Drömtydan

Ok, jag är frisk i huvudet men inte i kroppen. Vad göra? Jo, blogga. Vad annars?
Vad ska jag då blogga om? Ingen aning. Jag kan blogga om mina drömmar och be er läsare att tolka efter bästa förmåga.
För en liten stund sedan läste jag Alex Schulmans blogg där han skrev nedlåtande om alla oss som skriver utan att ha en massa kommentarer. Han tyckte synd om oss, undrade hur vi egentligen orkade och förstod inte att vi fortsatte.
Nå. Kanske är det så att jag är riktiga relationer med folk som kommenterar det de vill kommentera via telefon eller när vi ses. Eller så är det så att jag inte marknadsför min blogg som en blogghora utan bara skriver för mitt eget höga nöjes skull. Nu säger jag inte att de kommentarer jag faktiskt får just här på bloggen inte är uppskattade för det är de. Men jag betackar mig för alla elakingar som jag ändå inte känner som bara skriver för att de tycker att det är roligt att säga "du är ful/dum/tjock/dålig/äcklig" eller annan valfri fantasilös förolämpning. Sådant ger mig inget.

Nåja, mina drömmar. Jag har två stycken som jag alltid nuförtiden har och de lyder som följer:
1. Jag drömmer att jag får barn. Jag drömmer att jag har detta barn hemma och att jag har lämnat det där utan att ge det så mycket mat, omtänksamhet, uppmärksamhet och omvårdnad som jag vet att det behöver. Jag vet att jag smiter från mitt ansvar och försöker mörka det, alternativt rationelisera bort det. Då och då kommer jag hem till min bäbis som ligger under smutstvätt eller undanstoppad i ett skåp eller något, lovar mig själv att jag måste ta ansvar men trillar snart dit igen och glömmer bort/förtränger ungen. Jag känner dömande blickar från folk och alla vill ge mig "goda råd" eller rena åthutningar. Jag försöker hålla skenet uppe men är egentligen en enda stor bluff.
Den där drömmen har jag drömt massor med gånger, men nu på senare tid har det blivit väldigt ofta.
2. Jag drömmer att jag plötsligt befinner mig i en bil och kör bil fastän jag har druckit. Jag känner att jag inte klarar av att köra och att det är ren tur ifall jag klarar mig hem eller dit jag ska, utan att köra av vägen. Jag känner hela tiden att "ops, där var det nära ögat" eller så kör jag faktiskt av vägen eller på någon. Inatt drömde jag att jag satt i en buss och att jag körde på en cyklist. Det var inte heller så att jag körde utan jag hade plötsligt hamnat som förare fast jag satt i sätet bakom förarplatsen. Jag var tvungen att svänga och ha mig genom att sträcka mig över sätet och använda rep eller var det var. Det var ju såklart omöjligt och jag körde på en cyklist. Sen kom polisen och jag sa "jag sätter mig i framsätet så vi kan reda ut det här", då tog polisen mig och satte mig i en polisbil till polisstationen. Min attityd hade varit så kaxig menade de att de inte ansåg att jag tog det hela på allvar.
Dessutom hade jag varit och badat och gjort något annat men glömt mina grejer och glömt att packa och att checka ut från ett rum och allt vad det var. Jag hade helt enkelt rört ihop allting och alla omkring mig och var nu helt fast i ett kaos som jag inte kunde kontrollera.
Jag vet inte om det faktum att jag blev tvingad att försöka kontrollera en buss från baksätet var ett implicit försök av min hjärna att försöka förstå samma som sedan det explicita kaoset med all önskvärd tydlighet ville visa för mig: att jag har tappat greppet.
Om vad vet jag inte riktigt... hence det tappade greppet.

Hilfe!