Skugge och von Sydow och jag

Jag har alltid varit lite "å ena sidan" och "å andra sidan" när det gäller Linda Skugge. Hon är ju ibland ganska extrem men ibland tycker jag att hon har haft ganska fiffiga synpunkter. Till nu.
Nu sjönk hon som en sten för mig. Ebba von Sydow har tydligen gnällt över att hon har det mycket och känner att hon har det stressigt. Detta har tydligen fått Skugge att tända till på alla cylindrar och hon menar att "Ebba, på min 30-årsdag hade jag två små barn och la mig kl 19 för att jag var så slut att jag trodde att jag skulle hamna på dårhus. Under året då jag ammade min trea körde jag ofta trippel-nattning, dvs man nattar alla tre barnen ensam. I åtta månader sov jag på en sketen madrass som jag själv åkt och köpt på fukking Jysk. Jag låg där och ammade hela nätterna, övriga barn låg bredvid mig i en våningsssäng. Vad gjorde du då, Ebba? Drack lite skumpa på Stureplan och kände dig stressad över att du inte kunde säga 'nej' till alla jobb?"
Det är ett EVIGT GNÄLLANDE på vissa småbarnsföräldrar. Jag har full förståelse för att det är pissjobbigt. Jag förstår att det måste vara jobbigt att åka och köpa en madrass när man har tre småbarn i kjoltyget och jag förstår att det är tråkigt att gå och lägga sig kl 19 på sin 30-årsdag. Tråkigt.
Men vänta nu här, var det någon som lämnade dessa tre små på din farstubro Linda Skugge? Kom storken med dem?
Tomten?
Trots att Linda Skugge varit helt oförberedd (för jag kan ju inte tro annat eftersom livet verkar vara ett enda stort lidande) så kom ändå tre små barn till henne som hon gång efter annan blir galen på att ta hand om.
På grund av denna avlämning på farstukvisten/storkleveransen så anser Skugge sig ha ensamrätt på att veta hur ett jobbigt liv ser ut. Ingen annan får gnälla på sitt liv, för då ska de minsann veta att hon låg på en madrass som hon köpt alldeles själv och ammade och nattade alla tre barnen, ja just det, helt ensam.
Men vadå? Är alla utan barn sämre än de med barn?
(med en liten brasklapp för att det är Expressens citation)
"Nej, men alla kvinnor som har en massa barn och som sköter hem, hus, hem- arbete, en massa barn OCH jobbar är faktiskt lite bättre än de som inte har några barn och som kan sitta på kafé och slösa bort sin tid."
Om man nu ska resonera så som Skugge gör, att livet är allra värst när man är småbarnsförälder och har SÅ mycket att pussla ihop så kanske man kan dra det en smula längre.
Vad skulle du Skugge tycka om att vara föräldralös 11-årig storasyster som måste ta hand om sina fem småsyskon därför att aidsviruset tagit livet av alla dina levande äldre släktingar?
Lite fånigt eller hur?
Vi kan inte tänka så, eller hur?
Det finns ju grader i helvetet, eller hur?
Kom då inte här och tro att du har monopol på att gradera detta, för jag kan garantera dig att det finns en herrans massa människor som har det sämre än du har det. Man behöver kanske inte ens gå så långt som till en helt annan kontinent, utan man kanske kan nöja sig med att ta ett exempel ur de skaror med vuxna människor som inget hellre vill än att ha ett, två, tre eller fyra små barn att amma och natta och krama och pyssla om. Sådana som har ont både psykiskt och fysiskt men som inte gnäller, som väljer att se glaset halvfullt.

Själv har jag inga barn, jag njuter ganska mycket de dagar jag hinner sitta på café och "slösa bort min tid". För det är tydligen det jag gör. Jag slösar bort min tid. Men det är min tid och jag får slösa med den. Jag väljer att inte skaffa några barn nu därför att jag inte tror att jag skulle kunna ge dem ett bra liv nu. Kanske i framtiden, men inte nu. Därför ser jag till att inga barn blir gjorda här. Det går faktiskt att kontrollera det. Jag vet fler som kan konsten och det handlar inte om att vi står och väntar på att skjuta ner en stork.