Varmt hjärta

Idag har jag visat upp mitt tryne för en rektor på en högstadieskola i Bjärred. De eftersökte en svensk- och hemkunskapsslärare. Det senare skulle jag inte kunna utföra om jag så var på någon typ av drog, men det första kan jag med bravur, osökt därför att jag är utbildad svensk- och historielärare.
Så jag presenterade mig, menade att jag jobbat i kommunen i två år, tog upp det olyckliga i att jag ändå inte hamnar på någon turlista eftersom jag är gymnasielärare på kontraktet (det finns bara en gymnasieenhet i Lomma) och var allmänt informativ om min lilla situation.
Det kändes bra. Som om jag i alla fall gjort något.
Jag har ju såklart gjort mycket. Jag har spontansökt och påbegäransökt.
Dessutom har jag en kuratorkollega som är det snällaste på denna jord. Hon har skrivit rekommendationer åt mig till alla människor som hon känner i "branschen" och det är inga gamla skitrekommendationer hon kommer med. Det är helt galet hur hon brett på, jag får tårar i ögonvrårna varje gång jag läser.

Ett litet utdrag:

Tyvärr så är det just denna lärare som verkligen "brinner" för alla våra elever
och som alltid finns på plats. Den lärare som tex har fått en av våra elever som
inte har varit i skolan många timmar under hela sin grundskoletid, att våga tro
på sej själv och komma till skolan varje dag. Hon är den lärare som med glädje
tar sej an att försöka lösa alla elevers individuella studieproblem och som för
in en massa nya kunskap och energi till klassen.

Man vet inte vad man ska säga. På riktigt.
Gulliga, underbara hon!