
Men jag ser inga glädjeämnen med mitt jobb. Jag kan inte se hur jag ska kunna se det med något jobb, så det är ingen idé att fundera på att byta. På detta jobb slutar jag ju i alla fall på mänskliga och riktigt hyggliga tider, så jag har egentligen ingenting att gnälla över. Men jag vet inte... det är det enformiga i det hela som jag kanske blir galen på. Förra terminen kunde jag komma ca 20 minuter innan lektionerna började och hade en möjlighet att settla in mig varje dag. Som det är nu kan jag komma 5-10 minuter innan vi börjar eftersom det är den enda bussen jag kan ta och det är alltid jag som har den första lektionen kl. 8. Då möts jag av skittrötta elever av vilka rätt många ramlar in med trötta sura uppsyner alldeles för sent och för varje person som kommer sent blir jag mer och mer irriterad. Samma sak varje, varje, varje dag.
Det finns inga glädjeämnen. Inget som berör mig. Det är gnäll och wee och evigt lidande hos alla hela tiden... jag håller på att bli tokig och då har jag inte ens jobbat i två terminer.
Då har jag dessutom precis flyttat... så egentligen har jag ingenting enformigt att skylla på. Jag har bara bott i min nya lägenhet i tre veckor så vafan.
Men det spelar ingen roll för sommaren har varit skit, då man ska vila upp sig fick jag istället magkatarr.
Helvetesskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar