God damn

Utspelade sig på innergård:

Jag (till granne): Hej

Granne: Hej

... vi passerade varandra

sen ropar grannen

Granne: jo, det här med katterna. Det slutade jama på innergården efter att jag hade sagt till dig.

Jag: Ja, jag märkte också det

Granne: Ja, jag hade ju själv sett dina katter här på innergården

Jag: ... (går honom till mötes)

Granne: så det var ju lustigt att du sa att dina aldrig var ute

Jag: nej, det är de heller aldrig

Granne: konstigt sammanträffande i så fall

Jag: ja, det är möjligt men skulle mina katter vara ute skulle nog mina rop efter dem störa mer än deras eventuella jamande

Granne: Ja, var det inte du som var ute och ropade för nån vecka sen?

Jag: nej, det var nog någon annan

Granne: Jag har ju själv sett dem

Jag: Det är helt säkert andra katter som du har sett för såtillvida mina katter inte gnagt ett hål i betongväggen och lever ett dubbelliv så är de aldrig någonsin utomhus.

Granne: ...

Jag: Den lilla har varit ute en gång i koppel när granntjejen var ute på gården. Den andra skulle aldrig våga sig ut.

Jag: Men nu är det ju iaf tyst på innergården och det är ju bra. Jag får önska en god jul.

Sen gick jag och grannen muttrade något men jag hörde inte vad. Han verkar leva i något slags lalaland där han ser och hör saker som inte finns.

"Sagt till dig" dessutom. Vem fan är han? Polisen? Ska han komma här och "säga till mig"? Jag tror inte det. Koncentrera dig du på att dö istället gubbjävel istället för att tro att du har någon slags befogenhet att gå omkring och "säga till" andra vuxna människor.