Flemflem

Öh.. jag är död. SOM jag svettas och sen fryser jag och sen svettas jag och sen fryser jag. Först trodde jag det var för att jag var uppe relativt (för en söndag) tidigt för att se på Vasaloppet men man får väl för fan inte frossa av att kolla på Vasaloppet på tv.
Alltså: jag är sjuk. Huvudet värker. Snoret rinner. Svetten rinner. Kissarna cirkulerar omkring mig och undrar varför jag inte vill leka med dem.
Dessutom är jag exceptionellt dum i huvudet. I vanliga fall är jag ju rätt trög, men nervmedicinerna är jag ännu mer trög och idag är jag fan trögare än någonsin. Nyss utspelades detta i tvättstugan:
Okänd människa: "Hej hej"
Jag: "Hej"
Okänd människa: "Är du nyinflyttad?"
Jag: "Nej... vadådå?"
Okänd människa: "Jag har aldrig sett dig här förut"
Jag: "Nähe, bor du här uppe?" (Jag pekade på min uppgång)
Okänd människa: "Nej, jag bor i A"
Jag: "Eh jaha... jag bor i, eh..."
Okänd människa: "C"
Jag: "Ja.. precis... öh, jag har lite svårt att hålla reda på vilken uppgång jag bor i"
Okänd människa: "Nej, det var bara det, att hon före mig, utlänningen, sa att du var nyinflyttad"
Jag: "Ja...ha?"
Okänd människa: "Ha det bra!"
Jag: "Du med. Hejsvej"

Många saker är konstiga med denna konversation.
1. Jag är så trög att jag inte ens vet var jag bor
2. Okända människor pratar om mig
3. Okända människor har koll på var jag bor
4. Varför trodde hon att hon skulle ha sett mig förut? Vi har i alla fall åtta portar i den här byggnaden, det verkar otroligt att en promille av oss har sett varandra tillräckligt mycket för att kunna lägga varandra på minnet... eller så är det bara jag som inte lägger märke till folk.
5. Borde jag veta vem "utlänningen" är?

Det är möjligt att allt detta makes sense för er som läser... men jag är helt nollställd.
Nå, nu ska jag sova till tvättan är färdig i första etappen.