Nära-döden-upplevelse

Jag har aldrig varit så nära att bli påkörd utan att faktiskt bli påkörd som jag var idag. Jag gick i godan ro över vägen med den gröna gubbens goda minne men höll trots detta koll på alla bilarna omkring mig, av naturliga anledningar. Till höger om mig ser jag en vit skåpbil av modell sunkig komma med världens fart. Den svängde höger och korsade övergångsstället där jag hade gått mer än hälften över vägen. Utan att bromsa eller ens titta på mig körde den vita skåpbilen förbi mig så nära att jag, om jag hade varit minsta lilla distraherad, garanterat hade blivit påkörd. Det var så nära att jag plötsligt drabbades av något slags sydeuropeiskt temprament och slog ut med armarna och skrek "vad i helvete!?". Fast ingen såklart brydde sig. Eller jo, en bil i samma fil som den vita skåpbilen kom ifrån tutade åt hela situationen och när jag kommit över vägen och ställde mig vid det andra övergångsstället hamnade jag alldeles nära den tutande bilen. I denna satt en kvinna på passagerarsätet som tittade upp på mig och skakade på huvudet. Förhoppningsvis inte åt mig, men det tror jag inte ty det var uppenbart för alla att jag gick snällt och fint på ett gröngubbat övergånggställe.
Pucko. Det regnade och idioten körde för fort, annars hade jag såklart tagit registreringsnumret.
Pucko.