Arbetsmarknad

Kävlinge kommun räknade 2008 att de hade 28 255 invånare. Antagligen är den siffran större nu. De hade nog tänkt sig att den skulle öka ännu mer eller att fler skulle bli stora och skulle börja betala skatt, men så kom den lilla krisen och skatteintäkterna blev lägre än beräknat. Från början gick representanter ut och menade att skatteintäkterna minskade och att krisen var djup. Lärare och annan kommunal personal måste varslas. Aj aj aj. Sen började någon rota bara ytterst lite (hon ställde en fråga) och det visade sig att skatteintäkterna inte alls minskade, de ökade bara inte i den takt som kommunen hade beräknat. Plötsligt var alla planerade projekt väldigt dyra och för att kunna ha råd med dem så måste man ju ta till åtgärder. D.v.s. varsla fast anställda lärare och annat folk inom kommunen. Om man som jag, hade en tjänst som till viss del var ett vikariat, då kunde man ju inte ens nästan tänka sig att få vara kvar. Det måste jag ju förstå, jag är ju allra lägst i rang.
Hur hade jag då skött mig under mitt vikariat (som alla som jobbat som lärare bara lite vet egentligen är en "provanställning")? Mycket bra om jag får tro alla omdömen, intyg och blommor som jag fick. Det var till och med synd och skam.
Men det fanns andra lärare som var högre i hierarkin, de som hade ett halvår kvar till pensionen, eller kanske ett år, hade såklart förtur framför mig.
Jag vet inte riktigt vad jag känner kring det där. Eller jag vet. Det provocerar mig personligen, eftersom det påverkar mig personligen. Men samtidigt vet jag ju att rätt ska vara rätt och de som har jobbat länge sitter ju säkrare än oss som bara jobbat en liten stund.
Nå.
Min tanke kring detta är den som jag också fått publicerad (utan att veta om det) i gratistidningar här nere: nämligen att kommunen kunde vara lite alerta och erbjuda anställda mycket fördelaktiga förtidspensionserbjudanden i vissa situationer. Exempelvis en sådan situation där de har en lärare som jag som är villig att arbeta i många år framöver, som kan skapa stabilitet på skolan och som ju i praktiken är billigare än en lärare som har 30 arbetsår på nacken. Ibland är det också så att de nya lärarna kommer med den nya utbildningen, den som har berättat om den "nya" läroplanen (från 1994, så den är ju egentligen allt annat än ny). Ibland är det så att flera av de lärare som har jobbat i många herrans år har en helt annan läroplan i huvudet och jobbar efter den.
Detta är ingenting jag hittar på, jag har sett det på nära håll många gånger om.
För någon vecka sedan hörde jag på radio att det faktiskt fanns en kommun som var villig att göra just denna pensionslockelse. Jag tycker att det är strålande och fantastiskt. Mycket mer strålande och fantastiskt än de som har fått för sig att de ska tvinga folk jobba över 67 år. Längre ändå. 40-talistspöket skrämmer skiten ur vissa.
80-talistspöket - tror jag - skrämmer lika mycket.
Vad är då det för spöke? Jo, det är det spöke som kallas för allt möjligt men som har det gemensamt att det målar upp 80-talisterna som lata karriärister som bara gör det som de själva VILL. Till skillnad från alla andra hårt arbetande, fina, rediga generationer.
Om detta skulle jag vilja säga följande: det är inte på något sätt konstigt att många 80-talister har cv:s som sträcker sig över flera A4. Ingen av dem får ju ett fast jobb. Att få ett fast jobb som ung vuxen idag det är att vinna högsta priset på lotto. Visa mig den 80-talist som faktiskt fått förtroendet och ett fast jobb som sen har sagt upp sig och jag kan visa dig dörren till Narnia här i min egen garderob. De finns helt enkelt inte.
Däremot, under högkonjunkturens flagga, finns det många 80-talister som har fått prova på under vikariat eller andra käcka benämningar. Även om det inte finns några spår efter någon som de vikarierar för.
Varför är det så? Därför att min generation målas upp som en mycket opålitlig och värdelös generation. Därför resonerar vissa, på fullt allvar, att det är bättre att ha 75-åriga lärare, läkare, vårdbiträden eller ekonomer än att släppa in denna förgiftade generation på arbetsmarknaden.
Den ter sig ju så icke-ansvarstagande med sina hyresrätter i 3:e hand och inga barn.
Är det så konstigt då? Är det inte mer ansvarstagande att inte skaffa vovve, villa och volvo innan man fått någon slags stabilitet i försörjningen?
Många 80-talister utbildar sig, och det är ju käckt. Eller är det? Det är något påfund som kom för drygt 10 år sedan att det var bra att alla utbildade sig på universitetet. Så plötsligt finns det så många socionomer och journalister att det sprutar ur öronen på moder Svea. Vad ska vi göra med alla dessa? Hade det inte varit bättre att skicka signaler som verkligen speglade arbetsmarknadssituationen istället för signaler som sa "plugga, plugga, plugga det du tycker verkar skoj"?

Nu är jag arbetslös, trots att jag alltid försöker jobba så hårt, rätt och riktigt jag kan när jag får chansen.
Nu ska staten lägga pengar på mig så att jag får lära mig att söka jobb och anna skräp. Jag ber snälla staten att lägg inte dessa pengar på mig, jag vet att jag måste söka, jag vet HUR jag ska söka och jag vet VAR jag ska söka. Jag vet att jag absolut inte kan räkna med en fast tjänst på en fin rik skola tio meter hemifrån utan att jag antagligen får pendla till ett tidsbegränsat vikariat och sedan ge mig ut i karusellen igen. Jag behöver ingen jobbcoach för detta. Men ändå vill pengar slängas på mig för detta. Varför? Ge mig pengarna i handen istället så jag kan köpa hela skor att söka jobb i. Det motsvarar ungefär värdet på era fjantiga åtgärder.

Jaja. Nu ska jag ringa Kävlinge kommun och be om att få två stycken arbetsgivarintyg. Varför har jag inte gjort detta tidigare, trots att jag slutade den 10 juni?
Man kan inte "se" min lön förrän jag fått den utbetald, säger löneenheten.
Tillåt mig fnissa. Den är fantamig uträknad sen just den 10 juni, ligger orörd i datorsystemet sen den 10 juni och betalas bara inte ut till mig förrän nu eftersom "det är så vi gör med sådana som slutar".
Men nu fick jag lönespec och nu kanske den går att se. Jag tittar igen: nej, inget osynligt bläck.