Månaderna av någon anledning

Jag är full av slem. Jag förstår att folk inte känner igen mig, jag har ju morfats mig själv in till Slemmonstret.
Det värsta är att slemmet har satt sig på hjärnan. Jag kan inte stava och överhuvudtaget inte skriva alls. Litegrann koncentrerar jag mig på O'Sullivan som just nu presterar ganska illa, men jag borde ju ändå kunna skriva.
Jag har ont i nacken också, det var väl själva fan vad det skulle gnällas.

Det ska inte gnällas mer. Jag har massor av saker att vara glad och tacksam för. Oktober råkar bara vara årets armhåla och därför blir man lite gnällig och slemmig. Folk brukar hävda att februari är årets armhåla och det kan jag helt enkelt inte alls förstå. Det är den kortaste månaden, den swischar förbi som om ingenting hänt, man har mindre tid att göra av med sina pengar på, den innehåller fettisdag och Alla hjärtans dag och dessutom, sist men inte minst, fyller jag år i denna eminenta månad. Hur kan man inte gilla februari? Sen har vi iofs mars som för mig inte innehåller något annat än ett masstal av födelsedagar att spendera pengar på. April och maj har den blommande våren, sen kommer sommarmånaderna och dessa kan man ju aldrig klaga på, september är ändå spännande med allt nytt och sen har vi då oktober. Helt meningslös. Kall och jävlig och allt det roliga som var nytt är nu gammalt och invant. I november kan man iaf börja skönja julen och den månaden inleds dessutom med ett lov som är välförtjänt. December och januari fyller många funktioner och många magar.
Så hade jag avhandlat alla årets månader utan att egentligen ha avsett det, slutsatsen är att mars är dyr och oktober förbannat tråkig.

Förr föll det snö i oktober, men här nere i södern får man väl vara glad om någon tappar en påse mjöl eller annat vitt pulver på marken.

Nu: säng.

ps. fasiken vad den här spargristjänsten som vissa banker har är bra. Jag blev glatt överraskad av mitt sparkonto nyss, det är fan inte ofta det händer. ds.