne. På sommarlovet, märk väl, sitter jag var på min arbetsplats och har det mer än lovligt tråkigt.
Jag ber er, snälla läsare, att skriva någonting till mig någonstans i mina forum. Jag har så jäkla tråkigt och får aldrig någon endaste bokstav åt mitt håll. Inte ens ett "Tyvärr, tjänsten tillsatt med annan sökande" utan det är helt enkelt tyst. Min inbox är tom, kommentarsfälten är tomma, i bilddagboken råder stiltje och facebook är så himla rörigt att jag inte orkar med det.
Vad ska jag GÖRA hela dagarna? Eleverna är så motiverade att de jobbar på utan pauser och säger knappt nåt, kollegorna är ju alla på sommarlov (utan två, tack gode gud) och i torsdags blev vi också av med våra datorer.
Yey.
Snälla?

Messmör och fisk

2009-06-22T12:45:00.001-07:00

När jag bodde hemma i Jämtland brukade jag alltid ondgöra mig över Sveriges Radio Jämtlands futtiga rapportering om allt som jag tyckte var ocoolt. Först gjorde jag det nog för att jag var tramsig och inte visste bättre, sen blev jag tonåring och tyckte bara att städer var coolt. Sen flyttade jag.
Sen dess har jag inte lyssnat på Radio Jämtland och inte känt något sug efter det heller. Men så kom det till mitt öra att Sveriges Radio Jämtland faktiskt hade kommit på en mycket snitsig idé. Min systers svåger, alltså, brorsan till den karl som hon gift sig med (systern till de två bröderna och jag gick i samma klass från ettan till studenten och var de bästa vänner) är med i en serie med rapporteringar från sin semester. Nu är de i Falkenberg hos just syster och (min) svåger så jag tänkte att jag skulle lyssna. Jag hittade rätt ljudfil och letade efter rätt inslag. Först stannade jag upp för jag hörde en telefonintervju.
Men nej, det kunde inte vara rätt. Nej, intervjun (i nyhetssändningen) handlade om en man som hade fiskat en fisk på 11 kg.
I shit you not.
Nyheterna rapporterade om en man som hade fått upp en fisk på 11 kg. Telefonintervjun varade i flera minuter. En oändligt lång radiotid.
Jag reflekterade lite över detta och gick sedan vidare.
En ny telefonintervju. Var det rätt? Jag lyssnade noga och kom fram till: nej. Det var inte rätt.
Den här telefonintervjun (som visserligen inte var i nyheterna men i gengäld ännu längre) handlade om Messmör. Vad exakt det handlade om gällande detta finfina pålägg vete gudarna, men en gubbe uttalade sig om Messmör, intervjuad av radiomannen, i flera minuter.
Jag samlade mig och mindes plötsligt ganska tydligt varför jag inte brukade uppskatta Radio Jämtland.
Men så kom räddningen.
Systers svåger kom i etern och berättade om hur de hade slagit världsrekord genom att klara av Ullared och Ikea under bara en förmiddag. Storslaget.
Plötsligt dök även syskonens mamma upp i intervjun. G-B kallad. Hon var också ute på semester, motorcykelburen sådan.
Mycket spännande.
Dock: detta gästspel av dessa eminenta människor kunde dock inte uppväga att Radio Jämtland verkar vara sorgligt mycket likadant som när jag flyttade för x antal år sedan.
Tur att jag inte behöver lyssna på Radio Jämtland för att höra de fina reflektionerna från familjen G.
Bra folk.

O aj aj aj aj puff

2009-06-15T21:10:00.000-07:00

Fråga: Hur länge är det ok att ha hutlöst ont i magen och inte kunna behålla någon mat innan man kanske måste bege sig till farbror doktorn?
Jag är uppe i 36 timmar nu.

Det värsta är att jag plötsligt hamnat i något slags u-landsproblem... jag fick veta igår att ingen på 13 år hade varit sjuk en enda dag från att jobba där jag jobbar. Dessutom har jag inte lön utan arvode och har ingen aning om vad som händer om jag blir hemma. Kanske får jag inte jobba mer under de fyra veckorna? Kanske får jag inget arvode men måste ändå jobba så mycket jag kan?
Jag har ingen aning, men aj aj aj vad ont jag har och ojojoj vad jag svettas och har mig. Feber hade jag igår också, jag törs inte ta tempen idag ty jag måste ju till jobbet.
Snälla söta rara: släpp.

Depp ocksa

2009-06-09T01:11:00.001-07:00

Jag hade en jobbintervju pa mandag.
Mail nu om att tjansten ar tillsatt, innan de ens har traffat mig 8(
Depp.

Excellento

2009-06-09T00:37:00.000-07:00

Nu sitter jag har pa ett hotell i Palma Nova pa Mallorca och har det quite trevligt. Vi har gjort nagra grejer sen vi kom, bl.a. besokt Palma och den gigantiskt stora katedralen som ligger dar. Man far tydligen inte fota dar, men det verkade alla skita i sa da gjorde jag ocksa det och fotade det jattestora ascoola runda fonstret som ar det mest beromda pa hela Mallorca typ.
Var by Palma Nova ar ihopvuxen med Magaluf och det ar ett javla liv har. Inte sa att man stors pa natterna, men sa manga fulla britter har jag nog aldrig forr sett pa ett och samma stalle. Det at lite kul, i typ tva dagar, sen borjar man lara sig gator och torg.
For ovrigt undrar jag lite over allt det har crapet som saljs overallt. Alla affarer har samma utbud av luftmadrasser, glittriga harband och minisma bikinisar. Finns det nagon som koper?
Verkar konstigt.

Idag ar iaf planen att motta en hyrd bil och sedan ta den och kora till ostkusten. Det verkar nice som fan dar, grottor och grejer. Jag har inte blivit ett dugg brun och planen ar att jag ska bli det sen nar vi kommer fram till ostkustens lite mer manskliga strander. Har ligger man i disciplinerade rader och far betala for parasoll oavsett om man anvander det eller ej.

En cool grej som hande igar, vi akte forbi Navigator of the Seas i Palma och sen nar vi satt och at pa stranden i Magaluf tuffade den forbi vid horisonten. Den var gigantiskt stor. Johan havdar att den och dess systrar ar bland de storsta passagerarbatarna som finns och det ska gudarna veta att den var stor som bara fan.

Nu kommer nog bilen.

Butt

2009-06-05T07:49:00.000-07:00

Urklippt från Expressen.se idag:

Våldtäktsdömde musikproducenten förebereder sin tionde resningsansökan "Jag är
övertygad om att det blir resning."

Jag också.

Check, check

2009-06-03T12:38:00.000-07:00

Idag har jag handlat sommarklänningar, leggings och hörlurar. Jag har hunnit träffa Maia och briefat henne, jag har pratat med 3 och försäkringsbolaget och jag har rättat allt jag har fått och betygen är satta. Det jag har kvar nu är att städa, tvätta, stacka up matförråden, resväskan, bikinin, röstning och öronproppar (jag skiter i träningslinne och badlakan), blomvattning och avslutningsfirande.Nu känns allt mycket lättare. YEY!

Att göra-lista

2009-06-02T21:31:00.000-07:00

Jag är så trött att det fantamig inte är möjligt. Jag har så mycket i mitt huvud, oj oj oj. Betyg ska sättas på MASSOR med elever, jag måste ringa till 3, jag måste ringa till försäkringsbolaget, jag måste handla en massa grejer, jag måste köpa en resväska (jävla skit att jag inte köpte den när vi var i Ullared), jag måste köpa bikini, sommarklänningar, leggings, badlakan, träningslinne, hörlurar, öronproppar, jag måste rösta, jag måste hinna träffa min älskade Maia som ska ta hand om katterna, jag måste städa grundligt, vattna blommorna, tvätta, fira avslutning och tusen saker till.
Nu har jag iaf en lista.
Idag lär jag inte få något gjort, jag ska till Tosselilla och antagligen bli regnad på. Yey.

Waikiki

2009-05-31T02:22:00.000-07:00

Jag ska motbevisa Orups töntiga sång.

Skåda: Waikiki

Enskilt mest meningslösa

2009-05-30T01:22:00.000-07:00

Jag har funderat mycket på detta men ändå inte kommit fram till något. Det måste vara något korrupt i det hela, det finns helt enkelt ingen annan förklaring. Det som dessutom är så skrämmande är att ingen annan heller försöker sig på en förklaring, vilket måste tyda på att korruptionen vida genomsyrar hela mediasverige. Just det faktum att ingen egentligen vet vad jag skriver om tyder ju också på att allt inte står rätt till. Det är hemskt märkligt och kräver en genomlysning av granskande makter, men alla tiger still och låter udda vara jämt.
Det är ju travets mysterium detta avser. Efter allt detta funderande har jag kommit fram till att det är den särklassigt mest meningslösa och tråkiga sändning som TV kan göra. Det är det största slöseriet med målfoton från travtävlingar i morgontidningen och rapporteringen flera dagar i veckan kan ju inte göra annat än att ytterligare försvaga redan gamla, sjuka och svaga.
Jag vet inte en levande själ som tycker att trav är intressant eller ens uthärdligt som tidsfördriv. Ändå sänds tävlingar och det skrivs om hästarna och deras bredbenta kuskar. Ingen bryr sig. Inte en.
Den enda förklaringen till detta som jag kan tänka är att travindustrin pumpar in pengar in i medieindustrin och kanske även tvärtom.
De två lever av varandra som parasiter som inte klarar sig utan den andra. Men ingen går förbi och beundrar naturundret som trav och medier i symbios skapar.
Ingen bryr sig ett endaste dugg.
Kan man önska att den ena tar död på den andra? Förslagsvis att medierna slutar upp att hålla travsporten ovanför ytan?

Tänka sig

2009-05-27T13:20:00.001-07:00

Här skulle man gå och lägga sig, bara en snabbkoll på Sydsvenskan och DN, men si på fan, vår framtida prins Daniel Westling har idag fått en njure transplanterad. Si på fan, han har varit svårt sjuk hela sitt liv. Medfödd är sjukdomen tydligen och det var ju himla tråkigt för honom. Donator var pappa Olle, vilket var ganska fantastiskt bra gjort av pappa Olle.
Jag är motvilligt imponerad av Daniel Westling. Jag kan inte hjälpa det. Jag har alltid tyckt att han har verkat lite suspekt med sitt vattenkammade hår och sitt lyxgym. Men sen öppnade han munnen. Det var inte mycket han sa, men sättet han sa det på imponerade på mig. Plötsligt visade det sig att han var nervös och att han kanske faktiskt var en normal varelse, trots sitt konstiga hår.
Sen sa han det, det som slutligen vann min beundran:
Reporter: "Daniel, vad tror du att det blir för bröllop, stort eller litet eller..."
Daniel: "Ja, det blir litet"
Helt torrt och enkelt. Alla journalister tystnade i någon ensam sekund och sen hämtade de sig och insåg att Daniel Westling behagade skämta på självaste förlovningspresskonferensen.
Att han hade mage.
Det var coolt att ha mage. Nu har han dessutom en ny, eller gammal, nåja, i alla fall bättre, njure i sin mage. Eller mage och mage, kommande från en som nyligen har haft en infektion i nämnda organ så kan jag vittna om att dessa existerar och gör väsen av sig mest i ryggen.

Nej, nu när chocken har lagt sig så måste jag faktiskt gå och lägga mig.

Blåst på balen

2009-05-26T01:56:00.001-07:00

Det fungerade inte det där med lurendrejeriet, det gör lika jävla ont för det. Nå. Skitsamma.
Mitt lilla öde här i kommunen har blivit beseglat, jag umgicks med en mer eller mindre hemlig plan att jag skulle kunna läsa Historia D och samtidigt jobba här 50%. Dessa 50% hade jag tidigare sagt nej till eftersom jag inte trodde att jag skulle kunna försörja mig på dem, men sen gjorde jag några samtal till CSN och det verkade ju lite lovande.
Men så idag fick jag veta att den förbannelsen som styr mitt liv, nämligen elevunderlaget tryter. Vem får då alltid stryka på foten? Jo jag. Inte tillräckligt många elever hade sökt de kurser som jag isf skulle hålla i så vips är jag borta.
Den idén är alltså död.
Nästa goda idé är in the making, så pass mycket embryo att jag inte har en aning om den än. Men jag tänker att den finns någonstans i min hjärna.
Jag kanske ska sjunga på ett torg eller snabbt lära mig att spela mungiga. Allt är möjligt, utom det omöjliga och det har jag ändå inte tänkt att försöka mig på.
Den där balen på slottet och allt sånt...

Lurar dum smärta

2009-05-25T21:28:00.000-07:00

God morgon. Idag ska jag skriva om trams för att kunna lura det hela. Tramset handlar om min höft som gör galet ont. Den började göra ont igår, men jag har känt sånt förut. Det brukar enkelt vara att knäcka tillbaka höften eller att gå mycket. Så jag gick mycket. Jag gick och gick och gick igår och sträckte och sträckte. Nothing. När jag la mig så kändes den som om den skulle explodera. Jag vete fan exakt VAD det är jag har ont i för det är liksom fram på höften, inte på sidan eller i ljumsken utan mitt på, fram på höften och det gör jätteont när benet är bakåt i steget. Det suger för det leder till att jag går som en riktig idiot. Istället för att ha benet bakåt vrider jag på hela kroppen, vilket ser helt puckat ut.
Nåja: tanken är att om jag skriver om det här och blåser i stora tycka-synd-om-mig hornet så kommer det att gå över like that.
Det är min plan.

Kommer ni ihåg Take That? "Everybody, everybody in the house of lööv"
Skitbra 8)

Nio arbetsdagar

2009-05-25T08:52:00.000-07:00

Det här är ju bara för hysteriskt roligt. Något stolpskott skickades ut för att vänta på Wanja Lundby-Wedin utanför hennes port, för att vara säker på att hon inte skulle smita. Jag kan bara anta att hon inte hade svarat i telefon (varför? Ja det kan man ju undra). Stor katastrof är det ju att W L-W har åkt utomlands till LO:s resort tillsammans med maken utan att betala fullpris för vistelsen. Hon betalade nog ingenting för boendet, och skattade inte för maken. Eller något åt det hållet. Jag är så urbota less på hetsjakter som tidningar ägnar sig åt, kan de inte förnya sig lite? Tydligen inte.
Nåja. Det roliga är ju att de smällde upp stort, inte bara på nätet utan i papperstidningen på s. 9 (mycket framträdande) OCH FRAMSIDAN att W L-W inte ville svara på frågorna. Hon blev till och med ilsk. Foton smälldes av på kvinnan och visar tydligt att hon inte verkar vilja samarbeta.
Bilerna kom tillbaka till redaktionen, tillsammans med "storyn", någon la in bilderna i tidningen, storyn skrevs in, någon ok:ade sidan, någon tryckte, någon distribuerade och folk har köpt tidningen. Det är ju extremt kul.
Sydsvenskan väljer också att trycka namnet på journalisten. Expressen ville inte göra det, de menar att det är den ansvarige utgivaren som är ansvarig. Jag är lite kluven. Journalisten har ju gjort ett riktigt, riktigt dåligt jobb. Ska man inte behöva stå till svars för det bara för att man jobbar inom ett medium? Eller är det så att det var flera "seniorer" som lät det slippa igenom?
Ok att kvinnan var lik, men hon var knappast identisk.
Ja det är ju för festligt.
Idag har jag sökt jobb. Nio arbetsdagar kvar...

Salt och vatten

2009-05-17T13:44:00.000-07:00

Ok. Under hela den här The-mother-of-all-UVI:s veckan har jag velat ha salt. Det är det första som har funnits i min hjärna när jag vaknat och det sista som lämnat hjärnan när jag somnat. Nu ikväll tänkte jag att jag en gång för alla tänkte ge systemet en jävla massa salt. Saltdepån är påfylld. Tror jag.
Jag har ganska ont i huvudet nu, och är sjukt törstig.
Finns det någon sjukvårdskunnig där ute som har något att säga om detta?
Är det normalt att ha infektion i njurarna och vilja ha salt och sen bli väldigt törstig när saltet väl tillförs?
Mina värden är för övrigt helt löjligt dåliga.
Nästa vecka ska jag må bra igen.
Önska mig lycka till.

Förresten: Idag när jag och J gick förbi en gatumusikant som spelade någon musikslinga i moll så började jag att gråta. Först var jag tvungen att gå dit och lyssna, sen gav jag honom pengar och när jag givit honom pengar upprepade han det han hade spelat när jag först ställt mig för att lyssna. Detta ledde således till att jag började att gråta. Jag förklarade för J att jag alltid varit sån och att mina syskon slängde sig på teven när den plötsligt började spela Byssan lull för det var en gråtande Helena waiting to happen. J skrattade och tyckte att jag antingen var liten fortfarande eller inte borde prata i imperfekt (som ju heter preteritum nu).
Antagligen hade han rätt.

Svej

2009-05-15T02:40:00.000-07:00

Inatt drömde jag återigen om barnet. Jag drömde dessutom att mitt barn var en utomjording och att det bet mig. Jag drömde att jag stod och såg på när det höll på att drunkna men gjorde ingenting förrän jag visste att det var för sent.
Jag tyckte inte om det här barnet.
Vad är det för fel på mig?

Sen drömde jag att jag gick omkring med en massa små askar som innehöll något i stil med "Mänsklig omtanke", jag tänkte i min dröm vara en förkämpe för den ironiska generationen och dela ut den till folk som hade varit väldigt o-omtänksamma.
Då skulle jag dela ut en sån ask till:
1. Kvinnan på jourläkarcentralen som inte tillräckligt många gånger kunde säga att "här är stängt" på sitt fula inkorrekta sätt trots att hon uppenbarligen hade någon framför sig som hade jätteont och som var jätteplågad. Jag förstår också att de vill gå hem och allt vad det kan vara, men lite trevligt bemötande och LITE hjälp hade jag kanske kunnat ha fått.
2. De som har kommit på den här fantastiskt "policyn" på Akuten att de "inte tar in urinvägsinfektioner" ELLER kärringen i luckan som litade på min utsago, min egen amatördiagnos, så pass mycket att hon skickade hem mig men inte tillräckligt mycket för att ge mig medicin.
3. Busschauffören som jag åkte med förra veckan som skällde ut en gammal man som ville gå av och som trodde att han hade tryckt. Trycket hade inte registrerats där framme och det måste han väl fatta att det kunde inte busschauffören se och vafan, den där knappen hade minsann alltid fungerat.
4. Samma busschaufför som skällde ut nästa person som kom på, nämligen en man som hade stått och väntat på hållplatsen där han inte hade stannat för att gubben ju "inte hade tryckt". Mannen sprang ikapp bussen och gick på där mannen hade gått av, alltså i bakdörren. "Det där är en utgång fattar du kanske inte?" sa busschauffören, väldigt trevligt. Mannen stannade i steget och förstod inte vilken krigshärd han hade kommit till, men skakade sedan på sig, gick fram och betalade men fick inte gå för föraren var inte färdig. Han skulle minsann undervisa i hur man gick på en buss och att man var förberedd. Mannen blev först mållös och fick sedan ur sig "men jag stod på hållplatsen och du körde förbi, jag trodde du såg mig i backspegeln" "Du stod inte synligt" "jo..." försökte killen men då började chauffören orera igen om hur han helt säkert inte kunde ha körkort för då skulle ha veta att man inte kan stanna på fem meter och att man måste ju stå väl synligt och hej och hå. Mannen började ilskna till och informerade om att han minsann hade kört lastbil i femton år och nog kunde han hantera stora fordon. "Ja, men då vet du vad jag pratar om" sa chauffören ilsket och slängde biljetten på honom så den for i golvet.
Mannen tog lugnt upp biljetten och gick till en plats. Mänsklig-omtanke-ask (eller bli tagen ur tjänst), det skulle den där behöva.

Sen finns det säkert flera, men jag kommer inte på dem nu.
Idag är det sol, jag ska fantamig ut, skit i doktors orders.

Svej.

Tråkreflektion

2009-05-14T09:10:00.001-07:00

Äeh.. himlaplättar. Nu har det gått ytterligare några timmar men jag är inte gladare för det.
Nå.
Jag såg en sån där lytesdokumentär som det finns så många av. Denna handlade om folk som var födda med samma sjukdom eller sjukdomar som liknade de som "elefantmannen" hade. Gigantism har det kallats ibland.. men i det här programmet var det var flera olika.
En liten fyraåring i USA hade en hand som var gigansisk. Skinnet sprack på den för att den växte så fort och han orkade inte hålla upp den. Själva handflatan växte så mycket att fingrarna var helt obrukbara och det enda han kunde göra var att gå omkring med den här handen i en jättestor bandageklump som hängde längst nere på armen. Varje dag var föräldrarna tvugna att byta förbandet på megahanden som var helt oanvändbar under lillkillens stora plåga.
Han grät men var alldeles tyst, verkar ha blivit väldigt van bandagebytandet.
Föräldrarna förklarade att de var beredda att kämpa till döddagar för att inte deras lilla prins skulle bli tvungen att amputera sin hand. Trots att läkarna försöker få dem till det.
....
WHAT?
Varför tvingar de lillungen att släpa på den där infekterade, såriga och obrukbara knölen längst ut på armen? Vad har han för glädje av den? Fingrarna fanns knappt kvar och handen var som skrivet fullständigt obrukbar. Den var det nu och skulle alltid vara det.
Vad är det för jävla sak att "kämpa" för? Hade de någon slags föreställning att bara han har två händer så är han inte handikappad? Sådana jävla dumheter. Vad än anledningen må vara så är den ju idiotisk. De vägrar att låta en tumör opereras bort helt enkelt. Det må vara att ungen är född med denna tumör och att de flesta människor har den och kan ha användning av den, men den här pojken har ingen som helst användning av sin "hand" och den plågar honom.

Vilka jävla puckon.

Puckat var också för övrigt att dokumentären vinklade det så att det verkligen var så att de kämpade för en god sak. Vad i helvete?

Det är min lilla torsdagsreflektion.

Drömtydan

2009-05-14T04:44:00.000-07:00

Ok, jag är frisk i huvudet men inte i kroppen. Vad göra? Jo, blogga. Vad annars?
Vad ska jag då blogga om? Ingen aning. Jag kan blogga om mina drömmar och be er läsare att tolka efter bästa förmåga.
För en liten stund sedan läste jag Alex Schulmans blogg där han skrev nedlåtande om alla oss som skriver utan att ha en massa kommentarer. Han tyckte synd om oss, undrade hur vi egentligen orkade och förstod inte att vi fortsatte.
Nå. Kanske är det så att jag är riktiga relationer med folk som kommenterar det de vill kommentera via telefon eller när vi ses. Eller så är det så att jag inte marknadsför min blogg som en blogghora utan bara skriver för mitt eget höga nöjes skull. Nu säger jag inte att de kommentarer jag faktiskt får just här på bloggen inte är uppskattade för det är de. Men jag betackar mig för alla elakingar som jag ändå inte känner som bara skriver för att de tycker att det är roligt att säga "du är ful/dum/tjock/dålig/äcklig" eller annan valfri fantasilös förolämpning. Sådant ger mig inget.

Nåja, mina drömmar. Jag har två stycken som jag alltid nuförtiden har och de lyder som följer:
1. Jag drömmer att jag får barn. Jag drömmer att jag har detta barn hemma och att jag har lämnat det där utan att ge det så mycket mat, omtänksamhet, uppmärksamhet och omvårdnad som jag vet att det behöver. Jag vet att jag smiter från mitt ansvar och försöker mörka det, alternativt rationelisera bort det. Då och då kommer jag hem till min bäbis som ligger under smutstvätt eller undanstoppad i ett skåp eller något, lovar mig själv att jag måste ta ansvar men trillar snart dit igen och glömmer bort/förtränger ungen. Jag känner dömande blickar från folk och alla vill ge mig "goda råd" eller rena åthutningar. Jag försöker hålla skenet uppe men är egentligen en enda stor bluff.
Den där drömmen har jag drömt massor med gånger, men nu på senare tid har det blivit väldigt ofta.
2. Jag drömmer att jag plötsligt befinner mig i en bil och kör bil fastän jag har druckit. Jag känner att jag inte klarar av att köra och att det är ren tur ifall jag klarar mig hem eller dit jag ska, utan att köra av vägen. Jag känner hela tiden att "ops, där var det nära ögat" eller så kör jag faktiskt av vägen eller på någon. Inatt drömde jag att jag satt i en buss och att jag körde på en cyklist. Det var inte heller så att jag körde utan jag hade plötsligt hamnat som förare fast jag satt i sätet bakom förarplatsen. Jag var tvungen att svänga och ha mig genom att sträcka mig över sätet och använda rep eller var det var. Det var ju såklart omöjligt och jag körde på en cyklist. Sen kom polisen och jag sa "jag sätter mig i framsätet så vi kan reda ut det här", då tog polisen mig och satte mig i en polisbil till polisstationen. Min attityd hade varit så kaxig menade de att de inte ansåg att jag tog det hela på allvar.
Dessutom hade jag varit och badat och gjort något annat men glömt mina grejer och glömt att packa och att checka ut från ett rum och allt vad det var. Jag hade helt enkelt rört ihop allting och alla omkring mig och var nu helt fast i ett kaos som jag inte kunde kontrollera.
Jag vet inte om det faktum att jag blev tvingad att försöka kontrollera en buss från baksätet var ett implicit försök av min hjärna att försöka förstå samma som sedan det explicita kaoset med all önskvärd tydlighet ville visa för mig: att jag har tappat greppet.
Om vad vet jag inte riktigt... hence det tappade greppet.

Hilfe!

Skor

2009-05-14T01:51:00.001-07:00

Jag såg en artikel i mina ändlösa vandringar på expressen.se, sydsvenskan.se och aftonbladet.se (det är så jävla tråkigt att vara sjuk) där det stod att många svenska kvinnor har över hundra par skor. Nå, nu gäller inte detta riktigt mig, jag räknade och jag kom fram till att jag har ca 20 mer eller mindre aktiva par skor. De som inte är aktiva, dessa har man ju slängt, möjligen är det så att människor som aldrig slänger har över hundra par skor. Ja.
I vilket fall som helst så tänkte jag att denna tråkiga dumdag till dag kunde kanske vara dagen då jag löste mitt skoförvaringsproblem. Jag gick således in på Ikea.se (inte ikea irl, jag får ju inte RÖRA PÅ MIG) och vad ser jag? Skåp mellan 300-1000 spänn men inget av dem rymmer mer än 6-8 par skor? Vad är det för dumheter? Alla må inte ha över hundra par skor, men man kan utgå ifrån att alla som bryr sig så pass mycket om sina skor att de väljer att titta på skoskåp garanterat har fler än 6-8 par skor. Himla sheisse. Dessutom var alla skåp megatunna och helt meningslösa för stövlar och lite högre skor. Var fasiken ska jag göra av mina stövlar då?Himla ikea. Himla hemförlovning. Himla himla himla!
Nu har jag inga svenska tecken heller. Jadrans!

Japansk katt

2009-05-14T01:24:00.000-07:00

Ifall ni skulle ha en minut och tretton sekunder över rekommenderar jag denna film väldigt mycket. Den är hysteriskt rolig.

Pissdag

2009-05-13T11:19:00.000-07:00

Up up and away, till jobbet!
Det gick åt pipsvängen. Jag fick en hel del akuta grejer gjort, men sen fick jag gå hem. Den lilla ryggen och framsidan ville inte mer och jag orkade inte mer. Någon slags megatrötthet har slagit klorna i mig.
Jag fick alltså gå hem och sen ringde läkaren och gav mig råd om att hålla mig still veckan ut. Det är ju värdelöst. Ja.
Så nu är jag här, i soffan, och sitter och ligger och sitter och ligger.
Fy fabian.

Ojijoj

2009-05-12T12:24:00.000-07:00

Usch och fy vad det är obehagligt detta... jag tycker om att mina njurar fungerar bra och rätt. Det här var inte alls välkommet. Nåja.. det är hundra gånger bättre än vad det varit de senaste dagarna så det är ju bra. Yey.

En annan liten reflektion. Denna människa är 62 år gammal. Oj.

Bottenstrul

2009-05-11T04:33:00.000-07:00

Jahaja... det var lite väntetid idag. Mer exakt en timme och en kvart innan jag fick komma in till läkaren. Detta har lett till att jag vet allt om alla kungligheter, b- och c-kändisar samt en man som bröt fötterna på sin polska fru för att hon inte skulle lämna hemmet, någonsin.
Fråga mig något. Jag kan allt.

Sjukdomen då? Bäckenbotteninflammation man tror. Väldigt kraftig antibiotika har jag fått. Jag tycker inte om väldigt kraftig antibiotika, den har en tendens att ha andra, mindre önskvärda bieffekter.
Resultatet av den här fantastiska vändningen som min kropp har tagit är att jag knappt törs dricka något och inte törs äta något. Det kommer att bli fint dehenne.
Imorgonbitti ska jag tillbaka till läkare och ta blodprov och grejer. Tydligen ska jag kollas upp ordentligt. Det välkomnar jag. Lös gärna mina problem. Gärna.

Wish me luck

2009-05-11T01:04:00.000-07:00

Gud i himmelen vilken fruktansvärd kväll/natt jag har haft. Jag vill gärna tacka, och då vill jag framför allt tacka den svenska sjukvården som är en riktig klippa att luta sig emot när det blåser snålt.
I förrgår började jag känna att det gjorde lite ont när jag kissade. "Hm, det här skulle kunna bli en urinvägsinfektion" tänkte jag men tänkte inte mer på det för sånt brukar vara lindrigt på mig.
Lördagskvällen och lördagsnatten gick och jag trodde att jag hade klarat mig. Så gick jag ut på promenix framåt eftermiddagen och hamnade någon timme i en park som badade i sol. Frid och fröjd. Så fick jag sällskap och precis när vi bestämde oss för vad vi skulle göra kände jag att min kissnödighet plötsligt blivit mycket akut. Så vi gick in på Triangeln och tog hand om det lilla problemet. Inte utan en eftersmärta som var ganska så väl tilltagen.
"Jaja, det löser sig" tänkte jag och gick hem. När jag kom hem så kändes det omöjligt att sitta still. Det var som om jag hade druckit två ton vätska och nu skulle allt ut. Problemet var bara att varje gång det försökte komma ut så skulle nog urinblåsan och kanske annat valfritt organ också med ut. Så kändes det i alla fall.
Efter några timmar av hysteriskt städande och tvättande ringde jag till sjukvårdsupplysningen. Kvinnan där sa att det lät som en uvi och att jag skulle känna efter om jag ville gå till läkare ikväll eller ej. Men kom det blod så skulle jag gå.
Jag väntade några timmar till och framåt 22 så kom det ganska duktigt med blod. I samma veva böjde jag mig ner för att klappa på Clovis och då gjorde det så sjukt ont både i magen och i ryggen att jag inte riktigt visste om jag skulle klara mig till stående läge igen.

Efter att ha druckit en liter tranbärsjuice (som söta J kom med till mig) och en halvliter tranbärsbrus klarade jag inte mer utan bestämde mig för att gå till Jourläkarcentralen.
Så jag gick dit, eller stapplade kanske är en mer riktig beskrivning. Hela tiden med J i telefon, jag kunde knappt prata, det enda jag sa var "prata med mig!" till honom hela tiden. Så kommer jag äntligen dit, efter att ha övervägt att sätta mig en i en buske eller två på vägen. När jag går igenom dörrarna ser jag direkt "Anmälan" och skyndar mig dit, för jag tänker att de kommer att vilja ha urinprov så jag ska nog inte gå på toa, fastän jag höll på att dö.
Jag möts av en väktare som säger "Hallådär, vi har stängt" "Eh, jaha... dörrarna öppnades" försökte jag ytterst ynkligt och väldigt dubbelvikt.
"Nej men vi har stängt nu" fortsätter väktaren och jag skiter i vilket, jag vill bara gå på toa.
Så jag stammar fram nåt om att "jag kom hit för att jag har jättestora problem och kan jag få låna..." så hör jag en kvinnoröst bakom mig: "Här är stängt", "Jag försökte säga det" sa väktaren och tittar surt på mig. Vid det laget håller jag på att kissa på mig känns det som.
"Förlåt, alltså dörrarna öppnades och jag gick in" sa jag och tittade på kvinnan i vita kläder. "Jaha, då har du inte låst dörrarna ordentligt, för här är stängt" säger sköterskan surt mot väktaren den här gången "Jo, jag hade..." börjar väktaren men jag avbryter honom och försöker förklara att jag är där för att jag har väldigt ont och vill bara komma till delen då jag frågar om jag får låna toaletten men kvinnan avbryter mig innan jag kommit längre än "jo, jag kom hit för..." och säger "här är stängt".
"Jaja, men får jag låna toaletten?!" nästan skriker jag nu och kvinnan småler lite och säger "Jadå."
Innan jag går in på toa så vänder jag mig mot kvinnan igen och säger "Vart ska jag gå?", "Dit in" säger kvinnan och pekar på toan. "Jamen alltså, om jag ska få tag på en läkare", "Ja, akuten, här är stängt".
"Jo, tack, jag har förstått det" säger jag och slänger igen dörren och sätter mig för att plåga mig en stund.

Så jag stapplar bort till akuten, nu mer plågad än någonsin. Väl där är räkneverket på 650 och jag fick 653. "Lycka" tänkte jag och började vanka, för om jag skulle ha satt mig hade jag lika gärna kunnat lägga mig för att dö också. In kommer en kvinna, får nummer 657 i sin hand och skiter fullkomligt i det. Istället tränger hon sig in när nummer 650 är färdig, innan sköterskorna hinner plippa fram 651 och menar helt sonika att nu är det hennes tur. Inte för att vi andra som sitter där är där för att det är något speciellt akut. Nej, det är ju inte därför vi har gått till Akuten. Det är ju för att vi tycker om slitna möbler, gråa väggar och barn som skriker. Det är det bästa vi vet. Kärringen får sitt ärende omhändertaget och jag väntar och väntar. Äntligen går 651 och 652 dit och får sina ärenden omhändertagna. Ingen av de som är före mig kan sina barns personnummer vilket gör att det hela tar en evig tid.
När det äntligen blir min tur så korvar jag mig fram till luckan och säger "Hej, jag tror att jag har fått en uvi som är det värsta jag har varit med om. Jag låg hemma och försökte, men jag kan inte vänta till imorgon".
"Vi tar inte in urinvägsinfektioner här" säger kvinnan i luckan och stoppar en örontermometer i mitt öra.
Då sätter jag mig ner och börjar gråta. "Har du mycket ont?" frågar kvinnan och jag funderar på om jag ska trilla i golvet och spela död eller svara "näe, det känns men fan, jag kände ändå för en kvällspromenad såhär klockan 11 på kvällen".
Jag bara hulkar och fram kommer en man och ställer sig alldeles bredvid mig. Kvinnan börjar fråga om hur det är när jag kissar och jag stannar upp i mitt snorande och tittar upp på mannen. "Var det något du ville?" frågar jag honom efter att sköterskan återigen ställt frågor till mig som jag vägrar att svara på när han står där bredvid och lyssnar. "Ja, kan du öppna dörren åt mig" säger gubben och verkar ta exakt noll notis om att han precis har klampat in i en ganska känslig situation. Nej, för gudarna, HAN SKULLE JU IN, då är det ju viktigt att han får service omedelbart. Skit i att jag sitter där och hulkar.
Så jag får en remiss skriven. Till idag på min vårdcentral. Jag blir hemskickad med några panodil, sjukt ont i ryggen och när jag kommer hem så kräks jag.
Sköterskan hade alltså litat blint på min egna diagnos av mina besvär. Tänk om jag var gravid och höll på att få missfall, tänk om jag hade njursten eller fått ett slag? Tänk om jag hade ramlat ner för en trappa eller tänk om jag hade råkat stoppa upp någonting i urinvägarna.
Nej. Det var så pass säkert att jag hade rätt i min uvi-teori att jag fick gå hem igen, men inte säkert nog för att jag skulle kunna få antibiotika där och då.
Nu har jag sovit, vaknat, plågats, sovit, vaknat och plågats och nu ska jag strax till läkare.
Wish me luck.

Festligt

2009-05-06T03:14:00.001-07:00

Jag jobbar i ett arbetslag där en av mina kollegor nu lämnat oss och gått på mammaledighet. Hon gick i förra veckan och var då högeligen gravid. Idag när jag stod och gav mig själv kaffe i caféet hörde jag en kvinna bakom mig "Jag trodde du hade fött redan!".
Jag vänder mig om, säger "va?" och personen tittar på mig och upprepar sig.
"Nu tar du nog fel på person" säger jag och vänder mig tillbaka till mitt kaffe.
"Oj, jag ber om ursäkt" säger kvinnan, jag vänder mig om, ler med ett leende som antagligen såg allt annat än äkta ut (antagligen förskräckligt) och vänder mig snabbt tillbaka till kafferiet igen.
"Jag ber så hemskt mycket om ursäkt" ropar hon efter mig, men nu orkar jag inte titta på henne. Jag bara nickar med ryggen vänd mot henne och går min väg. Litegrann tänker jag att jag vill gå hem, mycketgrann tänker jag att jag måste ha en felfungerande spegel hemma för tydligen ser jag ut som om jag vore gravid i nionde månaden.
Mest av allt tänker jag att jag inte vill träffa en endaste människa till idag. Men det verkar inte vara ett alternativ.

Åhå

2009-05-05T03:11:00.000-07:00

På en skola här i kommunen morras det friskt. Det är nämligen så att en arbetsgivare har utnyttjat rätten att avskeda någon av "Personliga skäl". I enlighet med Las har man rätt att avskeda någon ifall detta föreligger:
>Den anställda är misskötsam, t ex inte följa instruktioner vilket kan leda till att ekonomiska värden går till spillo eller att annan personal utsätts för fara.

>Det föreligger samarbetsproblem, t ex upprepad ogiltig frånvaro, upprepade trakasserier eller mobbing av andra på arbetsplatsen.

>Misshandel, av arbetsgivare eller annan anställd där skada har uppstått.

>Brott, t ex stöld av arbetsgivarens egendom, ta pengar ur kassa.

>Illojalitet, t ex bedriva en konkurrerande verksamhet, missbruka sin förtroendeställning genom att lämna ut företagshemligheter.

På min arbetsplats är många i uppror; nu kan man ju inte alls känna sig säker menas det. Att ha fått en fast anställning innebär väl att man är fast anställd, i all evighet... kanske längre än så.

Jag kan inte heller känna mig säker, lika säkert som att det är skrivet i lag att sist in först försvinner ut, lika säkert är det på något sätt att om man är ung är man inte i lika stort behov av trygghet som andra. Man kan finna sig i att bo i andra hand och jobba i bästa fall med försörjningen säkrad i sex månader framåt. Det går ju, för man är ung, alla ska ha några hundår.
Så sägs det.

Jag har ingen aning om vad dessa fyra personer på den där andra skolan har gjort sig skyldiga till, kanske ingenting och då bör ju fack kliva in med det tunga maskineriet. Kanske har de gjort sig skyldiga till något av det som står ovan och då utnyttjar ju bara arbetsgivaren den rätt som stadgats tillsammans med facket. Rättigheter och skyldigheter. Det verkar dock vara så att vissa rättigheter får arbetsgivare inte använda sig av, för det är rent av taskigt.
Men jag har fått en förklaring, så nu förstår jag ju bättre.

Rektorn på den där andra skolan är ju en förskolelärare i grunden.
Det förstår väl var och en, att "det går ju inte".

Ny bok, nytt besvär

2009-05-03T09:42:00.000-07:00

Nu har jag lagt under mig ett antal fler böcker. Jag har läst (lyssnat på) Tre män i en båt av Jerome Klapka Jerome. Underbar. Helt fenomenal. Den var så galet, underbart, fantastiskt rolig och bra och ett underbart tidsfördriv. Jag kan varmt rekommendera den. Rovfåglarnas tid av Elisabeth Nemert läste (lyssnade) jag ju såklart ut, jag hade ju betalat för den, men det var ingen sorg att den tog slut ska gudarna veta. Ytterst fånig från början till slut.
Efter Tre män i en båt lyssnade jag på Ers Majestäts olycklige Kurt av Lena Ebervall och Per Samuelsson. Den var mycket bra. Den har fått mycket skit av recensenterna för att Ebervall och Samuelsson inte tar parti för någon av "karaktärerna". Det menas att de minsann har skrivit en roman och då måste de ta parti.
Jag håller inte med. Jag tycker att den har varit ytterst uppfriskande med sin sakliga redogörelse för vad de gamla dokumenten faktiskt visar. Att Kurt Haijby hade en relation med kung Gustaf V och att han faktiskt fick en hel del pengar och prylar från hovet och kungen personligen. Det var också intressant att se att Haijby faktiskt var en skurk som stal och smidde planer på andras bekostnad. Han till och med sköt en polis en gång, men blev bara dömd för dråp.
Nåväl, jag kan rekommendera den.

Nu till det enda som upptar min hjärna. Min försörjning. Eller egentligen avsaknaden av försörjning. Någons ord ringer i mitt huvud, "man ska inte vara orolig, de bra lärarna får ju jobb, det finns så många dåliga".
Jag får inte jobb. Jag har blivit av med två jobb. Jag har flera kompisar som har utbildat sig till lärare och som inte blir av med sina jobb. De sitter säkert på sina jobb för att de jobbar hårt och kan skörda frukterna av det.
Jag tyckte också att jag jobbade hårt, tills jag insåg att jag ju inte kan ha gjort det. Jag måste justera min självbild lite.
Jag är inte så duktig som jag en gång var i skolan, jag är inte skötsam och ordentlig och förtjänt av ett jobb. Jag ligger inte före någon.
Snarare efter.
Jag är den som har blivit av med alla jobb som jag har haft.
Jag är den som bara har fått jobb av ren tur och inte genom något svar på någon annons på arbetsförmedlingen.
Jag är inte en av de där bra lärarna, jag är en av medelmåttorna, eller kanske en dålig.
Ganska ofta går jag omkring och tänker att "bluffen som är jag" snart borde avslöjas. Men jag är ju dum. Den är ju uppenbarligen avslöjad för länge sen. Jag har gått omkring och trott att jag har kunnat upprätthålla någon slags bild av att jag jobbar hårt och jobbar bra.
Det är ju inte så.
Det är något som fattas när det gäller mig, jag är något typ av skämt som blir av med jobb på löpande band.
Hade jag varit värdefull hade man gjort undantag och försökt behålla mig.
Inte så nej.

Justja... just nu läser jag (lyssnar jag på) Bitterfittan av Maria Sveland.
Märks det?

Tidsödande svammel

2009-04-30T04:26:00.000-07:00

Jag önskar mig ett jobb nästa termin. Vidare önskar jag mig ett jobb nästföljande termin, även sedan nästa.
Nå.

Idag är det Valborgsmässoafton. Det är strålande. Det är underbart. Det är min bästa helg, jag tror nog det. Trots att den knappt innehåller någonting annat än ofta fint nytt varmt väder, så är det den bästa helgen. Förr i tiden, under studenttiden, så var den alldeles sagolik. Alla man kände inom detta område fanns på samma plats samtidigt och vart man än gick i parken stötte man på folk som man kände mer eller mindre bra. Feststämning överallt. Det var ljuvligt.
I år är det annat. I år tänker jag inte ens tanken att åka till någon park i Lund och sätta mig, istället ser jag jättemycket fram emot vad som händer om en kvart. Om en kvart (eller egentligen 18 minuter) slutar jag jobba för dagen och får åka hem. Det är sol, fint, underbart och kanske blir jag mött på stationen av en snäll och rar man.
Livet hade kunnat vara mycket värre.

Mitt jobb stör mig. Inte det jag har nu... utan det jag inte har. Det som kommer nästa termin. Eller inte kommer, det beror på hur man ser det. Det stör mig att man inte kan jobba sig till ett jobb. Det spelar ingen roll hur bra eller hur dåligt man sköter sig, det handlar ändå inte om det. Nu må jag låta bitter och det har mycket att göra med att jag är det. Litegrann. Eller mycket för min ålder.
Men jag tycker att jag förtjänar att få jobba kvar. Men så kom en dum lågkonjunktur och kommunerna ser en finfin anledning att spara. Plötsligt ska alla lösa bort, plus femton till. I framtiden kommer den sparåtgärden att komma tillbaka och bita kommunen i röven. Men det har jag skrivit om förut.

Nåväl. Nu har jag slagit ihjäl några minuter inför slutet på dagen. Bara att vänta 15 till.
Toodeloo.

S.e.k.

2009-04-26T11:46:00.000-07:00

Verkar som om jag inte kommer att få ytterligare kontakter med min potentiella släkting. Nå, det må väl vara hänt.

Jag sitter här nu, ont i hals, huvud och nacke och tycker jävligt synd om mig själv. Vad är det som vill åt mig? Uppenbarligen är det någonting för för att vara frisk är jag jävligt sällan under vädret som vi så fint säger. Vilka vi förresten? Ingen. Jag säger det. Bara. Mest för mig själv, när jag är ensam. Det är alltså egentligen bara jag som säger det.
Så har vi klarat ut det.

Nu till något helt annat.
Jag ser mig själv som relativt språkliberal. I alla händelser som man jämför med mor min som ofta tycker att folk är på tok för liberala i språkfrågor. Hon och jag brukar representera olika åsikter i sådana frågor, därför drar jag slutsatsen att jag är relativt språkliberal.
Något som jag däremot inte riktigt har tålighet för är när folk så fullständigt struntar i att lägga ner någon som helst möda på att deras skrivna alster, till vad syfte de än månde vara, ska se bra och rediga ut.
Jag har gått på jakt efter en vattenfontän till mina små kissar nu på aftonen och googlade fram ett exemplar som verkade prisvärt. Men så läser man texten. Herre min je vad dessa människor verkligen inte verkar tycka att det skrivna ordet har något värde. Det är slakt på tortyr och rent mord på vissa ord, uttryck och förkortningar. Nu anser ju jag visst att språket förnyas genom att de som faktiskt använder det gör det smidigare och smidigare, men när man så uppenbart inte har förstått det logiska i skrivreglerna som har kommit ur just en sådan nötning genom åren då blir jag ledsen.
Se här ett exempel:
Denna fontänen rymmer 2 liter vatten och fungerar så att den pumpar upp vatten
i en vattenskål på ovansidan när vattnet kommit upp så går det i retur tillbaka igenom
ett stort kolfilter som renar vattnet så bakterier tillväxten hämmas !"

För ett ögonblick kan vi stanna upp här och andas. För det första: den kursiverade meningen (av mig kursiverad) är ju längre än ett regionalt godståg. Får man aldrig andas? Vill författaren ha död på en? Inget komma får man ens att hänga upp sig på. För det andra: vad jag AVSKYR dubbel definithet i substantiv, "Denna fontänen", antingen heter det "Denna fontän" eller "Den fontänen", "Denna fontänen" är ett sattyg som låter illa och som inte alls andas effektivitet i språket. För det tredje: vad i hela världen är "bakterier tillväxten"? Det är så förskräckligt det kan bli. Släng bort "r":et så förstår du att det inte är två ord.

Fortsättningen behöver jag inte fetmarkera eller kursivera:

"Denna fontänen passar även till mindre hundar .
Fontänen är lätt att plocka
isär , ex att byta kolfilter tar ca 10 s.e.k bara.
Denna fontänen har inbyggd
påfyllnings indikator fyll bara till indikatorn visar MAX !
Veterinären
rekomenderar kattfontäner då vattenkvaliten är mycket högre och att
kattens
vätskeintag ökar vilket stimmulerar njurfunktionen .
Strömförbrukning endast
: 2 watt . = Driftkostnad för 1 månad = ca 1,46 :-
Kr !
2 ÅRS Garanti""

Några saker bara... ":-" betyder väl kr (som för övrigt inte är ett egennamn i behov av stor förstabokstad), det finns ingen anledning att skriva ":- Kr".
Bortsett från alla hemska mellanrum mellan ord, kolon, komman och andra hemskheter så undrar jag bara över detta: "s.e.k."? Vad tror författaren att "sek" är en förkortning av? Socialstyrelsen Erkända Kassavalv? Sveriges Ensliga Koklubb?

Skämmes tamejfan!
Bara för detta skulle jag aldrig vilja handla av det här företaget. Kära kära nån.
Nu framställde jag mig själv dessutom i synnerligen ofördelaktig dager bara för detta. Idiotiska zoopunkten.se.

Ps. Jag vill bara dela med mig av denna omöjliga mening som står att läsa intill en annan modell: "Även en kräsen "katt" som bara dricker när man just har bytt vattnet sedan bryr den sig inte omatt dricka förän man bytt till friskt vatten ingen..". Eh... right. Ds.

Kära anonym

2009-04-25T05:44:00.000-07:00

Jag fick ett gästboksinlägg precis:

Anonym sa...
Hehe. Jag fick ett exakt likadant medan jag var på
semester. Tilltalas också som Walker, vilket är mitt efternamn ja. Min googling
av det hela hade ditt blogginlägg som översta resultat.

Hallå! Jag hoppas du läser det här för du lämnade ju ingenting bakom dig. Vem är du då? Är vi släkt kanske? Walkerssläkten är stor och det finns massor som jag inte har träffat.
Hoppas detta läses.

Gott.

Det sparas

2009-04-22T12:55:00.000-07:00

Jag kommer alltså inte att få fortsätta på min nuvarande tjänst, det är nu klart.
Mitt arbetslag ska klara sig på en färre. Jag avundas dem inte. Jag kan inte se hur det ska gå.
Jag blir så jävla irriterad på kommunerna. VARFÖR kan de inte se att de bara skjuter problemen framför sig om de drar ner på en redan hårt ansatt lärarkår? Löneutvecklingen nästa år, för dem som har ynnesten att stanna kvar kommer dessutom i min kommun (där jag jobbar alltså) bara vara EN (1) futtig procent. Det är ingenting. Har lärarna skött sig dåligt undrar man då? Nej.
I alla fall inte de lärare som jag har i min närhet. De stretar på och gör det som bör göras plus lika mycket till. Allt för att elevernas undervisning så långt som det bara är mänskligt möjligt ska individanpassas.
Det ska alltså sparas på lärare vilket kommer att leda till... ja vad tror ni? Knappast bättre studieresultat, fler godkända i kärnämnena, mindre mobbing eller bättre hälsa bland eleverna. Något helt annat kommer det leda till. Det kommer att leda till fler socialbidragstagare (lärare likväl som deras utgångna elever som får ett examensintyg oavsett om de har godkänt eller ej och som inte kommer att få i närheten så mycket stöd som de behöver och har RÄTT TILL), en otryggare skola, svårare läge för elever med extra behov, svårare för högpresterande att nå sin fulla potential och en väldigt, väldigt missnöjd lärarkår.
Läget före denna spariver var inte direkt så att varje lärare hade ett par för många kollegor utan snarare så att det alltid och överallt saknas resurser i form av personal i skolorna.
Och det gör mig missmodig och trött. Jag har jobbat röven av mig denna termin, jag visste att jag bara hade en termin och att jag var tvungen att visa framfötterna för att få stanna. Jag har visat framfötterna. Jag har fantamig visat hela frambenen och lite till, ändå får jag inte jobba kvar!
Duglighet och flitighet har ingenting med någonting att göra. "Här följes LAS slaviskt" borde det stå ovanför dörren till varje kommunal instans, för gudarna ska veta att ingen annan gör det.

Märkliga ljud

2009-04-20T10:33:00.000-07:00

Den här dialekten eller vad det nu är har jag flera gånger funderat på. Det är väl samma sätt som Folke Rydén och den där Christian (eller hur han nu stavar) i nu pågående Robinsson.
Är det en dialekt eller är det ett talfel?
Det låter förjävla illa i vilket fall som helst, som om tungan stukas varje gång man ska försöka säga "r".
Den måste ju vara förtjockad eller någonting. Tungan alltså.
Ytterst märkligt.

Ångest

2009-04-13T08:57:00.000-07:00

Jag har jobbångest som aldrig förr. Jag har sådan ångest att jag vill börja gråta. Jag VILL inte gå upp tidigt och gå och jobba och få tusen och ett krav att leva upp till som jag egentligen inte kan. Det roliga är att det inte är ångest inför imorgon, det är ångest inför just nu. För jag börjar kanske jobba imorgon men jag måste göra en massa skit nu. Fy och blä. Men får jag det bara gjort så... grejen är att jag inte tror att jag kommer att få det gjort.
Jag vill bara sitta i soffan och äta kebab och sen ta itu med morgondagen imorgon, men det verkar inte som om morgondagen kommer imorgon utan precis nu.
Det var väl själva helvete vafan.
Dessutom är det jävligt varmt i min lägenhet. Varför?

Bokar

2009-04-11T08:53:00.000-07:00

Ljudböcker is the shit. Nu när jag åker och promenerar en himla massa så har jag lyssnat på timme efter timme efter timme av ljudbok. Excellento.
Jag kan passa på att ge några korta kommentarer om de böcker som jag kan komma ihåg att jag har "läst" under vintern.

Camilla Läckberg - Olycksfågeln
Skitdålig, väldigt fånig och förutsägbar. Tråkig.

John Ajvide Lindqvist - Låt den rätte komma in
Mycket bra faktiskt. Filmen var inte mycket att hänga i julgranen efter att man hade läst boken. Det finns massor med grejer i boken som man saknar i filmen.

Conn Iggulden - Kejsaren Roms portar
Conn Iggulden - Kejsaren Kungars död
Conn Iggulden - Kejsaren Svärdens fält
Conn Iggulden - Kejsaren Krigets gudar
Hela kejsar-serien är lyssningsbar och helt ok men ibland förundras man lite över hur alla svettas om sina svettiga kroppar och spända lårmuskler. Men det finns mycket sämre storys, lite får man nog beskylla översättaren för för det var mycket upprepningar om att folk "tog risken" att snegla åt olika håll eller att de gör grimager för minsta grej.

Conn Iggulden - Erövraren Stäppens krigare
Conn Iggulden - Erövraren Bågens mästare
Samma som kejsar-serien men språket är förbättrat, kanske en annan översättare? Eller så har Conn Iggulden slipat på sitt språk, vad vet jag? Storyn var mycket bra, snäppet bättre än kejsar-serien tycker jag. Längtar till nästa som finns men som inte är översatt än.

Katarina Wennstam - Smuts
Väldigt ingående i de "smutsiga" episoderna som köp av prostituerade och andra övergrepp, ganska mycket väl mycket. Väldigt många karaktärer som gör det lätt för författaren Wennstam att bygga vidare på en av bikaraktärerna i nästa bok.

Katarina Wennstam - Dödergök
Intressant och trots att den innehåller mord och ond bråd död så handlar det inte om att utreda detta mord utan mer psykologiska, moraliska och samhällsreflekterande aspekter.

Stieg Larsson - Män som hatar kvinnor
Stieg Larsson - Flickan som lekte med elden
Stieg Larsson - Luftslottet som sprängdes
Ingen har väl inte läst dessa... de smälter samman så mycket att jag inte minns var en slutar och en annan börjar. Noomi Rapace har någon gång kommenterat att Lisbeth Salander är lite otrolig med sitt "anorektiska" utseende men ändå en förmåga att sparka skiten ur alla som irriterar henne... lite sådana saker ter sig lite fåniga, men helt läsvärda.

Carl-Henning Wijkmark - Stundande natten
Alldeles för kort. Himla bra, allting utspelar sig hos en döende mans funderingar. Väldigt intressant. Var lite störigt med uppläsarens dialekt... kan inte riktigt få ut det ur huvudet.

Elisabet Nemert - Rovfåglarnas tid
Har precis påbörjat. Ter sig hittills riktigt skitdålig. Kan ha att göra med att uppläsaren låter som en försäljerska i en boutique som absolut ska le oavsett vad hon säger, gärna med en pipig röst också. Det hjälpte ju inte till att boken ibland uppehåller sig vid oväsentligheter som att man inte ska ljuga när man är en prästdotter usw, alldeles för länge. Men jag bidar min tid, det kan bli skojigt än.

El gordo lotto international

2009-04-08T02:26:00.000-07:00

Jag har fått ett brev som är väldigt spännande. Alltså inte ett mail utan ett till mig personligen adresserat brev som är frankerat med ett vanligt frimärke och poststämplat på vanligt sätt, inget företagsbrev alltså. Avsändaradressen är Alte Kirchstrasse 50, 56070 Frankfurt och budskapet är sött som socker. För att främja turismen i de olika EU-länderna har min lott med nummer 76.494 vunnit i den tredje kategorin. Denna vinst ger mig € 815.810.00, mot att jag betalar 10% av detta till detta "företag". Om jag undrar något kan jag gladeligen ringa ingen annan än en DOKTOR vid namn Dr Sharez Otis på nummer 0049-157-7857-1126 eller faxa på ett annat nummer för att få "all the necessary verifications".

Det finns en deadline också, denna infaller den 14 april och om jag vill göra ett claim efter detta datum kommer det att kosta mig en hel del tydligen.

Dessutom har jag fått ett Security File Number. Det är strålande.

Avsändare är "El Gordo Lotto International Sweepstakes S.A." och det hela är mycket fint illustrerat med något typ av lands- eller regionsvapen, några ord på spanska och en logga samt tre människor i övre medelåldern som ser glada ut.

Jag ombeds att fylla i mitt namn, födelsedatum, kön, summa av min vinst, adress, referensnummer, batch no, telefon, yrke, land, stad, postkod, mobilnummer, faxnummer, vilken bank jag vill ha pengarna överförda till eller om jag vill ha dem i check och lite kontaktuppgifter till banken.

Ja just ja, jag tilltalas med efternamn också. Inte som Ms eller Mrs eller Miss utan som om de verkar tro att jag heter mitt efternamn i förnamn. I mitt fall Walker. Det är strålande

Efter en ytterst kort stunds googlande på det hela hittade jag någon typ av varning från spansk polis, men inte en svensk blogg eller någonting sådant om det. Så jag ringde till en polis imorse bara för att säga att detta brev även förekommer i Sverige nu. Det visste de redan, jag fick göra en polisanmälan om jag ville men det ville jag inte.

"Nej, någon anmälan tänker jag inte göra, det här är ju bara trams"

Poliskvinnan som jag pratade med var väldigt snabb att säga "Ja!" men rättade sig sedan i ledet för att återigen informera mig om att jag fick göra en polisanmälan ifall jag kände mig väldigt lurad.

Stackars polisen ifall folk skulle anmäla sådana här dumheter varje gång.

Stackars folk om de är så dumma att de för över pengar till sådana här dumheter.

Det är synd om människorna.

Gudarna

2009-04-04T03:12:00.001-07:00

Sen november har min hälsa inte varit vad den borde. Jag kan minnas när det började och jag kan minnas hur det har känts. Det har blivit sämre och sämre och efter att ha träffat två läkare som hade två helt olika åsikter om det hela började jag misströsta ganska rejält.
Var kan man vända sig om man inte får vända sig till läkare?
Vadå "får"? Tänker ni. Det får jag väl. Jo jag får, jag får försöka. Jag har försökt. Men i Malmö är det näst intill omöjligt att få tag på en läkare.
Förut bodde jag så att Kroksbäcks vårdcentral var min vårdcentral. Glad i hågen ringde jag dit och försökte få en tid för en krämpa jag hade på den tiden. Måndag morgon försökte jag på, men si det gick inte. De har bara telefontid på onsdag och då bara under en timme. Jag försökte ringa denna onsdag och kom helt enkelt inte fram. Ingen uppringningsfunktion, ingen telefonsvarare utan bara en upptagetton.
Efter en misslyckad vecka ringde jag igen på nästa onsdag. Helt omöjligt att komma fram, tut tut tut. Jaha. Jag ringde och ringde och ringde och plötsligt gick några signaler fram, men då var det kanske bara fem minuter kvar av telefontiden. Jag kom fram och berättade att jag skulle vilja boka tid hos en läkare. Det gick inte, fick jag veta, alla läkare var fullbokade den här veckan.
"Jaha" sa jag, "men det är ok" försökte jag, "jag kan ta en tid nästa vecka eller veckan därpå, det gör ingenting".
Då fick jag veta något verkligt dumt.
De kunde bara boka en vecka framåt i taget.
Alltså: bara telefontid en timme i veckan, bokningssystemet sträckte sig bara en vecka framåt och det var praktiskt taget omöjligt att komma fram på telefon.
"Men va? Då kan det alltså bli så i praktiken att man aldrig får tag på en läkare?"
"Ja, så kan det vara" sa den snäsiga sköterskan (varför är telefonsköterskorna alltid så himla snäsiga och besvärade?).
Ingen lycka.
Jag gjorde då som jag har gjort nu, ringde runt till en massa privata vårdinstanser och fick till slut napp, det hela löste sig och jag var glad igen.
Men nu har jag haft verkliga problem. Jag har inte kunnat äta något annat än flytade mat om jag vill undvika att få vrålont efteråt.
Härligt.
En läkare i Malmö sa som sagt en sak, en läkare i Lund sa en helt annan sak. Efter att ha gråtit ganska mycket över hopplösheten i det hela samlade jag kraft och ville träffa den första läkaren igen.
Den snorkiga sköterskan sa "jag tycker att du ska gå till din NYA läkare igen" när jag berättade hur det hade varit. Som om jag hade varit otrogen eller på annat sätt förnärmat vårdcentralen.
Efter en hel del tjat och försök till förklaring varför jag varit så okänslig mot just deras heder fick jag... en telefontid.
Strålande. Tack så mycket.
Telefontid.
Telefontiden kom och gick. Jag började misströsta igen och började så smått planera för min nära anstående depressionsperiod. Men så ringde läkaren, nästan en timme över tiden och vi pratade och pratade och pratade. Den stackaren ville säkert gå hem men jag hade givit mig den på att INTE släppa det hela förrän jag hade fått fram alla mina tankar kring det här.
Det gav resultat.
Helt enastående.
Det visade sig att mitt nervsystem som just nu är under stark påverkan av två starka mediciner också påverkar magen och tarmarnas funktion. Ett svar.
Äntligen.
Äntligen vet jag varför jag inte kan äta en köttbulle utan att få galet ont.
Nervspasmer. Ett lite fånigt ord men det gör ont i verkligheten.

Därmed inte sagt att det onda ger sig, jag måste bestämma om jag ska offra kindsmärta eller magsmärta. Medicineringen för det ena skapar nämligen det andra. Det är strålande.

Men himmel och plättar vad ett besked kan lindra.

Synd bara att det måste vara så evinnerligt krävande att få träffa en läkare. Man måste vara frisk för att vara sjuk, det ska gudarna veta.

Perspektiv

2009-03-31T08:33:00.000-07:00

Klockan sex imorse vaknade jag och kände mig som om jag hade sovit på tok för lite. Jag hade ju ändå sovit sex timmar och tycker inte att det borde ha känts så plågsamt, men jag stapplade omkring i lägenheten och försökte fånga upp piggheten som undflydde mig hela tiden.
Inte visste jag väl då att det slocknade ett liv som jag har berörts av just då.
Just då, klockan sex imorse somnade Sabina Najjar in efter en lång tids sjukdom (ni kan se länken till hennes blogg till höger). Jag känner henne inte alls, jag har bara några gånger skrivit kommentarer i hennes gästbok på hennes blogg. Men jag har berörts. Jag har berörts så av hennes öde och jag vet inte varför. Kanske för att jag är för empatisk för mitt eget bästa... eller för att jag är just så empatisk som jag mår bra av att vara. Sabina Najjar var en mor till två flickor. Hon kämpade mot hudcancer till och från sen -06 och blev till sist intagen på sjukhus p.g.a tumörer i halsen. Den sjukhusvistelsen kom hon aldrig ifrån och precis på tröskeln till en experimentell behandling i Uppsala somnade hon in.
Hon kämpade som en galning och av allt jag läst i hennes blogg kan jag inte se att hon någonsin gav upp. I alla fall inte utåt.
Det är sorgligt och hemskt och det är vidrigt att hon fick lida så länge, jag hoppas så att hennes sista tid var fri från smärta och ångest.
Jag hoppas men vem kan veta?

Det sätter saker och ting i perspektiv.
Trött var jag imorse kl. 6, men det var också allt. Jag har lite svårt att hitta livsgnistan just nu, men det jag bråkar med just nu är ju INGENTING mot var hon och så många med henne har kunnat gå igenom.

Saker och ting mår bra av att bli satta i perspektiv ibland.

Galet

2009-03-25T12:23:00.000-07:00

Lycklig i hågen såg jag att det är planerat för en lag om alkolås redan nästa år. Fantastiskt!
Döm dock om min besvikelse när jag läser att det är bara en del av de rattonyktra som kommer att bli tvingade till att införskaffa denna grunka, nämligen de som redan har blivit dömda och kanske kört ihjäl någon. Dessutom anges något luddigt om att läkare kan få ange folk som de misstänker kan tänkas vara alkoholister.
Jag undrar jag hur det kommer att bli med den saken.
Jag kan inte fatta att inte regeringen finner att det finns vinster i att helt enkelt tvinga bilister att förse sina bilar med alkolås.
När man tänker på att folk körs ihjäl eller skadas allvarligt av rattonyktra varje himla dag så fattar jag inte att det inte helt enkelt lagstiftas bort. Vad kan kostnaden vara för staten att till och med finansiera? Jag har ingen aning om hur många bilar som finns i det här landet och det är klart att det kommer att kosta en god slant. Men det kommer också att SPARA en mycket god slant och en hel del lidande ifall det helt enkelt bestäms att sådana ska finnas på alla bilar, befintliga som nyproducerat.
Det finns en teknisk lösning för att eliminera en av dödsorsakerna i vårt land, och den används inte! Helt galet.
Tänk om någon skulle uppfinna något som eliminerade en annan stor orsak till dödsfall eller skador, säg cancer, och att det inte bestämdes att detta skulle användas hädanefter? Det är ju unheard of.
Galet.

Äckligt som fan

2009-03-12T11:05:00.000-07:00

Det här kände jag lukten av igår. Fy för den lede.

Jo, så är det ju

2009-03-09T09:30:00.000-07:00

Två israeler har spelat ut nazistkortet mot Sverige i Jerusalem Post. Jag tänkte väl att det skulle komma. För vad är svenskarna om inte nazister nu när de inte tillät publik på Davis cup-matchen.
Det hade ingenting att göra med att vi ville försöka skydda spelarna från Israel från våldsverkare som inte var påhittade utan fullt verkliga.

Nejdå, det är för att vi haaaatar israeler och vill visa det lite sådär subtilt.

Enastående.

2009-03-08T11:31:00.000-07:00

Det här irriterar mig något så in i helvete. Varför blir rubriken "Här drar polisen vapen"? Varför inte "Här kastar demonstranterna raketer/slangbomber/gatusten mot polisen"?

Demonstranterna beter sig som ena riktiga jubelidioter, lobotomerade sådana som ju måtte ha vuxit upp helt utan något som helst inflytande från en normalbegåvad vuxen men rubriken blir ändå att polisen försöker freda sig. Enastående.

Well done

2009-03-07T09:14:00.000-08:00

Ge polisen bättre befogenhet. Sluta gör utredningar så fort en polis ens fingrar i närheten av sitt jävla tjänstevapen. Sådana här idioter utnyttjar varje millimeter allt det här byråkratiska pk-tramset skapar. Titta på den här filmen och motivera varför inte polisen får lov att ingripa med vattenkanoner? Är det att provocera? Det är ganska tydligt att dessa hjärndöda puckon är inställda på att förstöra oavsett om polisen dyker upp med en prästkrage eller en vattenkanon.
Titta också på hur den här personen måttar en spark mot en av de fredliga demonstranternas demonstrationsledare.
Mamma och pappa är säkert jättestolta.
Fint jobb ni har gjort mamma och pappa. Verkligen. Well done!

Puckon

2009-03-07T07:18:00.000-08:00

Det hoppas jag verkligen inte.

Törs ni inte ens stå för era trynen så tycker jag nog inte att det är lämpligt att ni ska bestämma.

Tack tack och återigen tack till polisen som är det enda som har stått mellan patrask och puckon och vanligt folk här i Malmö idag. Nej, fel av mig, de fredliga demonstranterna har också av vad jag har förstått försökt att stå emellan.

Det är fantastiskt att det inte har blivit mer bråk trots att så pass många människor kommit hit med en enda föresats, nämligen att bråka. Sådana människor, fega jävlar som inte törs visa sina ansikten och som tycker att det är rätt att slå sönder allmän och statens egendom har jag ingenting till övers för. Ingenting alls. Ni är i-d-i-o-t-e-r.

Settlement

2009-03-01T13:00:00.000-08:00

Extremt roligt, direkt från http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article505318.ab?service=galleryFlash

Lägg särskilt märke till kroppsspråket.

Varje år...

2009-03-01T11:53:00.000-08:00

Varje år står jag vid bokningstavlan vid tvättstugan och skrattar åt alla överarbetade förvirrade folk som har bokat tvättstugan den 29 februari.

Varje år utom vart fjärde då förstås.

Inte i år gott folk.

Inte i år.

Sleep and I shall soothe you

2009-03-01T03:27:00.000-08:00

Här var jag och mamma och pappa igår. Det var väldigt roligt. Rad 2 satt vi på, i mitten. Det delades ut spott till oss från Ola Salo och Patrik Martinsson (Judas). Det var storslaget.

Humor

2009-02-24T08:16:00.000-08:00

Hahaha... Danie Westling på den ganska idiotiska frågan om hur bröllopet skulle bli, "litet, stort eller...?": "Litet"

En förlovad dag

2009-02-24T07:40:00.000-08:00

Ah, det är en fin dag idag!

Idiotjag

2009-02-23T08:59:00.000-08:00

Usch, idag mår jag så dåligt och jag kan inte säga varför. Det är inte för att lovet är slut för det kunde jag hantera imorse utan att få panik utan jag tror att det är för en liten grej som jag gjorde som har förstorats upp och blivit enorm i mitt huvud.
Dessutom skyller jag ifrån mig och det är jag ju medveten om. Jag kanske borde sluta med det och det ska jag också så fort jag känner mig redo, men det är inte än.
Golvläggare skulle lägga nytt golv i vårt arbetsrum under lovet. Glad i hågen skuttar jag upp dit och upptäcker att inte bara är golvet inte färdiglagt, allting som vi haft i skåp och hyllor har hivats ut och blandats ihop i en salig röra. Allt som jag hade på mitt skrivbord har blandats med en massa andra grejer och för övrigt kom jag inte åt dessa saker eftersom allt var blockerat av en massa möbler och bråte.
På en vecka har alltså inte golv på 10 kvm kunnat läggas och det är inte ens ett speciellt avancerat golv. Det läggs tydligen smack ovanpå den heltäckningsmatta som vi haft tidigare. Bitarna bankas ihop, inget lim, inga spikar ingenting men det gick tydligen inte att gära färdigt. Som ett resultat av detta har jag inte kunnat komma åt mina saker, mina papper, pärmar, närvarolistor, prov, utskrifter, kalender, scheman eller anteckningsblock.
Jag förlitade mig ändå på mitt minne som sa mig att jag har alla Komvuxlektioner på eftermiddagen, efter det att IV-eleverna har slutat.
Men inte på måndagar.
Jag satt i godan ro och väntade på lunchen när plötsligt rektorn kom uppfarandes (vi sitter i ett annat hus en god bit från hennes rum) och undrade varför jag inte var på min lektion.
Min psykologilektion hade börjat fem minuter tidigare. Jag var helt förberedd och hade till och med kopierat upp häftade häften, overheads och allt annat, så det var bara att skynda sig ner.
Ändå känns det som om jag har blåst mig själv. Hur kan jag vara så förvirrad? Vecka tusen in på terminen?
Nej.
Jag skyller på det där jävla golvläggeriet och det faktum att jag inte fick komma åt mitt jävla schema eller mina papper.
Men självklart ska jag skylla på mig själv och ingen annan och det ska jag också så fort jag är redo.
Dumma jag.

Gammal

2009-02-22T14:22:00.001-08:00

Så var den slut - 27-årsdagen.
Den har varit underbar och alldeles alldeles fantastisk.
Tänk vad många jag har som är mitt folk. Tänk!

Jag vill också meddela att trots att det är söndag så har jag faktiskt jobbat idag.
Hejdå!

22/2

Skugge och von Sydow och jag

2009-02-21T03:20:00.000-08:00

Jag har alltid varit lite "å ena sidan" och "å andra sidan" när det gäller Linda Skugge. Hon är ju ibland ganska extrem men ibland tycker jag att hon har haft ganska fiffiga synpunkter. Till nu.
Nu sjönk hon som en sten för mig. Ebba von Sydow har tydligen gnällt över att hon har det mycket och känner att hon har det stressigt. Detta har tydligen fått Skugge att tända till på alla cylindrar och hon menar att "Ebba, på min 30-årsdag hade jag två små barn och la mig kl 19 för att jag var så slut att jag trodde att jag skulle hamna på dårhus. Under året då jag ammade min trea körde jag ofta trippel-nattning, dvs man nattar alla tre barnen ensam. I åtta månader sov jag på en sketen madrass som jag själv åkt och köpt på fukking Jysk. Jag låg där och ammade hela nätterna, övriga barn låg bredvid mig i en våningsssäng. Vad gjorde du då, Ebba? Drack lite skumpa på Stureplan och kände dig stressad över att du inte kunde säga 'nej' till alla jobb?"
Det är ett EVIGT GNÄLLANDE på vissa småbarnsföräldrar. Jag har full förståelse för att det är pissjobbigt. Jag förstår att det måste vara jobbigt att åka och köpa en madrass när man har tre småbarn i kjoltyget och jag förstår att det är tråkigt att gå och lägga sig kl 19 på sin 30-årsdag. Tråkigt.
Men vänta nu här, var det någon som lämnade dessa tre små på din farstubro Linda Skugge? Kom storken med dem?
Tomten?
Trots att Linda Skugge varit helt oförberedd (för jag kan ju inte tro annat eftersom livet verkar vara ett enda stort lidande) så kom ändå tre små barn till henne som hon gång efter annan blir galen på att ta hand om.
På grund av denna avlämning på farstukvisten/storkleveransen så anser Skugge sig ha ensamrätt på att veta hur ett jobbigt liv ser ut. Ingen annan får gnälla på sitt liv, för då ska de minsann veta att hon låg på en madrass som hon köpt alldeles själv och ammade och nattade alla tre barnen, ja just det, helt ensam.
Men vadå? Är alla utan barn sämre än de med barn?
(med en liten brasklapp för att det är Expressens citation)
"Nej, men alla kvinnor som har en massa barn och som sköter hem, hus, hem- arbete, en massa barn OCH jobbar är faktiskt lite bättre än de som inte har några barn och som kan sitta på kafé och slösa bort sin tid."
Om man nu ska resonera så som Skugge gör, att livet är allra värst när man är småbarnsförälder och har SÅ mycket att pussla ihop så kanske man kan dra det en smula längre.
Vad skulle du Skugge tycka om att vara föräldralös 11-årig storasyster som måste ta hand om sina fem småsyskon därför att aidsviruset tagit livet av alla dina levande äldre släktingar?
Lite fånigt eller hur?
Vi kan inte tänka så, eller hur?
Det finns ju grader i helvetet, eller hur?
Kom då inte här och tro att du har monopol på att gradera detta, för jag kan garantera dig att det finns en herrans massa människor som har det sämre än du har det. Man behöver kanske inte ens gå så långt som till en helt annan kontinent, utan man kanske kan nöja sig med att ta ett exempel ur de skaror med vuxna människor som inget hellre vill än att ha ett, två, tre eller fyra små barn att amma och natta och krama och pyssla om. Sådana som har ont både psykiskt och fysiskt men som inte gnäller, som väljer att se glaset halvfullt.

Själv har jag inga barn, jag njuter ganska mycket de dagar jag hinner sitta på café och "slösa bort min tid". För det är tydligen det jag gör. Jag slösar bort min tid. Men det är min tid och jag får slösa med den. Jag väljer att inte skaffa några barn nu därför att jag inte tror att jag skulle kunna ge dem ett bra liv nu. Kanske i framtiden, men inte nu. Därför ser jag till att inga barn blir gjorda här. Det går faktiskt att kontrollera det. Jag vet fler som kan konsten och det handlar inte om att vi står och väntar på att skjuta ner en stork.

Hungrig så hungrig så hungrig...

2009-02-20T02:50:00.001-08:00

Trött så trött så trött...

2009-02-20T02:49:00.001-08:00

Ilska

2009-02-19T08:16:00.000-08:00

Den militanta kvinnan som verkar ha hand om tvättstiugorna här nere är på gång igen.
Här till vänster står:
"Till er som tar städgrejer från tvättstugor sätt tillbaka dom omedelbart igen. Det räknas som stöld.
Det är Heimstadens redskap.
Vi får höjda hyror pga att det får köpas nya oftare än som borde vara rimligt. Städredskapen är märkta och då menar jag inte bara med tuschpenna."
Sen kommer en överstruken del som inte är speciellt bra överstruken, under står det "jag tänker föreslå förvaltaren att gå runt i samtliga lgh"
Längst ner i högra hörnet är ditkluddat "av Heimstaden".

Är grejerna chipmarkerade så man kan hitta dem med en sökare? Vad kan det annars vara för spännande märkning? Gudars, jag känner nästan för att sno en sop bara för att se vem som kommer och knackar. Spännande är också att den delen med hot om husrannsakan hos alla lägenhetsinnehavare här är överstruken. Fick hon inte gehör för den idén? Chockerande att inte hyresvärden nappade...

Slutligen vill jag bara applådera den proffsiga layouten som Heimstaden gjort. Det känns säkert som om de vill stå bakom ett sådant mästerverk.

Selma

2009-02-19T00:23:00.000-08:00

Selma är som vanligt bitig men visar att hon är duktig och vet hur man egentligen ska göra.

09:an har anlänt!

2009-02-17T06:41:00.001-08:00

Storasyster har sin pappas mörka hår och lillasyster har sin mammas ljusa hår, men sin pappas näsa. Välkommen till världen lilla Siri!

Telia 3

2009-02-16T11:48:00.000-08:00

Efter en telefonkö på 57 minuter (eller snarare två telefonköer) kom jag fram till en person som hade en omänskligt hög volym på sin mikrofon. Jag brukar inte vara kinkig men nu sa jag faktiskt till och bad honom snällt att sänka volymen för jag fick ont i örat. Han sänkte lite men det var fortfarande så högt att jag var tvungen att hålla telefonen en god bit från huvudet. Orkade dock inte bråka mer tramsigt om det.
Påpekade mitt problem: jag har ju fått bredbandstelefoni och det fungerar inte. Jag kan ringa ut, men när folk försöker ringa till mig ringer det här men det hörs inget när jag svarar och det hörst inget hos den andra personen, varken tut eller den som svarar.
Så jag påpekade detta och fick veta att det var ett problem som de flesta teliakunder hade. Lösningen var att han fick ge mig nya drivrutiner och att jag skulle, i motsats till vad installationsinstuktionerna hävdade, koppla om kontakten mellan routern och bredbandstelefonidosan. Jaha.
Så tänkte jag att jag skulle dubbelkolla att det löfte som jag fått när jag beställde blivit uppfyllt. Det blev billigast för mig att beställa något slagt tre-erbjudande där bredband, TV och bredbandstelefoni allt var i mitt hem. Jag sa dock att jag inte ville ha teven ikopplad eftersom det då skulle sega ner min internetanslutning. "Nej nej" försäkrade teliaförsäljningsmannen. "Vi kopplar inte in det, jag skickar inte ens någon tv-mekanikgrejs till dig".
Ok.
Lådan kom för några veckor sedan och klart som fan var det ändå en massa tv-grejer där. Skitsamma tänkte jag och planerar vilken dag som helst nu att hiva skiten upp i förrådet.
Jag gjorde ju också, såklart, rätt i att dubbelkolla för teven var ju så inkopplad den kunde vara och segade ner min anslutning ganska duktigt.

Varför säga att man ska göra saker och sen helt enkelt inte göra dem? Varför?
Slappa puckon. De lever gott på sitt anseende att vara f.d. Televerket men det är fan vad dåligt de sköter sig.
Det var fan.

Telia 2

2009-02-16T11:16:00.000-08:00

Jag kom fram, jag gick från att ha plats 48 till plats 1 och sen kopplades mitt samtal fram. Signal efter signal efter signal gick fram och så plötsligt, klick... väntan... och "Du har plats 27 i turordning".
Right.

Telia

2009-02-16T11:03:00.000-08:00

Vänta vänta vänta... varför sitter jag i telefonkö? Varför har jag suttit där i en kvart och har beräknad kötid kvar på 35 minuter?
Jo, därför att min telefon inte fungerar!
Det är så att man skulle kunna bli heltokig. På riktigt. Galen. Knäpp.
Ja.

Brinn, jävla häxa

2009-02-16T02:39:00.000-08:00

Nu är hon dömd igen, den satans häxan, eller kanske Satan själv? Jag har hört att man inte blir särskilt populär i fängelset som barnamördare, pedofil eller kvinnomördare. Inte vet jag om det är sant, men jag hoppas. Jag hoppas att hon förflyttas till ett tyskt fängelse där hon inte behöver kosta svenskarna någonting alls och där hon dessutom kan få ett hårdare straff än hon skulle fått här i Sverige.

Jag hoppas så att hennes tyska medfångar sliter henne i stycken.

Men jag kan inte förstå att hon inte bedöms som galen? Måste man inte vara galen för att göra något sådant? Antingen galen eller rakt igenom ond. Det måste väl vara det senare då. Hon kanske är Satan själv trots allt?

Idioter i trafiken

2009-02-15T13:41:00.000-08:00

Med tanke på det här.
Nyss såg jag ett program på någon av Discoverykanalerna om olycksplatsutredare. En olycka var särskilt hjärtskärande och jag blev så jävla förbannad att jag fick tårar i ögonen.
En pickup och en vanlig personbil hade kört ihop i en kurva någonstans ute på landet i USA. Först på olycksplatsen var en läkare, återvändande från volontärarbete i Afrika och det var en faslig tur för den skadade personen som hade blivit slängd ur pickupen var ganska illa däran. Sen kom en polis och polisen och läkaren hjälpte den skadade mannen.
Polisen hade blockerat vägen före kurvan med sin bil med påslagna ljus och folk stannade och fick vänta.
Men så kom det ett pucko som inte tyckte att han behövde vänta. Han hade en kvalitetsdag med sig själv, åkte och drack rikliga mängder alkohol och hade inga planer på att stanna och speciellt inte att stanna där polisen var. Så han ökade farten till 145 km/h och körde runt polisavspärrningarna och in i kurvan. Väl där körde han rakt in i den välta bilen som i sin tur snurrade några varv till och landade på den skadade mannen och dödade honom. Polismannen och läkaren träffades båda av den framrusande bilen. Läkaren dog och polismannen fick allvarliga skador. Puckot som tyckte att det var helt ok att sätta sig i bilen trots att han hade 3 ggr den tillåtna nivån av alkohol i blodet, fortsatte fram och körde in i en annan bil som stod still vid vägkanden. Han fick en smäll i huvudet och började blöda näsblod. Bråkade med polisen och ambulanspersonal för att de var så störiga och stoppade honom när han var ute och körde men blev placerad i förvar och senare dömd för två mord, rattonykterhet, att kört för fort och misshandel. Han fick 20 år. Inte en dag för långt, snarare kanske lite för kort.

Jag HATAR folk som kör som idioter. Jag HATAR folk som DRICKER OCH KÖR. Det är den mest själviska gärning man kan göra. Det handlar verkligen om att göra sin bil till ett vapen och spela rysk roulette med andra människors liv.
Jag HATAR folk som är puckade och försöker fly från polisen. Fy fan!

Apropå puckon i trafiken, jag var själv med om en inte så rolig incident i fredags. Glad i hågen gick jag på bussen hem i fredags efter jobbet. Jag satte med på en nedfällbar stol som inte var i körriktningen utan åt sidan, utan möjlighet att hålla i sig eller ta emot sig. Helt plötsligt tvärnitar bussen och jag hör "Sicken idiot" från chauffören. Men det hjälper inte mig så mycket för jag flyger i golvet med världens fart och slår mig ganska mycket överallt. Ondast fick jag i skuldran som gick emot en mans stålhättade kängor. Knät blev lite skrubbat och höften blev ond. Otrevligt. Någon hade alltså ansett sig ha rätt att köra rakt ut i vägen, mitt framför en stor buss där sannolikheten att folk inte är fastspända eller står upp faktiskt är ganska stor. Det är en sak att vara tvungen att tvärnita i en bil där man sitter fastspänd, en helt annan att tvärnita med en stor dragspelsbuss där folk kanske inte ens kan hålla i sig.
Jävla idiotiska puckoidiot. Vissa av de som kör bil i den här stan kör som ena riktiga idioter och har bara sig själv och att komma fram i tankarna. Alla sådana människor förtjänar att själva känna på hur det känns att hamna i deras väg, för det är inte speciellt kul.
Stort tack till mannen som hivade upp mig på fötter som om jag var gjord av en fjäder. Det var snällt.

Lustigt

2009-02-15T10:55:00.000-08:00

Det här är ju löjligt kul och himla himla sant. Inget idiotisk terroristpucko skulle våga ge sig på 200 kg:s turistande västmedelklassare och deras bortskämda överstimulerade snorungar.
Jävlar vad med stryk det skulle bli då.