Hemfärden inte riktigt lika harmonisk.
Är framme vid Göteborgs Central med ca 20 minuter till godo. Excellent.
Jag hittar mitt tåg och upptäcker, vilket tyvärr inte är så himla ovanligt när det är Öresundstågen som kör, att vagnarna inte är numrerade. Far är rådig och hittar vagnen med mitt platsnummer i. Jag sätter mig där och allt är frid och fröjd. Trodde jag.
I denna vagn är det fullt av människor som har samma platser, ingen är säker på vad det är för vagn och jag börjar undra var jag är. Någon säger att "du får sitta i vagn 11".
"Är inte detta vagn 11" säger jag och tjejen exakt samtidigt till varandra.
Tydligen inte.
Vagn 11 är någon annanstans. Oklart var eftersom vagnarna inte är numrerade. Jag och min nyfunne likvärdigt förvirrade vän går genom tåget och hittar vagn 11, sätter oss och nu borde väl allt vara frid och fröjd.
Nja.
I högtalarna talas det om platserna på tåget. Det blir snart tydligt att de platser som många har bokat helt enkelt inte finns. Dessa människor uppmanas att sätta sig där de hittar platser. Om de hittar några platser vill säga.
Fullt, fullt trots dubbla tågsätt. Hur kan det vara möjligt? Tåget måste ju vara dubbelbokat?
Nåja.
I Ängelholm kommer ett extremt högljutt sällskap på och börjar prata pretantiösa reseminnen om att vandra i Tibet eller klättra på klippor i fanvetvarstans.
I Helsingborg tog det stopp. Efter att ha stått still i denna radioskuggans station i en kvart får vi i högtalarna veta att vi står still och att vi ska invänta mer information. No shit? Jag som trodde att vi rörde på oss. Oj, så fel man kan se.
Efter ytterligare tio minuter får vi veta att vi står still för att den lokförare som borde ha kommit och bytt av den förare vi hade helt enkelt inte har behagat dyka upp. Något reservplan för en dylik situation verkade inte finnas men turligt nog hade vi en lokförare med oss på tåget.
Denne lokförare var tvungen att fylla i en massa papper (och kanske/förhoppningsvis alkoholtestas?) så efter en 45 minuters försening rullar vi igen. Tågpersonalen informerar igen att vi är sena p.g.a att ingen lokförare fanns, men vi ska tacka lokföraren som nu hoppade in som tydligen körde "helt ideellt" (!). Tänker inte SJ ersätta honom?
Det var det galnaste jag hört.
Under allt detta har all information varit på svenska, trots att det är ett tåg som var planlagt att gå över bron och t.ex. till Kastrup. Mannen som satt mittemot mig bad att någon skulle översätta, så det fick vi göra.
Efter ett litet tag kom mer information. Värmesystemet hade gått sönder, detta beklagades.
Vid det här laget började mannen mittemot suga hysteriskt på sina fingrar. Smackandet och slurpandet var ohyggligt äcklande och jag var tvungen att sitta och stirra ut genom fönstret på andra sidan vagnen.
Lite tidigare hade min telefon självdött så jag kunde inte få lindring genom musik i öronen.
Mer information i högtalarna: vi skulle vara beredda på att tåget skulle stanna vid många stoppsignaler eftersom vi hamnat i ofas med de andra tågen.
Klart.
Sen mer information: dem som önskade åka över bron till Köpenhamn eller Kastrup kunde bara glömma det. I alla fall med det här tåget. Det stod dem fritt att byta tåg, och sätta sig där, i mån av plats.
Det fanns många saker som mildrade just min resa. Om jag hade varit en av dem som betalat för plats men inte fått det hade jag blivit galen. Om jag skulle av bara ett stopp efter Helsingborg hade jag blivit galen. Om jag var en av dem som skulle med ett flyg från Kastrup (vi hade en sån kvinna i vår vagn som ringde lugnt och sansat till sin vän på flygplatsen och meddelade att hon inte skulle hinna med flyget) hade jag blivit helt skogstokig.
OM det inte hade funnits en lokförare på tåget redan så hade nog alla med mig brutit ihop, för då hade det nog handlat om timmar (om någonsin) för att få komma iväg igen.
Verkligen en upplevelse värd 230 kr.
Tack SJ, det var vackert.
Är framme vid Göteborgs Central med ca 20 minuter till godo. Excellent.
Jag hittar mitt tåg och upptäcker, vilket tyvärr inte är så himla ovanligt när det är Öresundstågen som kör, att vagnarna inte är numrerade. Far är rådig och hittar vagnen med mitt platsnummer i. Jag sätter mig där och allt är frid och fröjd. Trodde jag.
I denna vagn är det fullt av människor som har samma platser, ingen är säker på vad det är för vagn och jag börjar undra var jag är. Någon säger att "du får sitta i vagn 11".
"Är inte detta vagn 11" säger jag och tjejen exakt samtidigt till varandra.
Tydligen inte.
Vagn 11 är någon annanstans. Oklart var eftersom vagnarna inte är numrerade. Jag och min nyfunne likvärdigt förvirrade vän går genom tåget och hittar vagn 11, sätter oss och nu borde väl allt vara frid och fröjd.
Nja.
I högtalarna talas det om platserna på tåget. Det blir snart tydligt att de platser som många har bokat helt enkelt inte finns. Dessa människor uppmanas att sätta sig där de hittar platser. Om de hittar några platser vill säga.
Fullt, fullt trots dubbla tågsätt. Hur kan det vara möjligt? Tåget måste ju vara dubbelbokat?
Nåja.
I Ängelholm kommer ett extremt högljutt sällskap på och börjar prata pretantiösa reseminnen om att vandra i Tibet eller klättra på klippor i fanvetvarstans.
I Helsingborg tog det stopp. Efter att ha stått still i denna radioskuggans station i en kvart får vi i högtalarna veta att vi står still och att vi ska invänta mer information. No shit? Jag som trodde att vi rörde på oss. Oj, så fel man kan se.
Efter ytterligare tio minuter får vi veta att vi står still för att den lokförare som borde ha kommit och bytt av den förare vi hade helt enkelt inte har behagat dyka upp. Något reservplan för en dylik situation verkade inte finnas men turligt nog hade vi en lokförare med oss på tåget.
Denne lokförare var tvungen att fylla i en massa papper (och kanske/förhoppningsvis alkoholtestas?) så efter en 45 minuters försening rullar vi igen. Tågpersonalen informerar igen att vi är sena p.g.a att ingen lokförare fanns, men vi ska tacka lokföraren som nu hoppade in som tydligen körde "helt ideellt" (!). Tänker inte SJ ersätta honom?
Det var det galnaste jag hört.
Under allt detta har all information varit på svenska, trots att det är ett tåg som var planlagt att gå över bron och t.ex. till Kastrup. Mannen som satt mittemot mig bad att någon skulle översätta, så det fick vi göra.
Efter ett litet tag kom mer information. Värmesystemet hade gått sönder, detta beklagades.
Vid det här laget började mannen mittemot suga hysteriskt på sina fingrar. Smackandet och slurpandet var ohyggligt äcklande och jag var tvungen att sitta och stirra ut genom fönstret på andra sidan vagnen.
Lite tidigare hade min telefon självdött så jag kunde inte få lindring genom musik i öronen.
Mer information i högtalarna: vi skulle vara beredda på att tåget skulle stanna vid många stoppsignaler eftersom vi hamnat i ofas med de andra tågen.
Klart.
Sen mer information: dem som önskade åka över bron till Köpenhamn eller Kastrup kunde bara glömma det. I alla fall med det här tåget. Det stod dem fritt att byta tåg, och sätta sig där, i mån av plats.
Det fanns många saker som mildrade just min resa. Om jag hade varit en av dem som betalat för plats men inte fått det hade jag blivit galen. Om jag skulle av bara ett stopp efter Helsingborg hade jag blivit galen. Om jag var en av dem som skulle med ett flyg från Kastrup (vi hade en sån kvinna i vår vagn som ringde lugnt och sansat till sin vän på flygplatsen och meddelade att hon inte skulle hinna med flyget) hade jag blivit helt skogstokig.
OM det inte hade funnits en lokförare på tåget redan så hade nog alla med mig brutit ihop, för då hade det nog handlat om timmar (om någonsin) för att få komma iväg igen.
Verkligen en upplevelse värd 230 kr.
Tack SJ, det var vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar