Kan det vara möjligt?

Jag tror inte på den här medicinen.
Det är inte världens bästa inställning att ha när man genomgår en behandling. Den inställningen leder till att man aldrig riktigt får veta hur medicinen fungerar. Det motsatta är heller inte bra, för då kanske man läser in saker som inte finns. Det är inte så lätt.
Men nu ska jag berätta en sak som ingen antagligen förstår hur underbart det är.
Jag har känt en förbättring. Den är ytterst liten, en tiondel av en procent men den är statistiskt säkerställd eller vad man nu ska kalla det för.
Nyss duschade jag och skulle tvåla in ansiktet. Oftast undviker jag kontakt med den högra sidan av ansiktet borsett från att jag låter skum hamna på den sidan tack vare vatten och gravitationen. Nu kände jag att jag var tvungen att tvåla in ordentligt. En rörelse som vanligtvis brukar föregås av tankarna "Ska jag? Ska jag inte? Nej, jag måste, det var en vecka sedan jag tvättade den sidan av ansiktet ordentligt" så jag tvålade i utkanten av katastrofområdet, en rörelse som vanligtvis brukar utlösa min trigominusneuralgi (som det nu tydligen heter), alltså, jag brukar få ont som bara fan när jag gör så som jag gjorde nu, men nu, nu gott folk, kom några små stick men sen var det som om attacken kom av sig.
Det har ALDRIG hänt förut, kommer de där första huggen eller sticken kan man vara helt och hållet säker på att attacken kommer och att den kommer att hålla i sig i flera minuter.
Nu var det inget. Aj aj aj och sen var det över.
Tänk. Om. Tänk om det skulle kunna försvinna? Pappkinden borta, smärtan borta, oron borta.
Det är värt alla stunder av yrsel, illamående, förvirring, dåligt minne och allmän obehagskänsla. Alla gånger.

Hoppas att det inte bara var en slump. Hoppas.