Livets små glädjestunder

Jag har stickat färdigt någonting. Det är helt extremt. Alla projekt som jag ger mig på ligger ofärdiga i lådor en tid innan jag slänger dem, men nu, si på fan, har jag faktiskt mäktat med att sticka färdigt min stora, fina, luddiga, av mycket fint garn halsduk. Den är längre än jag och mycket bred och fluffig. Precis som jag ville ha den. Jag övervägde att göra fransar på den men bestämde mig för att inte göra det. Fransar är bara störiga och fastnar i dragkedjor. Jag hade till och med sinnesnärvaro nog att göra detaljer en dm från slutet i varje ände. Jag är sjukt imponerad av mig själv.

Jaja, jag kan säkert tänka mig att det finns ni som läser detta som tycker att jag är jäkligt fånig som är stolt över en halsduk. Det hela beror precis på det jag skrivit ovan, jag har inte tålamod att slutföra något hemmaprojektliknande. Har aldrig haft. Att sy i en knapp, det kan jag eventuellt mäkta med. Eventuellt. Om det är på mina egna kläder.

Men nu har jag fått blodad tand. Kanske ska jag ägna min arbetslöshet åt att sticka grejer? Jag är mycket inspirerad av en fin bok som jag har. I denna bok finns ett mycket stort projekt som skulle ta mig många långa timmer. Men det skulle vara galet om jag orkade sticka färdigt det.

Man kanske skulle gå till Myrorna imorgon och köpa en massa garn.

Kanske.

Om jag orkar.

Eller så gör jag något annat.

Gudarna ska veta att inga jobb ramlar i mitt knä.