Namnsdagen

Man skulle kunna tro att jag har varit upptagen de här senaste dagarna... men det har jag nog inte. Eller jag tror iaf inte det. Nåväl. Dagen har varit full av energi. Här kommer dagen, helt utan poäng eller egentlig mening.

Varje dag nu tar jag mitt pick och pack och tar mig ner på stan. Inte kan jag väl vara inne när det är så skitbra väder, tänker jag och går ut.

Vad består då mina dagar av? Något av det ser man här och det övriga vet jag inte riktigt. På något sätt lyckas jag alltid sysselsätta mig själv på stan. Idag var jag ute på ett mission. Jag hade hittat några gardiner på Åhléns city som jag tyckte verkade ganska käcka för mitt vardagsrum... problemet var bara att de bara fanns i beige och blå och jag vill helst ha brunt eftersom poängen är att jag ska försöka göra mitt vardagsrum lite mindre knalljust. Idag gott folk, gick jag in på vanliga Åhléns uppe vid Triangeln och hittade just samma gardiner, i brunt, på rea!
Ett tecken tyckte jag och köpte dem omedelbart. När jag kom hem upptäckte jag att de var pisskorta. Såklart. Min takhöjd är hög. Not to worry, eftersom jag varje dag går förbi ett skrädderi som har massa gardiner och gardinprylar i fönstret visste jag hur jag skulle lösa det hela - med ringar. Men tji, där fanns det inga av de ringar jag eftersträvade. Nästa affär med gardiner och gardinprylar i fönstret: "Vi säljer inte gardintillbehör". Vafan har ni sånt i fönstret för då?

Jag hade lämnat lägenheten med tv och lyse på för jag skulle ju bara runt hörnet.

Åhléns eller Hemtex vid Triangeln sa de, jaha sa jag och övervägde med mig själv en stund men gick sedan dit. Ikea sa dessa två ställen. Jaha sa jag och tänkte att det var lika bra att lösa det hela så jag satte mig på bussen och tog en halvtimmeslång resa till Ikea. In och ut och med mig fick jag, utöver ringarna, också Carl-Oskar, en jättestor krukväxt att ha på golvet.

Excellent. Det var en smula bökigt att åka buss med Carl-Oskar genom halva Malmö, men det ordnade sig.

Det roliga med Möllevången är att ingen alls reagerar på att man går och släpar på en skitstor krukväxt. Eller jo, folk reagerar, men inte så att de tittar och ser undrande och idiotiska ut utan istället så att folk erbjuder sig att hjälpa till. Fyra män på en promenad på tio minuter erbjöd sig att hjälpa mig. Snällt.

Imorgon ska det bli ännu varmare. Hej och hå.