Usain Bolt är ju helt jävla galet sjuk.
Min pojkvän är lika lång som Bolt. Jag ska fråga om han är lika snabb.
söndag 16 augusti 2009
Livets små glädjestunder
Jag har stickat färdigt någonting. Det är helt extremt. Alla projekt som jag ger mig på ligger ofärdiga i lådor en tid innan jag slänger dem, men nu, si på fan, har jag faktiskt mäktat med att sticka färdigt min stora, fina, luddiga, av mycket fint garn halsduk. Den är längre än jag och mycket bred och fluffig. Precis som jag ville ha den. Jag övervägde att göra fransar på den men bestämde mig för att inte göra det. Fransar är bara störiga och fastnar i dragkedjor. Jag hade till och med sinnesnärvaro nog att göra detaljer en dm från slutet i varje ände. Jag är sjukt imponerad av mig själv.Jaja, jag kan säkert tänka mig att det finns ni som läser detta som tycker att jag är jäkligt fånig som är stolt över en halsduk. Det hela beror precis på det jag skrivit ovan, jag har inte tålamod att slutföra något hemmaprojektliknande. Har aldrig haft. Att sy i en knapp, det kan jag eventuellt mäkta med. Eventuellt. Om det är på mina egna kläder.
Men nu har jag fått blodad tand. Kanske ska jag ägna min arbetslöshet åt att sticka grejer? Jag är mycket inspirerad av en fin bok som jag har. I denna bok finns ett mycket stort projekt som skulle ta mig många långa timmer. Men det skulle vara galet om jag orkade sticka färdigt det.
Man kanske skulle gå till Myrorna imorgon och köpa en massa garn.
Kanske.
Om jag orkar.
Eller så gör jag något annat.
Gudarna ska veta att inga jobb ramlar i mitt knä.
Rart
Jag har annonser på min blogg numer och dessa är knutna till det jag skriver. Så om jag t.ex. skriver om att jag tycker att det tjatas alldeles för mycket om Zlatan så får jag en direktlänk till idolbilder på Zlatan. Nice.
Om jag skriver att det är svårt att få tag på läkare så får jag länkar till specialister som man kan boka tid hos på internet.
Om jag skriver att jag inte mår bra så får jag en länk till en sida som räknar ut min dödsdag.
Om jag skriver att det är svårt att få tag på läkare så får jag länkar till specialister som man kan boka tid hos på internet.
Om jag skriver att jag inte mår bra så får jag en länk till en sida som räknar ut min dödsdag.
lördag 15 augusti 2009
Allrightythen
Enligt folket är denna äkta... kan det vara sant? Varför? Varför?!
På sommaren kan man ju inte ha foundation. Det går fetbort.
onsdag 12 augusti 2009
Sluta
Jag vet att det finns många som undrar hur det går med mig. Jag kan då komma med denna uppdatering.
Jobb: Det går inte alls. Jag söker alla jobb jag ser och till och med sådana som jag inte ser, men nej. Jag vet inte om det går ett rykte om mig att jag är bärare av svininfluensan eller tbc. Kanske är mina referensbrev (som jag iofs aldrig får visa) egentligen hemligt kodade och menar att jag är hemsk. Kanske har jag något typ av karaktärsfel som ingen upplyst mig om. Faktum är i alla fall att jag är ständigt och obönhörligt arbetslös på obestämd framtid.
Det är fan en bedrift att lyckas med med tanke på all utbildning och ändå erfarenhet som jag har.
Läkare: Det går inte heller alls. Specialisten som hade fått remissen har telefontid en timme i veckan på onsdag eftermiddag. Som tur var satt jag och ringde just då och efter 40 minuters upptaget kom jag fram bara för att få veta att INGEN REMISS HAR SKICKATS. Jag har gått omkring och väntat och väntat på... ingenting. Jag hade kunnat vänta i all evinnerlighet men det finns ingen remiss i mitt namn, deal!
Jag ska göra det. Imorgon ska jag få mina journaler och då ska jag lusläsa igenom det hela och se om det står "Verkar hitta på" eller "Orsak: hypokondri" någonstans och att det är det som är anledningen till att journalen inte skickats. När jag pratade med vårdcentralen igår så frågade kvinnan jag pratade med "du kanske vill ha remissen skickad?". Joråtacksåatte, det vill jag gärna. Jag ska få lov att ringa till en läkare imorgon och han "kanske kan ordna" det åt mig. Jag har aldrig träffat den här nya läkaren. Det blir läkare nummer, vad, sex-sju? Ingen. Vill. Hjälpa. Mig.
Det är roligt när man ibland pratar med folk om detta och jag får rådet att verkligen anstränga mig. "Har du ringt och verkligen legat på hos specialisten?" "Har du ringt andra allmänläkare och bokat tid?" "Har du skickat iväg 20-40 spontanansökningar till olika skolor och företag?" "Har du ringt och följt upp din ansökan sju gånger?" "Har du gått omkring på stan med en trottoarpratare fasttejpad på kroppen som meddelar att du kan arbeta för mat?"
HAR DU DET?
Jag kan meddela att jag har gjort allt och lite till. Till skillnad från många jag vet som har både jobb och pålitliga läkare som INTE HAR BEHÖVT ANSTÄNGA SIG SÅHÄR JÄVLIGT.
Det är inte meningen att man ska behöva göra sådana här grejer, men i mitt fall verkar det onekligen vara verklighet.
Hur kan jag förvänta mig att hitta ett jobb/en läkare om jag inte anstränger ihjäl mig. Varför är jag ledsen för? Tänk på något annat. Sluta att vara ledsen.
Alla andra klarar det ju. Varför inte jag?
Jobb: Det går inte alls. Jag söker alla jobb jag ser och till och med sådana som jag inte ser, men nej. Jag vet inte om det går ett rykte om mig att jag är bärare av svininfluensan eller tbc. Kanske är mina referensbrev (som jag iofs aldrig får visa) egentligen hemligt kodade och menar att jag är hemsk. Kanske har jag något typ av karaktärsfel som ingen upplyst mig om. Faktum är i alla fall att jag är ständigt och obönhörligt arbetslös på obestämd framtid.
Det är fan en bedrift att lyckas med med tanke på all utbildning och ändå erfarenhet som jag har.
Läkare: Det går inte heller alls. Specialisten som hade fått remissen har telefontid en timme i veckan på onsdag eftermiddag. Som tur var satt jag och ringde just då och efter 40 minuters upptaget kom jag fram bara för att få veta att INGEN REMISS HAR SKICKATS. Jag har gått omkring och väntat och väntat på... ingenting. Jag hade kunnat vänta i all evinnerlighet men det finns ingen remiss i mitt namn, deal!
Jag ska göra det. Imorgon ska jag få mina journaler och då ska jag lusläsa igenom det hela och se om det står "Verkar hitta på" eller "Orsak: hypokondri" någonstans och att det är det som är anledningen till att journalen inte skickats. När jag pratade med vårdcentralen igår så frågade kvinnan jag pratade med "du kanske vill ha remissen skickad?". Joråtacksåatte, det vill jag gärna. Jag ska få lov att ringa till en läkare imorgon och han "kanske kan ordna" det åt mig. Jag har aldrig träffat den här nya läkaren. Det blir läkare nummer, vad, sex-sju? Ingen. Vill. Hjälpa. Mig.
Det är roligt när man ibland pratar med folk om detta och jag får rådet att verkligen anstränga mig. "Har du ringt och verkligen legat på hos specialisten?" "Har du ringt andra allmänläkare och bokat tid?" "Har du skickat iväg 20-40 spontanansökningar till olika skolor och företag?" "Har du ringt och följt upp din ansökan sju gånger?" "Har du gått omkring på stan med en trottoarpratare fasttejpad på kroppen som meddelar att du kan arbeta för mat?"
HAR DU DET?
Jag kan meddela att jag har gjort allt och lite till. Till skillnad från många jag vet som har både jobb och pålitliga läkare som INTE HAR BEHÖVT ANSTÄNGA SIG SÅHÄR JÄVLIGT.
Det är inte meningen att man ska behöva göra sådana här grejer, men i mitt fall verkar det onekligen vara verklighet.
Hur kan jag förvänta mig att hitta ett jobb/en läkare om jag inte anstränger ihjäl mig. Varför är jag ledsen för? Tänk på något annat. Sluta att vara ledsen.
Alla andra klarar det ju. Varför inte jag?
torsdag 6 augusti 2009
Något?
Igår fick jag en kommentar på ett gammalt inlägg som löd något i stil med "Finns det något som du tycker är bra?". Jag vet inte om det menas "Finns det något som du tycker är bra?" eller om det är "Finns det något som du tycker är bra?". Inlägget handlade om folk som inte brydde sig om stavning och språkriktighet.
Nå. Skitsamma.
Det är i alla fall så att det finns saker som jag tycker är bra och nu ska jag berätta om dem.
Den första saken är att jag har funnit guld. Det är helt fantastiskt bra det här. På sr.se kan man ladda ner en massa podversioner av deras program och jag har hittat till dokumentärerna på P1. De är ju hur bra som helst! Jag har ägnat gårdagen åt flera olika dokumentärer och jag tänker fortsätta med det så länge jag lever. Så känns det i vilket fall just nu. Fasiken vad bra P1 är, jag har lärt mig en massa och det kostar ingenting! Eller jo, det kostar. Nu i dagarna dras licensen från mitt konto men nu känns det verkligen som om jag får valuta för pengarna. Goddamn. Det är bra för min ljudbokskonsumtion har inte varit hållbar, dessutom så finns det i princip bara dåliga kvar hos min leverantör. Hur många deckare kan egentligen försvaras ute på marknaden? Måttet är rågat om ni frågar mig.
Vad finns det mer för saker som jag tycker är bra? Jag tycker att det är bra att bo här där man plötsligt kan överraskas av en dag med över 30 plusgrader i skuggan. Det är härligt. Dessutom finns det tusen och åter tusen valmöjligheter här i Malmö ifall man vill roa sig, äta gott, motionera eller titta på spännande ting. För att inte talas om människorna här.
Det finns saker som jag tycker är bra och det är egentligen inte saker utan människor. Alla människor som jag har runtomkring mig är enastående bra människor. Det är oklart vad jag har gjort för att förtjäna sådant fint folk i min tillvaro. Den ena är klokare, mer omtänksam, vänligare, roligare, smartare och mer lyckad än den andra. Det är helt galet.
Det är inte utan att jag känner att jag inte riktigt passar in.
Det är bra saker.
Sen om jag kanske gnäller ibland så tänker jag inte be om ursäkt. Det här är min lilla ventil, låt mig använda den och om du inte vill vara nära så föreslår jag att du läser något annat. Eller lyssnar, på en ljudbok eller en dokumentär. Dessa kan jag rekommendera.
Toodeloo.
Nå. Skitsamma.
Det är i alla fall så att det finns saker som jag tycker är bra och nu ska jag berätta om dem.
Den första saken är att jag har funnit guld. Det är helt fantastiskt bra det här. På sr.se kan man ladda ner en massa podversioner av deras program och jag har hittat till dokumentärerna på P1. De är ju hur bra som helst! Jag har ägnat gårdagen åt flera olika dokumentärer och jag tänker fortsätta med det så länge jag lever. Så känns det i vilket fall just nu. Fasiken vad bra P1 är, jag har lärt mig en massa och det kostar ingenting! Eller jo, det kostar. Nu i dagarna dras licensen från mitt konto men nu känns det verkligen som om jag får valuta för pengarna. Goddamn. Det är bra för min ljudbokskonsumtion har inte varit hållbar, dessutom så finns det i princip bara dåliga kvar hos min leverantör. Hur många deckare kan egentligen försvaras ute på marknaden? Måttet är rågat om ni frågar mig.
Vad finns det mer för saker som jag tycker är bra? Jag tycker att det är bra att bo här där man plötsligt kan överraskas av en dag med över 30 plusgrader i skuggan. Det är härligt. Dessutom finns det tusen och åter tusen valmöjligheter här i Malmö ifall man vill roa sig, äta gott, motionera eller titta på spännande ting. För att inte talas om människorna här.
Det finns saker som jag tycker är bra och det är egentligen inte saker utan människor. Alla människor som jag har runtomkring mig är enastående bra människor. Det är oklart vad jag har gjort för att förtjäna sådant fint folk i min tillvaro. Den ena är klokare, mer omtänksam, vänligare, roligare, smartare och mer lyckad än den andra. Det är helt galet.
Det är inte utan att jag känner att jag inte riktigt passar in.
Det är bra saker.
Sen om jag kanske gnäller ibland så tänker jag inte be om ursäkt. Det här är min lilla ventil, låt mig använda den och om du inte vill vara nära så föreslår jag att du läser något annat. Eller lyssnar, på en ljudbok eller en dokumentär. Dessa kan jag rekommendera.
Toodeloo.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
