Det Mäktiga Humöret

Det har inte varit nådigt denna morgon. De sista dagarna under mitt fina lov som jag just har haft har jag börjat vakna kring kvart i tio-kvart i elva. Det har varit fint. Det har varit skönt. Det har varit underbart.
Men nu är det slut. Hur kan det vara slut? Det är slut. Inget snack om den saken.
Vad är det då som inte har varit nådigt? Mitt humör. Fy fan, om någon skulle ha varit här denna morgon hade nog denne fått på moppo för jag är inte rolig. Jag förbannar allt jag ser. SVT hackar av någon anledning, jag förbannar det, kissarna springer framför mina fötter, jag förbannar det, idiotiska låtar med Patrik Isaksson på radion, jag förbannar det och nyss, som den största skymfen mot mitt mäktiga morgonhumör, så ringde mitt jävla mobillarm fast jag hade stängt av det. Jag höll på att explodera.
SHUT THE FUCK UP! Skrek jag och snubblade över katt som självklart skulle gå framför mina fötter.
Jag är inte överförtjust i det här med att gå upp såhär jävla tidigt. Möjligen behöver det inte bli så tidigt sedan, denna morgon måste jag handla busskort.
Det finns en buss som jag kan ta väldigt sent (kvart över 7) men då har jag bara sex minuter på mig nere på stationen... det törs jag inte eftersom Malmö bygger om precis alla vägar (I shit you not) i hela staden.
Jag får kanske räkna med att explodera av ilska innan den här morgonen är över.